Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Krönika ★

Varför hjälper rätten våldtäktsmän att våldta?

På nyheterna i går fick jag höra om hur allt fler våldtäktsmän frias i rätten för att det ”inte går att utesluta att mannen sov under övergreppet”. Är detta ett skämt? Jag har läst på på ämnet och vet att det finns något som heter ”sexsomni” där det alltså är möjligt att ha sex i sömnen men jag har också läst vad forskare på sexsomni säger om de fall där mannen friats. Och det gör mig så jävla arg. 
De påstår att det är otroligt ovanligt med ”sexsomni” och att de rättsfall de har undersökt inte alls påminner om sexsomnis konsekvenser. Alltså är det ganska otroligt att männan som frias inte våldtagit i sömnen utan har tyckt sig ha rätten att ha sex med en kvinna oavsett om hon vill eller inte. 
Inte nog med att man måste kunna bevisa att det har sagts ett ”ja” eller ett ”nej” då våldtäkten sker utan vi ska även kunna bevisa att mannen inte sov?! Varför räcker det inte med kvinnas ord och berättelse? Hur kan hennes röst inte väga tyngre? För vi vet ju alla att det till absolut störst del är kvinnor som våldtas. Men varför litar vi mer på våldtäktsmännen och än på kvinnorna? 
Och varför ska domen avgöras på saker som i många fall är helt omöjliga att ta reda på. Varför hjälper rätten våldtäktsmän att våldta utan konsekvenser? 
Under 2015 anmäldes 18 100 sexualbrott men endast 1 160 dömdes i rätten (källa). 1 160 fall av 18 100!! Det är ju helt sinnesjukt och då är det alltså flera män som släppt fria för att vi inte kan bevisa att de inte sov under övergreppet. Det bara måste ske en förändring av detta. Och det är nu. 

Hatar du ditt jobb? Våga säga upp dig!


Vi känner nog alla någon som klagar över sitt jobb. Som inte trivs, har en chef som är ”dum i huvudet” eller som håller på att stressa ihjäl sig. Men vi är få som känner någon som gjort något åt situationen. 
Jag hör ofta hel del ursäkter av personer i min omgivning eller från mina läsare till varför det inte går att göra något åt det. ”Jag har inte tid just nu”, ”det finns inga jobb” eller att det i slutändan ändå är ”helt okej”.
Varför är det så stort motstånd för oss att förändra vår situation? Varför känns det så omöjligt?
Vi läser samtidigt dagligen om framgångsrika personer som berättar hur de sa upp sig utan att ha en plan och som i dag badar i framgång. Varför tror vi inte att detta är möjligt för alla?
Jag har sagt upp mig två gånger i mitt liv. Från ”riktiga” jobb alltså. Första gången stod jag inför en oviss framtid. Jag visste inte om jag skulle kunna betala hyran men på något sätt fick jag det att funka. Och den andra gången jag sa upp mig hade jag lyckats bygga upp en plan under tiden jag var anställd. Båda gångerna har jag lärt mig otroligt mycket, fått mer kraft till att fortsätta jobba mot min dröm och känt att det var helt rätt beslut. 
Om vi vågar att ta steget och satsa på det vi tycker om att göra, det vi är bra på att göra då kommer du få det att funka. Lita på din egen förmåga. Du kan mer än du tror! Förändring är alltid läskigt men otroligt nödvändigt för att vi ska utvecklas i livet. Stanna inte kvar på ett jobb du inte trivs på, det är alldeles för många timmar, dagar och år som går. Livet är här och nu och du är förtjänar att göra det du vill. 
Dream big och work hard!

Ja, man kan vara 20 år och alkoholist

Jag blev nykter när jag var 20 år då jag fick förklarat för mig att jag var alkoholist. I dag har jag varit nykter i över sex år. 
Jag sökte hjälp för mina alkoholproblem första gången när jag precis fyllt 18 år. Jag gick hos olika alkoholterapeuter som försökte få mig att dricka ”normalt”, jag fick en medicin som heter Campral som skulle göra att jag inte ”kickade” på alkoholen men inget fungerade. Det kändes hopplöst. Hur skulle vi få mig att kunna dricka normalt? 
Vad jag lärde mig när jag var 20 år då jag påbörjade en ny behandling var att jag aldrig kommer kunna lära mig att dricka normalt. För jag är alkoholist. Till en början förstod jag inget alls. Skulle jag vara alkoholist? Jag som är tjej och 20 år gammal. Knappast. Alkoholister är ju gubbarna på parkbänken och såna som min pappa. Inte jag.
Jag fick förklarat för mig vad alkoholism är. Det är en sjukdom och den kan drabba vem som helst, precis som vilken sjukdom som helst. Alkoholism har ingen ålder, kön eller klass. Men den kan se olika ut för olika personer. För vissa personer tar det längre tid att utveckla sjukdomen och därför märks det tydligare när de är äldre medan andra föds med den väldigt starkt och den kan märkas av direkt när du börjar dricka. Så var det för mig. 
Ända sen första gången jag drack har jag reagerat annorlunda på alkohol jämfört med mina kompisar. Jag blev alltid fullast, drack alltid mest och i stället för att däcka eller spy gjorde jag saker jag aldrig skulle gjort nykter. Och det blev bara värre med tiden. När jag fyllde 20 år mådde jag så dåligt att jag varken ville leva eller dö. Jag vill bara bli fri på något sätt.
Efter att jag förstod att alkoholism är en sjukdom och att jag aldrig kommer kunna lära mig att dricka på ett kontrollerat sätt utan att det bara skulle vara en evig kamp om jag skulle fortsätta att försöka förstod jag att jag var alkoholist och att jag kunde välja ett liv utan alkohol. 
I dag sex år senare är jag nykter och mår bättre än någonsin. Jag kommer vara evigt tacksam över att jag fick denna insikt så tidigt i livet. Det har jag vunnit mycket på. Det är aldrig för tidigt att söka hjälp, det kan bara bli för sent. Glöm inte det. 

