Jag har ju alltså varit på min härligare resa någonsin. Förra året var jag i Costa Rica tillsammans med Yogiakademin och det var magsikt. Jag var där med några vänner och vi hade det helt underbart och den resan gav mig så mycket på alla plan. Men den här resan var annorlunda. Det här var verkligen en yogaresa från morgon till ikväll. Dels tror jag att jag upplevede det mer så för att jag åkte ensam. Jag blev en del av en grupp med människor jag aldrig träffat tidigare, fick dela hus med två personer jag inte kände och det gjorde att jag verkligen upplevde allt. Jag hade ingen jag kännde där som jag kunde prata med om hur jag kände utan jag upplevede det på egen hand och det gjorde det extra kraftfullt tror jag. Även om det hade varit superhärligt att åka med en syster eller kompis som jag gjorde sist men så känner jag att det blev en annan upplevelse såhär.
Om vi börjar med yogan så var det helt magsikt för min kropp att få yoga så mycket. Jag är ofta stel i axlar, nacke och det kändes som det var någon som skar mig mellan skulderbenen i början av veckan. Jag hade så ont i kroppen och var så stel. Att få mjuka upp, sträcka ut och ta hand om kroppen på det här sättet var HELT FANTASTISKT och jag vill verkligen hålla kvar yogan som en rutin här hemma. Vi yogade mycket men det var precis lagom, man hann verkligen landa i kroppen, känns hur man blev mjukare och kom in i yogan på ett så härligt sätt. Så himla bra upplägg med passen och blandning av olika yogaformer och mediation. Helt magiskt!
Så himla härligt att få yoga och hänga tillsammans med Josefine som har hand om Yogiakademin och som också bloggar (läs hennes blogg här!). Hon är verkligen en så himla fin person som sprider så bra energi och som inspirerar.
Jag och Josefine hade lite lekstuga på stranden en dag. Så härligt!
Så skönt att stå i brygga 😀 Och lärde mig att man blir lyckligare av det och av alla övningar/ställningar som öppnar upp bröstet ❥
Bara att få vara i en sån här magisk miljö gör ju att man mår bättre direkt. Att solen och värmen sakta men säkert tinar upp en stel och frusen Stockholmare mitt i vintern är ju så härligt. Min resa till Costa Rica för ett år sen var min första vinterresa till ett varmt land någonsin och efter det är det ett måste. I år blev det Indien, får se var jag åker nästa år 🙂 Men jag tror verkligen att det gör så mycket gott för en och att man verkligen behöver få lite sol och värme när vi har det så himla mörkt här hemma.
I veckans avsnitt av poddisen berättar jag om mina olika insikter jag fick under resan så om ni är nyfikna lyssna gärna på det men ska såklart skriva om det här också. Jag fick många insikter men två som verkligen har stannat kvar hos mig. Den ena är att min huvud och min kropp hänger ihop. Att vi är ett och att vi måste jobba på samma lag. Att jag ofta är uppe i mitt huvud, tar för givet att kroppen hänger med och orkar och att jag kan drömma kroppen från mitt huvud. Att den ser fel ut, att den borde vara annorlunda. Varje dag hade vi olika frågor att jobba med och en dag hade vi frågan ”vad har du för relation till din kropp” och det var då detta landade i mig. Att jag inte tänkte på att ha hand om min kropp. Jag tränar i perioder och jag äter relativt nyttigt men kan också helt komma ur min träning och ändå ta för givet att min kropp orkar eller så kan det gå en hel dag med att jag bara äter skräp och jag förväntar mig att kroppen ska orka ta mig fram som vanligt, hålla mig på bra humör. Allt det här för att jag inte har känt att kroppen och huvudet hänger ihop på det sätt det gör.
Att allt är jag, vi är ett och vi ska spela på samma lag. Hjälpa varann. Se till att vi orkar leva livet på alla plan.
Så det jag tar med mig från det är att inte dömma min kropp utifrån hur den ser ut. Utan att i stället känna efter hur den känns. Och det ska jag göra genom att fortsätta med yogan. Att fortsätta känna mina andertag. Att lyssna på kroppen. Och att stärka mig och min kropp genom yoga och träning och ladda med bra bränsle så att vi orkar och är starka. Jag pratar ännu mer om det här i podden och har tidigare (för några år sedan) dömt mig själv väligt hårt, inte tillåtit mig själv att äta och varit superfokuserad på hur min kropp ser ut i stället för hur den känns. Det känns så otroligt jäkla underbart och fantastiskt att jag känner mig fri från det. Och att jag vill ta hand om mig och min kropp för att vi är värda det, det är vi alla. Och det leder till min andra stora insikt.
Redan innan jag åkte började jag få denna insikt men den landade verkligen i mig under resan. Ni som läst min blogg vet att jag har haft ett stökigt förslutet. Ett annat liv där jag mådde dåligt, hade supermycket ångest, drack, fuckade ur, kunde inte ta ansvar och mitt självförtroende pendlade mellan att känna mig bästa i världen eller totalt värdelös. Jag hade INGEN balans och jag skämdes över mig själv. Jag klarade ingenting och ställde alltid till det för mig och alla i min omgivning. Men sen jag blev nykter för sju år sen har jag börjat jobba på att må bättre. Få bättre självkänsla, ta hand om mig själv och bygga upp det liv jag vill leva.
