Current mood: Happy

Det har hänt en del hel den här hösten som har påverkat mina känslor väldigt mycket. Kärlek, sorg, rädsla, stress. Jag har kastats mellan olika känslor, tankar och val. Och jag har inte riktigt vetat vad som har varit rätt eller fel. Senast i går fick jag mig en stor känslosmäll och det kändes. Väldigt mycket. Men så fick jag också en räddning. Som kändes ännu mer.

Nu sitter jag i min soffa och funderar på alltihop och kände mig helt plötsligt väldigt glad. Tacksam, glad, nöjd och hoppfull. Jag känner att min kreativa nerv börjar kittla mig efter all ledighet. Jag längtar tills jag är tillbaka på jobbet. Jag känner mig väldigt kärleksfull. Jag har så mycket att ge. Jag är så tacksam över att vara nykter. Det finns inget som klår den känslan. När jag är nykter kan jag göra allt jag vill i livet. Jag slipper vilja må dåligt vilket har varit en väldigt stor del av mig. Förut ville jag må dåligt, väldigt dåligt. Jag ville att andra skulle tycka synd om mig. Jag ville vara en pyskotjej med problem. Jag ville vara trasig. Och jag var trasig. En del av mig kommer alltid vara det men i dag vill jag må bra. Det är den stora skillnaden.

Jag kommer alltid ha ärr på mitt hjärta och själ men jag lever i dag med ett kärleksfullt tänk och gör mitt bästa för att må bra och njuta av livet. Men det är okej att må dåligt. Det är okej att ha ångest. Det är okej att känna sig svag. Och det är okej att be om hjälp. Det är den största lärdomen jag har lärt mig i livet. Att våga be om hjälp. Förut ville jag klara allt själv. Vågade inte gråta eller visa min sårbarhet. Men i dag vågar jag det, i bland. Det gör väldigt ont och är väldigt läskigt men det är det bästa jag kan göra för mig själv. Jag är så otroligt glad över min familj. Vi har gått igenom en hel del tillsammans och det är det som har fört oss så nära varann. Jag behöver aldrig vara orolig över att vara ensam, jag har alltid dem. Jag är tacksam över att ha haft en galen pappa, det har lärt mig mycket. Det har gjort väldigt ont men det har också gett mycket kärlek och mod.

Jag har så många fina människor i mitt liv att jag blir tårögd när jag tänker på det. Jag vet att jag har ställt till med en hel del genom åren men jag vet också att jag har gett mycket kärlek. Det är det viktigaste. Att jag i dag är kapabel till att ta ansvar för mig själv, mitt liv. Det är stort. Att jag kan säga förlåt, tacka och erkänna att jag hade fel. Det kunde jag inte förut. Och det åt upp mig inifrån. Att jag slipper leva med daglig ångest i dag är ett under. I höstas hade jag för första gången på några år en ångestperiod. Jag hade glömt bort hur det var och kände mig dålig för att mådde dåligt igen. Jag som tagit mig igenom det mesta, nu ska väl allt vara bra? Livet kommer alltid hända. Vi kommer aldrig vara ”klara” det är livets mening. Att vi hela tiden ska fördjupa oss. Uppleva. Känna.

Nu när jag hade ångest kändes det på ett annat sätt. Jag kunde på något sett se den mer objektivt. Skillnaden nu var att jag inte gick in i ångesten, inte levde ut den, förvärrade den inte och utnyttjade den inte. Det är okej att den är där. Jag bad om hjälp, fick hjälp, lät tiden gå och nu känner jag mig starkare igen. Och jag känner mig starkare än vad jag gjorde innan.

Allt som är svårt och gör ont gör oss starkare. Om vi väljer att ta oss igenom det. Förr valde jag att vara kvar i det, grotta ner mig i det och njöt av det på ett sjukt sätt. I dag vill jag njuta av det fina i stället. Livet går upp och ner och det kommer det alltid att göra. Men jag väljer att se det från den ljusa sidan, oftast. Vilket gör att jag trots alla känslor, tankar och val sitter här och känner mig glad i dag.  Allt som händer har en mening. Det gäller bara för mig att hålla mitt sinne öppet så allt kan falla på plats, precis som det ska.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
13kommentarer
  • wow! vilket inlägg. blev tårögd, jag känner igen mig så mycket i detta. kommer själv från en lite ” galen” familj och det har gjort att jag ofta går in i ångestgrottan för att jag är van av det från min barndom men jag försöker varje dag att välja ett liv i glädje och lycka men det är svårt. så imponerad av dig som tagit dig så långt. vad är ditt bästa tips för att inte leva ett destruktivt liv? mer såna inlägg ! 🙂

    Louise 2015-01-06 11:06:27 http://None
    Svara
    • Svar på Louises kommentar.