Känner du att du kanske har problem med alkohol? Hit kan du vända dig för att få hjälp:

Du kan skapa ditt drömliv – men du måste orka anstränga dig!

Det är dags att sluta ligga på soffan, scrolla på Instagram och vara avundsjuka på andras ”drömliv” – och i stället börja skapa våra egna drömliv.
Många av oss följer flera drömmiga konton på Instagram och drömmer oss bort från vår vardag som inte alls verkar lika härlig. ”Tänk om jag också skulle kunna jobba med det där, bo där eller åka på den resan”. Det känns förmodligen otroligt långt borta och nästan omöjligt.
Jag får ofta mejl och kommentarar av mina läsare där de skriver att de också önskar att de kunde få jobba med sin dröm eller hade möjlighet att köpa en egen lägenhet på Söder. Som om de tror att de inte har samma förutsättningar som jag. Men det är lixom ingen som bara gett mig möjligheten att få jobba med det jag drömmde om eller som gav mig min lägenhet. Jag har jobbat hårt i flera år för att få göra det jag gör i dag. Jag satte upp tydliga mål för mig själv, jobbade galet mycket och jag gav inte upp. Det ledde till att jag i dag kan jag göra det jag drömde om. Jag har mitt egna kontor, jag har köpt min lägenhet på Söder och jag får fylla mina dagar med det jag tycker är roligast av allt, fota, skriva och filma. 
Det går att skapa sitt eget drömliv men det gäller att orka anstänga sig. Och du måste vara beredd på att offra vissa saker i livet. Som att skippa en av alla serier du följer, strunta i sovmorgon och orka gå upp tidigt på helgen för att jobba på din dröm och du måste orka tänka positift de dagar allt känns svårt. Inget kommer att komma av sig självt.
Att ligga på soffan och scrolla i flöderna kommer alltid vara det enklaste alternativet. Att däremot sätta sig ner, skriva upp dina mål och börja jobba på att uppfylla dem är mer ansträngade. Men det är värt det. Du kan skapa ditt eget drömliv men det är upp till dig. 
Du har makten över ditt eget liv – vilket liv vill du ha?
 

Läs denna kommentar ★ Kan du kalla dig feminist nu?

Jag skrev ju den här krönikan förra veckan och den fick blandade reaktioner från er. Vissa höll med mig medan andra inte alls tycker att alla tjejer behöver kalla sig feminister. Och så fick jag den här kommentaren som jag tycker är så jävla bra och som jag tror kan hjälpa många i hur man kan tänka i det här. Så snälla läs den: 
Om tjejerna som inte vill kalla sig feminister inte tror på att samhället är ojämställt, kan jag rekommendera Statistiska Centralbyråns ”På tal om kvinnor och män”. Där kan man läsa rent objektivt i siffror hur samhället faktiskt ser ut. Att samhället är ojämställt är nämligen fakta och ingen åsikt (oavsett hur inkluderande dina killkompisar eller manliga kollegor är). 
Och definitionen av ”feminist” är att man vet att samhället är ojämställt och att man tycker att detta bör förändras. Så, läs denna lilla broschyr och begrunda siffrorna. Tycker du att vissa av siffrorna du ser verkar knasiga så, grattis, du är en feminist! 
Sedan fattar jag de som inte vill sätta etiketter på sig själva. Jag förstår att man inte vill utsättas för människors förutfattade meningar. Men jag tror att det är viktigt att vi använder samma ord allihop, att vi håller ihop och är tydliga med att vi kämpar för samma sak! En bättre idé än att strunta i att använda ordet, tror jag därför är att FÖRKLARA! Utbilda. Om någon frågar om du är feminist, svara då något i stil med att ”ja, definitionen av att vara feminist är ju att samhället är ojämställt och att man tycker att detta bör förändras och det står jag för, så ja, jag är en feminist!”. Vipps så har du kämpat för jämställdhet och lärt en annan person någonting viktigt samtidigt! SÅ himla mycket bättre än att bara säga ”nej, det är en etikett/ett förlegat ord”. Då har vi nämligen inte kommit någonstans alls. 
Kan du kalla dig feminist nu? 

Josefin Dahlbergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!