Vi var 19 år, livet lekte och vi var i swinging London för första gången. Redan första dagen besökte vi Hyde Park och njöt av sjön där och den vackra parken.
Men vad vi inte visste var att parken låstes klockan nio. Vad snopna vi blev när vi fattade att vi var innelåsta! Efter många försök och blåmärken lyckades vi så småningom ta oss ut. Min väninna som är ett muskelpaket fick den delikata uppgiften att baxa mig över först och sedan klättrade hon efter många misslyckanden över själv. Men vad sammansvetsade vi blev av den upplevelsen. Och vad vi har skrattat genom åren åt detta originella äventyr!

Mitt bästa moment med min bästa vän var här i våras, när vi stalkade sönder en av hennes crushar, vi promenerade förbi hans hus, kollade in hur han bodde osv. Det var nog rätt crazy, men sådana är vi!

Min bästa vän är min lillasyster. hon har alltid funnits där för mig i vått och torrt och vi har delat så mycket tillsammans. Under en jul för många år sedan var jag och min man isolerade och insnöade i en stuga uppe i norrland. Då körde min syster ända nere från södra sverige, ca 100 mil med familjen och massa julklappar och mat bara för att vi skulle slippa fira jul ensamma. Bättre vän får man leta efter!

Jag har så många fina minnen med min bästis. Vi har känt varandra sen vi föddes. det är 23 år sen nu. Hon har alltid varit som en syster för mig då jag inte har några syskon.
Men mitt bästa minne är nog när jag var uppe och hälsa på henne förra sommren och vi satt på en uteservering med våra respektive och käkade gott och bara älskade livet.

Mitt bästa minne är när jag och min vän var på Bråvalla festival 2014. Vi skulle se Sam Smith. Hans spelning var lite intim i ett cirkustält. Vi kom precis i tid och och fick bra platser utan att trängas. Spelningen var underbar. Sam sjöng fantastisk, stämningen i publiken var på topp och alla sjöng med i låtarna. Det var sommar och vi var lite rusiga. Efter det myntade vi termen ”festivalmagi”.

Min bästa vän är min mamma! Jag har alltid haft lite svårt att få vänner i min ålder, men min mamma har alltid stöttat mig och funnits där. Det bästa minnena vi har måste vara alla festivaler vi har varit på tillsammans, Hultsfred, Way out west och bråvalla. Dem minnena glömmer man inte i första taget. Vi har samma musiksmak och älskar att stå och vråla längst fram och klä oss festivaligt. Min mamma har varit min pappa med, och visat mig hur man lagar cykeln och installerar tekniska saker. Jag älskar henne, och att vinna det här och visa henne att hon är mer än en mamma för mig skulle betyda mycket, både för mig och mamma.

Mitt bästa minne med.min allra bästa vän är egentligen inte baserat på en fin händelse eller något speciellt event eller så. Detta var en helt vanlig kväll en vinter och jag hämtade upp min vän på flygplatsen som varit utomlands och jobbat i ett år . Detta är tjejen jag kan skratta med tills jag får kramp, som jag kan vara den där barnsliga tonåringen med igen och bara vara mig själv . Vi ville göra något mysigt och denna kväll skulle det vara stjärnfall så vi åkte upp på den högsta kullen vi kunde hitta , bara det att jag kör rakt ner i ett djupt dike. vi ringer runt till alla vi kände och ingen svarade .. till slut får vi tag på en gammal granne ( som knappt kom ihåg vilka vi är ) som vid midnatt fick åka i minusgrader en vanlig tisdagkväll och dra upp och bogsera två skrattande tjejer hem .Detta är för mig ett sånt viktigt minne då det påminner mig om hur roligt vi har tillsammans , vad som än händer och i galna situationer

Mitt år hade varit så jäkla hemskt. Jag hade bytt skola och varit så stressad att jag fick flera panikattacker men nu var jag äntligen bättre. Min vän och jag åkte på festival tillsammans och den sista dagen börjar hon gråta. Vi går iväg en bit och pratar om livet och drömmar och hur fruktansvärt jobbigt det är att förvänta sig något stort av sig själv. Vi satt bakom en lada i solnedgången och kramades och grät. Det var jobbigt men det förde oss så nära varandra på ett sätt som vi inte varit förut. Så mitt bästa bästismoment var när vi slutade bära perfekta masker inför varandra.

