Det är fyra år sen min pappa flyttade upp till himlen och i dag saknar jag honom extra mycket. På tven görs det reklam för fars dag, i alla butiker uppmanas man att köpa presenter till sin pappa så det kanske inte är så konstigt att det känns extra tomt just nu. För jag önskar så att jag också fick köpa en present och ge till honom. Pussa på honom och säga att jag älskar honom. Men han är inte längre här och oavsett om det gått många år nu har jag svårt att förstå det i bland. Jag kan fortfarande tro att han ligger på sjukhemmet uppe i Sälen och att jag snart ska åka och hälsa på. Men så slår det mig att han inte gör det. Och även om det känns tomt så känns det okej. Min pappa livet ett liv som gjorde att han inte höll så länge. Och jag vet att han på slutet ville dö, att det skulle bli skönt för honom. Så jag är glad över att han inte behöver lida mer och att han få leva loppan uppe i himeln i stället. 

Och jag känner på något sätt att han är med mig. Det är svårt att förklara hur men det är en stark känsla. Jag får mycket energi av att tänka på honom, får lättare för att skaka av mig saker som händer och att inte ta livet på så stort allvar. Och det är jag glad för. 

I dag tänker jag extra mycket på min pappa och så tänker jag på er andra som också har era pappor i himlen. Även om vi inte kan köpa chokladaskar eller strumpor i dag så kan vi änga våra tankar till våra pappor och fokusera på det fina vi fått från dem. För oavsett hur krånliga, konstiga eller jobbiga pappor vi haft finns det något bra med varje människa och det tycker jag vi ska tänka på i dag. Love J