Men det finns en känsla av ”mitt gamla jag” kvar. Den kommer fram i bland om jag har mycket obalans i livet, om jag inte sköter mina rutiner (alltså sover för lite, äter för dåligt mm..) eller när jag är i en ohälsosam relation. Då kommer min skitiga sida fram. Men den kan också komma när jag mår som bäst. Att jag lixom känner att jag har det lite för bra, att jag mår lite för bra eller att allt känns overkligt bra. Då kan jag i blnad känna att jag måste skita till mig lite eftersom jag tror att jag ”egentligen” är en skitig person. Och att jag i bland känner att jag spelar den här nya personen. Men det är ju inte sant. Jag har mått dåligt, haft ett missbruk men tagit ansvar för det, sökt hjälp, fått hjälp och börjat skapa den person jag vill vara, skapa det livet jag vill leva.
Och jag är värd det. Jag behöver inte skita ner mig längre. Det är min andra stora insikt.
Snart har jag varit nykter i sju år. Jag har snart varit nykter lika länge som jag drack och jag tror att det har något med det här att göra. Tidigare har jag haft det svårt att alltid identifiera mig med min ”nya person”. Och tyckt att det i bland känns märkligt att jag kan ta ansvar över mitt liv, att jag styrt upp ett riktigt härligt liv och att jag mår så himla bra. Att det nästan känns fejk. Men det jag förstår nu är att det grundar sig i att jag inte trott att jag har varit värd det. Att min självkänsla har några hål kvar som inte tror att jag får må bra hela vägen, att det är min person att fortfarande må lite dåligt och att jag måste peta in det när det är för bra. Att jag måste ta en cigg då och då eller att jag måste ”fucka up” relationer eftersom jag är känslomässigt stöd pga av min barndom. Det är så jag är.
Vissa saker jag varit med om i livet har såklart satt sina spår och de kommer göra sin påminda resten av mitt liv. Men i dag är jag en person som kan välja mitt liv och inte leva efter mitt förfluta, efter ”vem jag var förut”. Jag är värd att må bra, jag är värd att älska, att älskas, att ta hand om min hälsa, att ha fina relationer, att få göra det jag älskar, att få åka på yogaresa, att få vara lycklig. Jag får vara lycklig utan att jag måste skita ner det. Och det känns så jäkla befriande.
Det är svårt att förmedla den här känslan men för mig är detta en insikt som har befriat mig. Jag känner mig fri på ett sätt som är helt otroligt. Och jag måste jobba på att hålla i den här känslan för den kommer inte bara av sig självt. Den kommer av att jag gör sånt som är bra för mig. Att jag gör det jag mår bra av. Då inser jag att jag är en fin person rakt igenom som får ha det bra och vara lycklig. Och det förtjänar vi alla och därför vill jag att ni också ska göra det som NI mår bra av. Våga följa er egen väg. Våga säga ja och väga säga nej. Det är bara genom att lyssna till sitt eget hjärta som får en på rätt väg i livet.
När jag tittar på den här bilden kan jag känna solen, värmen och höra havet. Jag vet precis hur det var att ligga där. För när jag var där så var jag verkligen där. Som jag inledde med att skriva hade jag inga vänner där som jag kunde snacka om livet här hemma med. Utan jag var där och då. Såklart pratade jag med mina nya vänner jag träffade där men vi pratade mycket om hur vi upplevde resan, hur skönt det var i solen och så var också mycket tysta. Vi var tysta varje morgon fram till lunch och det gjorde att man verkligen kände in platsen. Snart kommer jag lägga upp ett blogginlägg om hur det var att vara tyst och mobilfri i 40 timmar. Hoppas ni vill läsa det.
När jag packade mina väskor för att åka hema kändes det helt okej. Jag hade gärna stannat en vecka till men eftersom jag hade haft det så otroligt bra var jag helt till freds med att åka. Och då varje dag var fylld med så mycket yoga, insikter och kärlek känes det som att jag vara borta i två-tre veckor. Jag, mina väskor och mina nya insikter började resan hem och väl hemma känner jag mig så mycket lyckligare och lugnare än innan resan. Jag så så himla glad att jag gjorde denna resa. Att jag gav mig själv det. Och jag kan verkligen rekommendera ALLA att göra en liknande resa. Det fyller på en på ALLA plan. Det gör att man växer som person och får en mer objektiv syn på sitt liv. Vad är bra och vad är mindre bra. Vad vill jag med mitt liv?
När jag är hemma i min vardag, i stressiga Stockholm med massa jobb har jag ofta mål som är förknippade till jobb och pengar men där borta på stranden ville jag bara må bra, ge och få kärlek och att mitt mål är att bo i ett hus vid vattnet. Det gör mig lycklig. Men såklart kommer jag tillbaka till mina jobbmässiga mål när jag är hemma i min vardag igen men det fina är att jag då kan mixa dem och på så sätt få en härligare framtid att sikta mot. Det här var verkligen en helt magisk start på året. Jag är så taggad på 2017 nu, jag ska både göra massa roligt och bra jobb men jag ska också se till att jag mår så bra som möjligt, tar det lugnt, njuta och vara kärleksfull mot mig själv ❥
