I onsdags kväll gick vi in i gemensam tystnad på vårt yoga camp. Först när jag hörde att vi skulle göra men att det var frivilligt tänkte jag direkt att jag inte skulle göra det. Tystnaden får alla tolka som de vill men helst ska man vara helt frånkopplad från internet, telefon, podcast och såklart inte prata med någon. Jag kände att ”det kan ju inte jag göra”. Stänga av telefonen alltså. Min telefon är ju mitt jobb. Men eftersom internetet ändå är så dåligt så spelade det ju egentligen ingen roll. Och eftersom jag är på yogaresa i Indien kanske det är nu om någon gång jag ska ge mig själv en 40 timmar detox från telefonen. Så i stället för att vara skeptisk blev jag aspepp. Och jag stängde till och med av mobilen TVÅ TIMMAR innan tystnaden började.

På eftermiddagan samma dag som vi gick in i tystnad hade vi en övning där vi fick skriva ner på en lapp med vad vi var redo att släppa taget om. Vad med mig är jag redo att släppa. Kanske vilken sida av mig själv, vilket beteende eller beroende. I mitt tidigare inlägg om mina insikter från resan har jag skrivit om att jag är klar med att ”skita ner mig och mitt liv” och det skrev jag även på min lapp (läs det här).

Efter vår middag gick vi tillsammans ner och satte oss runt en eld på stranden. Det var bäcksvart, stjärnklart och elden värmde oss. Alltså helt magiskt som ni kan förstå. Jag hade ju redan stängt av telefonen så har ingen bild att visa.. hehe..
Vi gick en och en till elden och slängde in våra lappar som symboliskt skulle brinna upp. Sen plingade Josefine i en klocka och tystnaden var inledd. Vi började med sju minuter månmeditation. Alltså att du sitter och tittar rakt in i månen i sju minuter. Så just den kvällen också var fullmåne. Så himla ballt.

Sen gick vi in i våra hyddor. Jag la mig och läste i min bok ”power of now”, somnade, vaknade som vanligt mellan 2-3 och låg vaken för att sedan somna om. Vi väcktes som vanligt kl sju och hade klasser hela dagen fast i lugnt tempo och med mycket meditation. I mellan klasserna och måltiderna läste jag, skrev och funderade fram till dagen efter (fredag) då vi avbröt tystnaden vid lunch.

Och jag trodde att det skulle vara jobbigare än vad det var, att jag skulle sakna min telefon, vilja kolla hur många likes, kommentarer eller sms jag fått. Men det var så jäkla skönt att bara stänga av och inte ens ha telefonen som ett alternativ. Och när jag väl fick slå på telefonen kollade jag på den i typ två minuter och sen ba ”ne, jag går och läser min bok i stället”. Så jäkla skönt. Jag la inte ens upp en bild på Instagram den dagen även fast jag fick och hade inte ett dugg dåligt samvete. SÅ JÄKLA SKÖNT!

Även om jag älskar att fota, skriva och dela med er så är det skönt att få ett break. Speciellt när man är här. Och det var det fina med dessa 40 timmar. Först kände jag att ”herregud, va bra jag mår här. Jag kanske ska flytta hit eller i alla fall bli yogainstruktör så jag kan bo så här större delar av året. Det kanske är Indien-Jossan som är mitt rätta jag?!?!?!?!”. Typiskt mig att gå all in. Men så slog det mig att jag gillar ju mitt liv hemma. Jag älskar ju det jag gör och jag vill inte bo på en strand i Indien. Jag vill kunna åka hit eller till någon annan strand då och då och totalt få släppa allt för det är skönt och för att ladda batterierna. Men thats it. Och det kändes så himla skönt. För jag orkar lixom inte behöva tänka om, sälja mina saker och flytta till en hydda…

Men jag insåg att jag måste få Indien-Jossan lite mer ofta hemma i Stockholm. Jag MÅSTE stressa ner, njuta mer, koppla av och ta hand om mig själv mer. Ni som lyssnat på vår podd vet ju att 2017 är njutningens år och det ska det verkligen bli. Jag känner att jag fått den bästa möjliga starten på detta år och det ska fan sätta tonen. Mer yoga, mer meditation och mer minfulness 2017.