Min bästa kompis och jag har så många bästa ögonblick eftersom vi känt varandra i 34 år!
Men om man sorterar ner det till två så var det då vi båda mot altaret går!
Hon var min tärna när vi för snart 24 år sen gifte oss-
Trodde inte att hon skulle slå till men förra året gifte de sig och jag var tärna förstås.
Allra bästa ögonblicket blev nog ändå möhippan som jag ordnade precis som hon ville ha.
Med Poledance, Selma Lagerlöf SPA , middag med de bästa och sen fick hon min Bob Marley jacka som hon så gärna ville ha!
Vi har alltid klätt oss mer eller mindre lika – men aldrig haft likadana smycken så jag önskar att just vi blev fina och unika!

När jag började plugga för 3 år sedan träffade jag min BFF första kvällen på kåren. Det började med att jag, hon och en till nyfunnen vän (hennes nuvarande pojkvan) hängde hela dagen, när kvällen kom gick vi arm i arm längs med gatan. Den ena sa ”let’s be friends” och den andra sa ”best friends”. Precis som i Kalle och chokladfarbiken, vi vet inte riktigt vem som sa vad. Mn sedan den dagen har vi varit varandas absolut BFFs forever.

På min födelsedag 4 veckor efter att vi träffades för första gången fick jag ett halsband där det står ”best friend”. Jag har inte lyckats hitta något som är fint nog till henne, men har letat hur länge som helst. Och detta hade verkligen passat helt perfekt! Dessutom är hennes favoritfärg grön!

Jag och min bästa vän Cassandra hade vårat bästa ögonblick när jag efter 10 månader kom hem ifrån USA. Och det ögonblick jag träffade henne igen så blev jag alldeles euforisk över att få hänga med henne igen efter en väldigt lång paus! Hela hemresan hade jag tänkt på senarion där jag kommer springandes in i hennes famn och ge henne en bamsekram och skämtsamt smacka till hennes rumpa. Men verkligen var så mycket bättre än jag kunde föreställt det, för det ögonblick jag såg henne komma in genom dörren till mitt hem så möttes vi i en känslosam kram och jag kände mig uppriktigt hemma. Hennes consealer rann istället för mascaran och jag kunde bara kärleksfullt skratta åt det så mycket att min maskara rann!

Jag och min bäste vän vi brukade hitta på många småknäppa och roliga saker. Vi hade det så otroligt kul tillsammans. Vi klickade direkt och kunde skratta i timmar åt saker bara vi förstod. Jag saknar henne så otroligt mycket nu när vi inte träffats på evigheter. Hon får mig alltid på gott humör. Så nu vill jag vinna detta och ge som julklapp, för att hon ska veta att jag älskar henne och alltid finns här. Ingen kan någonsin ersätta henne. 🙂

Min bästa stund med mina bästa vän var när hon bodde här, innan hon flyttade en bra bit bort med sin sambo. Vi brukade träffas och fika, promenera och diskutera allt i livet. Vi såg mysiga filmer och hade det helt underbart tillsammans. Underbara stunder många tar för givet. En av de bästa stunder var när jag gav henne ett armband med en vacker sten och en kort men vacker text om vår vänskap. Bjuder även på ett rim:

Tänk om hon var här,
min bästa vän jag håller så kär,
eller om jag var där,
min vackra vän som leendet bär.

Min bästa vän A och jag träffades på internet för sex år sen.
Eller kanske t o m sju?
När vi båda kämpade förtvivlat mot den jävla barnlösheten.
Har följt varann genom helvetet och himmelriket, genom ivf och missfall.
Nu har jag tre barn och hon två, vi är välsignade ♥

Vi bor på olika orter och träffas inte så ofta, och när vi gör det har vi våra barn med oss. Såklart! (Även om det vore ljuvligt att ha henne i samma by så man nångång kunde fnissa över ett glas vin…)

Mitt absolut finaste ögonblick med henne i verkliga livet, är min 40-årsdag…
…för den firade jag med min och hennes familj på ett lekland! 😀
Eftersom det var en vardag var leklandet tomt, så barnen kunde verkligen leka helt fritt medan vi vuxna kunde umgås.
SÅÅÅÅ sällan det händer att man kan sitta ner på rumpan, koppla av och liksom bara VARA.
Så det var härligt ♥
Vi pratar dagligen med varandra på nätet, delar allt, smått som stort, mörkt som ljust.
Det skulle vara så oerhört roligt att få dela armbandet med henne.
Utan henne hade jag förmodligen varit djupt deprimerad.
Hon är bäst!

