På min Facebook och i mitt Instagramflöde är det fullt med ”Grattis på fars dags bilder” och det gör mig såklart extra påmind om att min pappa inte länge är med här nere på jorden. Att han har flyttat till himlen. Jag kan inte hjälpa att känna att jag också vill köpa blommor och choklad och gratta honom på fars dag. Men jag vet att han hör mitt grattis ändå. Jag vet att han är med och kollat läget med mig. Han vet vad jag gör, att jag saknar honom och hör när jag pratar med honom.

Min pappa är en galenpanna. Han är den roligaste jag vet, han är extremt positiv, sämst på ansvar, har aldrig riktigt varit som en pappa till mig, han älskar godis lika mycket som jag, han är drack för mycket, hon älskade pizza, han gjorde galna saker, han älskade kläder och konst, han kan skämta om precis allt och fick mig alltid att rycka på axlarna åt killproblem, han orkade aldrig laga mat, spelade på hästar, målade tavlor, ville vara bästis med mina tjejkompisar och var sjukt barnslig. Vi är väldigt lika pappa och jag.

Så när jag såg alla dessa bilder på FB och IG kände jag att jag också vill göra en ”Grattis på fars dag post” även fast pappa inte kan läsa det. Och klart att vi med pappor i himlen också ska få sprida vår kärlek på Fars dag. Även om det känns lite konstigt.. Men ändå skönt att prata om det, så himla lätt att man bara finner sig i hur det är och inte pratar eller känner efter så mycket. Men i dag gör det ont i hjärtat för jag saknar min galna pappa så mycket. Fast när jag är ledsen så känner jag att jag får tröst, energi och värme från någonstans och det kan ju bara vara från pappa.