I morse hade vi morgonyoga på stranden. Det är vår tredje dag här. Och jag kände mig lite orolig i själen men visste inte riktigt varför. Jag var orolig att jag skulle längta hem, bli rastlös eller inte trivas. Massa olika negativa tankar kom till mig men jag visste inte riktigt varför, för jag befinner mig ju i paradiset. Men så satte yogan i gång. En lugn och skön yoga där tankarna flög iväg, kom tillbaks och i väg igen. Någon gång mellan stående hunden och bryggan förstod jag varför. 

Min vardag hemma är alltid ett fullspäckat schema. Jag har varje dag massor av saker jag måste göra. Främst jobbsaker. Jag har alltid fullspäckade dagar med få luckor. Mina kvällar är sällan fria då jag måste komma i kapp med det jag inte hunnit under dagen. Det finns alltid mejl att svara på, blogginlägg att skriva eller möten jag borde gå på. Jag är väldigt ovan med att ha det så fritt vi har här. Min hjärna är ovan med att inte hela tiden stressa till nästa möte, mejl eller inlägg. Och nu befinner jag mig i djungeln. Visst vi yogar på bestämda tider och jag bloggar lite då och då men det är absolut ingen stress. Och då får min hjärna lite panik. Jag börjar oroa mig över saker som inte finns bara för att jag är van att behöva oroa mig för att inte hinna med allt jobb, inte ha material till bloggen, inte hinna till möten osv. Det låter ju väldigt självklart men ändå blev det lite av en uppenbarelse för mig. Och det fick mig att förstå att jag nu de här dagarna måste träna på att bara vara. Att inte ha massa måsten runt omkring mig. Att bara ta en timme i taget. Att vara positiv, ta emot det som kommer, se med positiva ögon och bara ”go with the flow”. 

Så det är min nya grej nu här i djungeln. ”Just go with the flow”.