Jag och min bästa vän Fanny har många fina minnen ihop då vi känt varandra i 29år så att välja ut russinen från kakan är svårt. Men ett väldigt roligt minne var när vi skulle ut och backpacka o se världen för nio år sen och vi skulle mellanlanda i Österrike för att byta plan för vidare transport till Australien. Kön till nästa plan var lång och väl framme för att kliva på blir vi stoppade för att vi inte hade något visum. Vi skyndade oss till andra sidan flygplatsen för att ordna med det och det blir såklart trassel med våra bankkort så planet gång på gång ropar ut att jag och Fanny saknas och planet tänker lyfta. Med andan i halsen hinner vi precis gå ombord och inser att vi har allas blickar på oss. Men det bryr vi oss föga om när vi ser att vi ska få sitta 23h på planet ifrån 10 rader ifrån varandra utan vi korrigerar detta med att be den ena flytta dit och den andra dit. Allt detta med jämmer och klagan från övriga passagerare i öronen. Men vad gör man inte för sin bästis?!

Kanske inte en historia med min BFF men ändock med en typ av BFF;
Min älskade dotter.

När vi, 2012, åkte till Stockholm med tåg för att gå på Cirque de Soleil ”Michael Jackson”, DET var ett moment för oss. Vi njöt av varenda sekund, på tåget, i affärerna (obligatorisk shopping såklart) och sen mys på hotellrummet innan vi bänkade oss på våra kanondyra platser i Globen.
Min dotter grät när vi såg showen, av lycka då Michael var hennes stora idol på den tiden. DET är ett minne för livet för mig. Och för henne hoppas jag <3

Min bästa vän Rebecca och jag har bara känt varandra i tre år, vilket när jag tänker på det är megagalet med tanke på att det känns som att det varit vi två mot världen föralltid. Från början så var i bara kollegor och det var just så vi lärde känna varandra, genom att vi jobbade på samma kontor. Det var inte ”kärlek vid första ögonkastet” för oss, utan snarare så tog det några månader innan jag började se henne som något mer än bara en kollega.
Vårt bästa moment ihop och även mitt första starka minne av vår då ännu ej påbörjade vänskap utspelade sig en höstig novemberdag på jobbet. Jag som annars nästan alltid är positiv och glad på livet hade en dålig dag då allt kändes allmänt pissigt och humöret var i botten. Jag hade stängt dörren (som annars alltid stod öppen) till mitt kontor och satt i stunden och bara räknade minuterna tills jag skulle få gå hem för dagen. Då knackar Rebecca på dörren och kommer in för att kolla läget, då hon uppmärksammat att något var på tok. Det kan ha varit slumpen som gjorde att just hon knackade på i just den stunden då jag var på bristningspunkten, eller som jag helst vill se det så kände jag där och då att den här personen kan jag lita på, för rätt som det var så hade jag blottat hela min själ och mitt liv för henne. Vi satt där inne på mitt kontor i timmar och babblade och babblade om oviktiga och livsviktiga saker, vi skrattade och grät om vartannat och mitt i allt det där så kände jag att den här personen är i mitt liv för att stanna och jag kommer aldrig att skratta och gråta såhär med någon annan.

Sagt och gjort, från den dagen så har hon varit min bästa vän och jag kan inte skratta så högt och gråta så hårt med någon annan som jag kan med henne!

[…] Jag älskar verkligen ”Love Bridge Collection” – Tävla om armband till dig och din bff (värde 3598kr) här!! […]

Jag och min bästa kompis Ida träffades ganska sent i våra (än så länge ganska korta) liv. Vi möttes när vi började samma program på högskolan och frågar oss ofta hur vi inte kunde känna att vi saknades i varandras liv tidigare. Sedan vi lärde känna varandra har jag aldrig känt mig ensam.

