Nu är det snart en vecka sen jag kom hem från min vecka med Yogiakademin i Frankrike och mycket har hänt den här veckan. Hela min vardag har vänts upp och ner och jag har inte haft ro till att sitta ner och skriva om bla allt jag fick uppleva under min resa. Men nu känner jag mig lugnare, tryggare och kan tänka mer klart. Så nu tänkte jag dela med mig om vad den här veckan gav mig, för den gav mig så mycket. Och framför allt gav den mig insikten att jag aldrig kommer vara ”klar”. Alltså klar med att veta vem jag är, vad som gör mig lycklig och hur jag vill leva. Utan att det är en pågående process. Och jag vill fortsätta att vandra den vägen. Jag vill upptäcka nya saker med mig själv. Jag har utvecklats enormt mycket under de senaste åren och många gånger känt att ”nu borde jag väl ändå vara trygg i mig själv och känna mig själv på riktigt” men under den här veckan kände jag verkligen att det finns mycket kvar att utforska. Livet ger mig hela tiden nya utmaningar och chanser att växa och det är upp till mig om jag vill ta dem eller inte. Jag kan välja att ruta in mig i ett tankesätt, välja att leva en viss typ av liv och många gånger hade det varit skönt. Men jag vet att jag vill mer. Jag vill upptäcka mer, både i världen och i mig själv.
Jag har såklart tänkt mycket på vad jag vill göra med mitt liv rent arbetsmässigt. Att jag vill kunna ha ett privatliv och skilja mer på jobb och privat. Men också på vilka inriktningar jag vill ta. Vilka saker jag vill välja bort för att följa mitt hjärta och göra det som känns bra och viktigt. Och jag påminner mig själv om att jag ändå är relativt ny på allt jag gör. Jag har bara hållt på i några år och att jag såklart måste testa innan jag vet vad jag vill göra. Och att det alltid kommer vara så. Jag kan omöjligt nu veta vad jag vill göra resten av mitt liv. Men just nu vill jag göra det som jag känner att jag kan göra bäst, som jag mår bra av och som jag tycker bidrar på olika sätt. Och framför allt att jag måste våga gå min egen väg. Att återigen sluta jämföra mig med andra även fast det är svårt. Våga göra det jag känner är rätt för mig oavsett vad andra tycker eller säger. Jag lever mitt liv och det är upp till mig vad jag vill fylla det med.
Och en stor del av det är att jag känner mig redo för att resa mer. Tidigare har jag inte känt något behov av att se hela världen. Det har snarare skrämt mig lite och gjort mig stressad men det jag inte insett är att jag inte varit redo. Det har funnits andra saker som jag behövt göra innan. Men att jag nu känner mig redo. Jag vill se mer av världen. För det händer något med mig själv när jag reser. Jag träffar människor som testar olika vägar och lever liv som jag inte träffar på hemma på gatan i stan. Och att träffa olika typer av människor är verkligen något jag känner berikar mitt liv och ger mig nya synsätt på livet.
Jag vill fortsätta utvecklas, bli starkare, lyckligare och friare. Jag vet att jag är på väg, att jag kommit långt men det har vaknat en hunger i mig på mer. Samtidigt som jag kommit till insikt med att låta saker ta sin tid. Jag måste inte uppleva ALLT nu. Mitt liv är förhoppningsvis väldigt långt och jag har många år på mig att resa runt i världen. Men det känns skönt att komma till insikt att jag kan och är redo för det om jag vill.
Det här är min tredje yogaresa och den här resan gav mig verkligen styrka. Jag vet att jag är stark. Att jag klarar mig själv och att jag kan välja vilket liv jag vill veta. Jag har haft vissa bilder av ”hur jag tror att jag vill veta och om hur jag ska reagera i olika situationer” men livet visar mig att jag inte vet allt. Att jag fortfarande utvecklas och alltid kommer att göra. Men livet har också visat mig att jag kan lita på mig magkänsla, den som jag jobbat så många år med att bygga upp. Hårt arbete lönar sig verkligen både vad gäller arbetslivet men också med en själv. Och det finns inga genvägar om man vill lära känna sig själv på riktigt och kunna känna riktig lycka. Det tror jag i alla fall. Man måste våga för att vinna. Och man vet inte alltid vad priset är och det är det som gör det läskigt att våga satsa men det är bara genom att våga som man kan vinna.
Det här blev ett väldigt djupt inlägg känner jag och alla kanske inte riktigt förstår allt jag menar. Jag har minst sagt haft ett par känslosamma veckor på flera olika plan och det är svårt att förklara allt i ord. Men såklart har de gjort mig starkare och ännu närmre mig själv. Och min uppmaning till er som känner att ni har mer att utforska är i alla fall att våga testa nya vägar – även om det känns läskigt. Våga vara sanna mot er själva.
