Hej på er, jag sitter i soffan och publicerade precis ett inlägg om mina nya fina örhängen men kände att jag har så mycket i mig så jag måste skriva mer än så. Jag vaknade upp med en underbar känsla i dag. En känsla av att jag är så himla glad över att jag kan vara mig själv, oftast. Förr när jag var yngre och fram tills att jag var runt 20-21 var jag livrädd för vad folk tyckte om mig. Jag trodde jämt att folk pratade skit om mig eller att de tyckte massa saker. Därför försökte jag ”tygla” min personlighet för jag trodde inte att den jag var var okej.

Varför jag brydde mig så mycket om vad alla andra tyckte om mig tror jag var för att jag var med i ett tjejgäng när jag gick i en ny skola i sjuan (gick bara ett år innan jag bytte tillbaka till min gamla pga av detta). I det tjejgänget snackade alla skit om alla. Jag drogs med i det där för jag var ju livrädd att de skulle tycka jag var en tönt och att de skulle snacka skit om mig. Vilket de iof gjorde. Vi kunde ringa upp en av tjejerna och lådsats att vi ringt upp av misstag. Så pratade massa skit om henne så att hon skulle höra. Det var en tjej som bestämde i gänget och allt skedde på hennes villkor. Ena dagen var det en tjej som skulle utsättas, nästa dag en annan. Och så höll det på. Efter en händelse som hände när jag var 12 år och full – vände sig alla mot mig. De skrev till mig på Playahead, som man då hade innan Facebook kom, varje dag. De skrev hemska sjuka saker varje dag. Jag gick in så ofta jag kunde för att radera alla meddelanden så alla mina andra vänner inte kunde se vad de skrivit. Jag var alltid rädd för att min nya klass skulle få reda på allt som hänt och se allt de skrev. Jag berättade inte det här för någon. Jag bad mamma om att hjälpa mig att byta tillbaka till Dalarö skola som jag gått i innan och berättade inte för någon av mina kompisar om vad som hänt. Det där satt i länge. Och i dag ser jag att det präglade min syn på vänner under min tonårstid väldigt mycket. Vem kan man lita på? Jag började snacka skit om folk själv fast jag egentligen inte ville, jag visste ju hur ont det gjorde att vara utsatt själv men jag kunde inte kontrollera det.

Som tur är hittade jag min nya bästa vän när jag bytte tillbaka till min gamla klass. En tjej som flyttat till Dalarö under tiden jag gick i den andra skolan. Hon är fortfarande min bästa vän och hon har varit min räddning i mycket. Under gymnasiet träffade jag min andra bästa vän. En vän för livet. Jag träffade fler tjejer under den här tiden som fortfarande är mina nära tjejkompisar. Ni vet dom där som man kan vara sig själv med oavsett vad. De här underbara brudarna har hjälpt mig att kunna bli mig själv. De låter mig vara mig själv precis som jag är utan att döma mig.

Under mina snart fem år (!!!) som nykter har jag kunnat fördjupa min relation till mig själv ännu mer. Jag bryr mig oftast inte vad folk tycker – inte alltid men det är en otrolig skillnad för mig om jag jämför med tidigare. Om inte vissa gillar mig är väl inte det hela världen? Herregud det finns ju sjukt mycket folk alla kan ju inte gilla alla, det säger ju sig självt. Jag väljer att umgås med de som tar mig för den jag är.

Varför jag har den här känslan i kroppen i dag var för att jag var mig själv 100% i går. Vi var ute på ett ställe som jag inte varit på sen jag var stammis där för sex år sen. De spelade bara musik man kan och det är det bästa jag vet. All sjunga med i alla låtar! Jag och mina vänner dansade så mycket att jag var helt blöt. Vi hoppade och dansade i timmar. Folk kunde inte förstå att jag inte drack och trodde nog att jag var påtänd eller nått. Men jag hade bara så mycket energi och kände att jag var helt i mig själv. Så jävla skön känsla!

Klar man ska köra sin egna grej, vi lever bara en gång. Tänk va tråkigt att gå runt och bara rätta sig efter andra för att försöka passa in. Nej! Ta plats, visa vem du är. Dansa på bordet, babbla för högt och ha på dig det DU vill.

Nu har jag så mycket energi i kroppen att jag typ bubblar. Men alltså så viktigt! Jag är så himla glad och tacksam över att jag känner att jag är en värdefull fin person och att jag får vara mig själv. På det sättet kan jag finnas där för mina nära och kära på ett helt annat sätt. Okej, nu har jag fått ut mig det här, skönt! Hoppas ni alla varenda en har en härlig dag och att ni vågar vara de ni verkligen är!

Puss och kram!