Det starkaste minnet jag har med oss är när vi vann en entreprenörstävling för studenter förra våren. Under tävlingen blev vi indelade i lag och sedan inlåsta på Malmö högskolas bibliotek i 24h där vi fick jobba med verkliga case från olika företag. Efter en rolig med utmanande natt med endast 20min sömn under bibliotekets fikusträd var det dags för prisutdelning. Vi hade räknat bort vår chans ganska snabbt, alla var ju så duktiga, men så började juryn prata om något vi kände igen. När vi hörde vårt lag ropas ut som vinnare började vi båda gråta och hyperventilera av glädje och utmattning. VI HADE VUNNIT EN RESA TILL NEW YORK!!!

Resan sen ska vi inte tala om. Där finns det för mycket minnen för att ens kunna börja berätta.

Min bästa vän heter Siv och är en toppentjej. Varm och godhjärtad. Min son var inte gammal när han ”adopterade” henne som sin moster och än i dag när han är vuxen så säger han aldrig annat än moster Siv. Samma med min dotter.
Vi har haft många roliga stunder, men även en del sorgliga. Men så är ju livet.
När Siv fyllde 40 ”gjorde” jag en speciell grej av det. Jag gav henne en packningslista med det hon behövde och det hon inte behövde dvs för att förvilla henne, för hon hade inte en susning om vad vi skulle göra. Vi drog iväg. Efter 15 mil stannade vi och köpte varsin macka och kaffe, Sivan hon läste ingredienserna noga då hon inte tål fisk men det var helt ok. Men sen när vi stannar utanför stan vid havet och ska ha vår tidiga morgonfrukost och hon börjar sätta mackan mot munnen så känner hon: Fisk! Som tur är så är min macka helt ok och vi kan byta dem! Hade hon inte upptäckt det så hade det slutat på akuten. Så ibland är inte innehållsförteckningen tillförlitlig hur noga man än läser!
Vi for vidare mot nästa större stad där jag bokat hotell. Vi åt gott, såg oss omkring, shoppade och bara hade det bra. Dagen efter for vi hemåt men efter en helt annan väg, där ett tjejlopp skulle äga rum. Något hon aldrig deltagit i och jag trodde att vi skulle bli osams för tid och evighet innan jag fick med henne. Men hur det nu var så
fick jag med henne och trots att hon inte tränat speciellt mycket gick det undan! Kanske för att hon pga av sin astma hade problem med koskitlukten som fanns runtomkring tävlingsbanan. Och trots att vi deltagit i motionsklassen utan tidtagning fick vi bägge två pris som lottats ut!
Den dagen avslutade vi med en bra konsert på en naturskön plats med en god måltid till.
Ett par trevliga dagar med många roliga skratt men även med incidenter som kunnat sluta illa! Men med Sivs underbara humor är allt roligt och lätt. Hon är underbar helt enkelt mina barns moster! Ändå är hon inte min syster:)

Mitt bästa minne med världens bästa Emilia är en helt vanlig natt när vi tog sista bussen ut till mitt sommarställe för att sedan gå de sista fem kilometrarna i mörkret. Det fantastiska med denna natt var att vi vi efter åtta år som bästa vänner insåg att vi fortfarande har ämnen att prata om, saker att lära om varandra och minnen att skapa. Det gör mig så himla glad! <3

Stor kram!!

Jag och min bästa vän var på Kreta för att fira våra födelsedagar. Jag blev stucken av en geting och hamnade på sjukhus. Hon sov vid min sida i 3 dagar. Hon lämnade mig inte en enda sekund. Vi blev upppassade av snygga grekiska läkare. Vi skrattade hela tiden för de lämnade oss inte ifred. Så vi fick fira våra födelsedagar i en säng på sjukhuset. En lagom bra 25års dag. Men min bästa vän gjorde så att jag klarade av det.

