Som ni vet har det varit ett litet break här på bloggen i ett par dagar. Jag har varit i tystnad de senaste 40 timmarna och haft mobil och dator avstängd. Jag är som ni säkert vet i Frankrike på ett slott och yogar och förutom att yoga och meditera flera timmar om dagen även vi även tysta en hel del. Varje morgon och fram till lunch är vi i tystnad. Och nu har vi varit tysta sen i tisdags kväll.

Och det handlar inte bara om att vara tyst. Att inte prata. Använda ord. Det är mer än så. Det handlar om att vara med sig själv. I varje sekund. Att inte ta upp telefonen så fort det blir tråkigt. Att ringa en kompis när något är jobbigt eller kolla på tre avsnitt av sin favoritserie när en dag känns deppig. Utan under dessa 40 timmar i tystnad får jag möta mig sig själv.

Det här är min andra tystnad jag gör. Och såklart upplevde jag dem olika men ändå inte så stora skillnader. Jag upplevde ungefär samma sak som jag gjorde i vintras när jag var tyst på en strand i Indien.

I tisdags kväll när vi gick in i tystnad hade vi en ceremoni. Vi eldade lappar där vi skriver ned saker vi ville släppa taget om. Och efter det kände jag mig lugn och skön. Det var härligt att vara tyst. Jag satt med min bok i ett allrum här på slottet, läste och skrev. Morgonen därpå vaknade jag dock med huvudvärk och hade en irritation i kroppen. Och den höll i sig. Jag störde mig på folks ljud runt omkring mig. På hur högt någon ställde ner sin kopp på bordet, hur någon hostade eller någons hastiga rörelse. Jag var helt klart på dåligt humör. Det släppte inte efter första yogapasset men efter det andra. Och jag förstod att det såklart inte har något med de andra personerna att göra utan bara med mig själv. Jag ville hitta saker att störa mig på så jag slapp vara med mig själv. Se inåt. För det är ganska jobbigt tycker jag. Ständigt sysselsätter jag mig med saker att göra, och jag ser att jag gjort det en lång tid för att slippa känna.

Tex, när min pappa dog sysselsatte jag mig direkt. Jag tog examen strax efter och började jobba på flera projekt samtidigt. Jag ville fylla mina dagar med så mycket saker så jag inte hann tänka eller känna. De senaste åren har jag blivit bättre på detta. Bättre på att se när jag har dessa betenden, bättre på att ta pauser och vara med mig själv. För jag gillar att vara själv. Jag gillar att hänga hemma mig själv. Jag har väldigt kul då. Men det är för att jag möblerar om, målar, fotar, lyssnar på musik eller rensar garderoben. Jag distraherar mig själv från att möta mitt riktiga jag. Men här på slottet i Frankrike fanns det inte så många ställen att fly till. Så jag fick många timmar med mig själv. Efter att irritationen släppt och jag började hitta tillbaka till den magiska, tacksamma känslan jag haft kvällen innan började min dag vände. Jag åt lunch, jag skrev ner insikter jag fått här som jag vill ta med mig hem. Jag tog en lång promenad. Jag yogade och mediterade igen. Jag åt middag själv i trappan på slottet. Jag läste och skrev, läste och skrev. Jag drack te och tittade ut över den vackra trädgården. Och ja la mig med ett stilla huvud.

I dag vaknade jag dock upp med huvudvärk igen och kände lite irritation. Jag bad min ”higher power” om att få släppa den känslan och i stället komma i kontakt med vad det egentligen är. Att få möta mina känslor. Leva i kärlek. Vara en positiv kraft. Och direkt kändes det bättre. Efter morgonyogan ännu bättre. Efter min lilla sovstund ännu bättre och nu mår jag riktigt bra. Jag hade en känslomässig stund på morgonen när jag skulle skriva ett brev till min mamma. Vi fick som morgonuppgift att skriva ett brev till någon där hemma och direkt tänkte jag på mamma. Och så fort jag tänker på min familj under lite känsliga förhållanden så börjar jag gråta. Fy fan va mycket vi varit igenom. Men det var skönt att gråta en skvätt. Det kändes som att jag tappade ännu ett till skal och kom lite närmre mitt sanna jag.

Och det är sånt som kan hända när man är med sig själv. Man kommer närmre sig själv. Jag fick flera insikter under dessa dygn, saker jag inte vill skriva om då de känns privat. Men jag kan säga att ett stort tvivel som under senaste tiden kommit till mig och som jag försökt trycka bort, fick jag klarhet i. Vilket kändes så skönt. Mitt tivel är borta och jag känner mig helt lugn i den grejen. Även flera andra saker har kommit till mig under dessa dagar. Allt ifrån hur jag ser på min framtid, om hur jag vill bo, hur jag vill börja planera mindre och ta livet som det kommer mer och att jag ska börja ta hand om min kropp med den typ av mat som jag mår bra av. Jag ska skriva ännu mer om det i kommande inlägg då jag känner att jag fyllts på så mycket av dessa dagar här på slottet. Att varje dag jobba med sig själv ger verkligen resultat. Och tystnad är verkligen en power. Den kan ge mer än tusen ord.

Jag hoppas ni alla som tycker det här låter intressant provar. Det är värt det. Och jag är inte klar på långa vägar. Jag har mycket kvar att lära och det gör mig nyfiken på mer. Nyfiken på livet! Och den känslan hoppas jag känna mycket av under hela mitt liv och därför kommer jag fortsätta att utforska mig själv. Namaste ?✨???