      Hej Louise, Tack!! Det är svårt och det tar tid. Hela min vändning kom när jag blev nykter för snart fem år sen och sen dess har jag gått och pratat med psykolog, jag har jobbat med min självkänsla och städat upp mitt förflutna. Men som jag skrev kommer det ju alltid komma nya saker. Och vissa gamla sår kommer aldrig att läka helt. Men efter allt detta känner jag att jag vill leva ett härligt liv. Jag vill välja det positiva. Det handlar för mig mycket om inställning. Jag kan i flera fall välja hur jag vill ha det men i bland kommer den ”gamla sidan” fram ganska starkt och då är det svårt att välja. Men det är okej. Oftast kan jag välja mitt ”nya” ja som har en hälsosammare och kärleksfullare inställning. Jag ska skriva mer om detta snart! Tack för din ärlighet. Stor kram till dig!!

      Josefin Dahlberg 2015-01-06 14:10:24 http://None
      Svara
  • Så himla ärligt skrivet! Du förklarar så fint hur ditt liv tagit form utifrån dina beslut om att bli en bättre människa! Och jag tycker verkligen du har valt rätt och gått en hårt med lärorik väg! Jag gillar att du skriver så öppet om detta problemet för du är nog inte den enda som känner så! Fortsätt med din positiva energi, du ser ut att må mycket bra av det! Girl power to you!

    Svara
  • Kloka fina du. Du är och kommer alltid vara en stor förebild för mig. Så fint att du delar med dig så man får veta att det är fler där ute med lite ångest i bland. Det är bara mänskligt, men ändå tycker man det är otroligt jobbigt när det väl slår till. Bamsekram på dig!

    PS. Frukostdejt snart?

    tuvamalmo 2015-01-05 22:39:52 http://None
    Svara
  • Så himla klokt och modigt skrivit! Att få läsa liknande inlägg ger en annan dimension till allt det ytliga som svävar runt oss jämt och ständigt i denna värld. Livet är inte alltid lätt men som läsare är det ibland lätt att tro att livet som bloggare och modell är samma som lycka. Lycka sitter varken i siffran på vågen eller likes på bilder men allt som oftast tror man konstigt nog det ändå. Att skriva som du gör tror jag är jätteviktigt som en offentlig person. När du känner dig nere och ångesten är på väg, hur har du lärt dig hantera det? Gör du ngt speciellt?

    Tack för en mycket inspirerande blogg.
    Mvh Lisa

    Lisa 2015-01-05 21:46:48 http://None
    Svara
    • Svar på Lisas kommentar.

      Tack Lisa! Det känns bra att prata om det också bland alla kläder och outfits. Jag kommer dela med mig mer om det här på bloggen och då ska jag se till att besvara dig frågor 🙂 Stor kram på dig!

      Josefin Dahlberg 2015-01-05 23:13:18 http://None
      Svara
  • Så himla bra skrivet och än en gång blir jag så glad att du vågar skriva om just det här. Jag känner igen mig så väl i det du skriver men jag lever med nästan daglig ångest även om det har blivit bättre med åren. Stor kram och tack för att du vågar vara öppen det gör mig glad 🙂 <3

    Sari 2015-01-05 18:56:14 http://rodeo.blogg.se
    Svara
  • Känner igen mig så mycket i dig. Tack för att du delar med dig <3

    Sofue 2015-01-05 17:30:43 http://None
    Svara
  • Hej Josefin!

    Jag vill bara tacka dig för ditt ”peppiga” inlägg. Precis som du lever jag men ångest i perioder, ibland till och med panikångest. Men din text gör mig så varm och hoppfull. Att jag är inte ensam om att känna såhär, det finns fler som hamnar lite under isen ibland.

    Jag har haft ett otroligt jobbigt år förra året, men börjar komma tillbaka nu. Mycket tack vare en underbar familj och att våga fråga efter hjälp. Även att vara öppen med det inför alla i min omgivning, trots att vissa tycker man är konstig eller knäpp.

    Du ska veta att du är otroligt modig som vågar öppna upp dig så och berätta om det. De hjälper mig och många andra! Kram

    Malin 2015-01-05 17:20:25 http://None
    Svara
    • Svar på Malins kommentar.

      Tack Malin! Precis, att våga vara öppen för sin omgivning är det största (och läskigaste) steget. Så starkt av dig! Önskar dig allt gott! Stor kram

      Josefin Dahlberg 2015-01-05 17:26:34 http://None
      Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!