Jag och min bästa vän lärde känna varandra för några år sedan. Det började med att hon ogillade mig för jag var så positiv person! Sen när vi sågs mer och mer så insåg hon att hon och jag hör ihop.
Så vi började umgås dagligen. Hittade på en massa roligheter. Men en av dem kommer jag alltid ha kvar resten av mitt liv. Det är när hon och jag var i Kiviks och jobbade. Vi stod i samma kiosk och så sätter hon sig ner och fastnar i hjulet bakom. Jag skrattar såpass mycket att jag nästan kissar på mig. (bokstavligt talat) och jag glömmer aldrig hennes min. hahaha
Men nu när jag har blivit mamma igen så har jag inte haft den tiden att vara med henne lika mycket. Därför vill jag vinna ett armband som får henne att tänka på de roligaste minnena.

Mitt bästa moment med min BFF Kine var när hon bodde hos mig en vecka innan hon (sorgligt nog) skulle flytta tillbaka till Norge. Vi hade en fantastiskt vecka, shoppade, spontan-piercade öronen (ja eller i alla fall hon), delade på ett helt glasspaket under en filmkväll i soffan, färgade och klippte håret på varandra och tog mysiga promenader med våra hundar. Vardagslycka i full dos och helt underbart! Skulle superdupergärna vilja dela ett sådant fint armband med henne nu när vi bor lite längre ifrån varandra, så fint ju! 🙂

Jag och min BFF Joanna har kännt varandra sen vi var 10-11, vi är båda i 20 års åldern nu. Våra bästa och sjukaste minnen var tiden då jag flyttade in med henne och hennes familj, vi gjorde precis ALLT tillsammans, vi var som gifta! Duschade, festade, tränade, bråkade, skrattade, smög ut på nätterna, smög in fulla(vi trodde vi smög, men en elefant hade smugit bättre än oss). Det finns inte direkt nått minne som sticker ut, men hela perioden vi bodde ihop sticker ut ifrån dem 10 år vi kännt varandra. Skulle vara kul att dela BFF armband med henne ännu en gång 🙂

Min fina vän Josephine. Hon skulle jag inte klara mig utan! Dock vet jag att även hon har svårt att klara sig utan mig!

En sen kväll i Oktober var vi ute i vanlig ordning. Efter en lyckad och rolig kväll så möttes vi upp utanför stället, vi klarade oss väldigt bra själva inne på nattklubb och möttes då och då för att rapportera. Josephine hade träffat en kille och jag var på väg hem, hon tittar på mig med bedjande ögon och frågar, -Siri snälla kan jag låna dina trosor? Blixtsnabbt förstod jag att Josephine i vanlig ordning inte hade på sig några och jag hade inga extra med mig så hon menar dom som jag har på mig, av med dom framför taxi chaufför och killen. Puss och godnatt och dom far iväg.

Dagen efter skulle vi arbeta tillsammans. Jag fick hämta henne, där stod hon i sina blåa trenchcoat, väl inne på arbetet så skulle hon dammsuga butiken vi jobbade på, min morgonsyn var speciell. Den blå kappan svängde i takt med Peter Le Marc och dammsugaren, under var hon helt näck med endast mina små trosor.

Klänningen hade krympt under natten, den fick åka ned i väskan och hon fick köpa en helt ny outfit som hon inte hade råd med.

Slutsummering. I vått och torrt så skrattar, gråter, tröstar och stöttar vi tillsammans. Hon är en fin vän min Josephine och nästa gång är det min tur att att få låna trosor!

Hej.
Min bästa vän heter Linnea och vi lärde känna varandra på gymnasiet och har sedan dess stått vi varandras sida i med och motgång. Vårt roligaste och galnaste minne är när vi befann oss på en maskeradfest långt ut i skogen i ett hus (som man inte hittar till om man inte vet att de finns). Jag var utklädd till polis och hon var fånge. Under tiden som kvällen går får två killar för sig att burna med sins bilar (gasa jättemycket så de rycker). Efter en stund ger de upp och går in i huset. När jag sedan går ut ur huset för att kolla bilarna slår lågorna ut från den ena bilens framruta. Alla rusar ut ur huset och ringer efter brandkåren som efter lite letande och hjälp av hitta huset tillslut kommer fram. Precis när brandmännen svänger in har det börjat brinna på ena sidan av huset och de är snabbt framme för släcka det. När brandmännen lämnat och allt är släckt fortsätter festen med bodyshots, jag hånglade med en en kille som var utklädd till fluga och min kompis hånglade med en kille som var utklädd till fånge precis som henne själv. Vad som hände sen kan vi ta en annan gång och jag hoppas att detta minne gav dig ett got skratt 🙂
Det här minnet är det roligaste,galnaste,knäppaste vi haft tillsammans och jag och min kompis kommer skratta åt det i många år framöver 🙂 🙂
Hälsningar Sofie

Jag och min bästavän Linnéa åkte till Köpenhamn över två dagar och gick på Tivolis julmarknad på kvällen. Alkohol blev naturligtvis inblandat och vi blev båda rätt berusade. I alla fall så hade jag popcorn och Linnéa ville smaka, så då tänker jag att jag ska blåsa popcorn i hennes mun vilket slutar i att jag spottar i hela hennes ansikte och vi båda har inte slutat skratta åt det nu sådär två år senare.

Ett av mina bästa moments med min bästa vän var i våras när jag hälsade på henne i Amsterdam. Hon har nämligen flyttat dit för att plugga. Vi hade inte setts på flera månader och vi har aldrig tidigare varit ifrån varandra mer än någon vecka. Det var så skönt att få se henne igen! Och framförallt skratta med henne! Det är lite det som är grejen med oss, vi behöver bara titta på varandra för att börja skratta (ofta i en situation där man helst INTE ska skratta), vi bara vet att vi tänker på samma sak! Armbandet hade varit en perfekt present till henne när vi ses igen nu i jul! 🙂

Min bästa vän och kusin Kajsa är som en klippa att luta sig mot. Vi har alltid hållit ihop och vi kommer lätt göra det i framtiden också. Vi är oskiljaktiga och vi hör ihop.
Mitt bästa moment med henne är när jag och min bror följde med hennes familj till Idre i en vecka. Vi åkte skidor tillsammans, drack chokladmjölk och snackade en massa om allt och inget. Det finaste och det som är mest ihågkommet är när hon skulle lära mig åka i skogen (inte så lätt) Hah. Men hon gav sig inte. Det roligaste var när vi sen skulle komma ut ur skogen. Hon åkte rätt ner för en skitbrant två meters lång svacka. Medan jag satt kvar där uppe och var livrädd. Tillslut tog jag av mig skidorna och släppte ner dem i backen. Den ena skidan åkte då rätt ut i backen där det precis kom en kille som var svinnära på att köra på den. Han kollade jättesurt på oss haha. Det skrattade vi länge åt.
Min finaste vän, syster och kusin. Älskar henne.

Jag och min bästa vän har delat allt ihop så länge vi kännt varandra. Snart 20 år sedan vårat första möte. Vi har alltid gått i samma klass sedan första skoldagen, men nu efter gymnasietiden gick våra vägar åt olika håll.
Efter en tid isär från varandra så möttes vi och hade en heldag ihop, allting kändes som förr och vi fungerar lika bra ihop nu som då. Jag vill gärna dela ett sådant fint smycke med henne, så hon verkligen vet att hon fortfarande är min nummer ett, trots att vi är långt ifrån varandra.

Det måste vara när jag och min fina vän SPRANG ut på lindan i pyjamas och gummistövlar med en varsin filt. Min pappa hade ringt och sagt att det var norrsken och det var det mäktigaste jag sett. Grönlila fladdrande gardiner for över himlen och vi kunde inte göra annat än att le.

Ett av mitt och min bästa kompis minne måste nog vara då vi var små och var ute med våra dockvagnar och gick och trodde vi var vuxna och hade nyfödda barn, och sedan mötte en tjej på kvarteret som berättade om hur hon och en kompis blivit blodsyskon genom att skära sig på toppen av fingret och sedan hålla mot varandra så blev man blodsyskon, vilket fick mig och min bästa kompis att lämna dockvagnarna och springs hem för att kunna bli blodsyskon vilket vi idag skrattar lite lätt åt. Men blodsyskon kallade vi oss i många år efter.

Ett av många minnen som vi kommer bära med oss resten av livet som bästa vänner

mitt bästa moment med min bästa vän var när hon vakna upp på sjukhuset efter en svår trafikolycka. Läkarna sa att hon hade en hårfin chans att överleva, jag stanna hos henne hela tiden och när hon vakna upp var det bara ren lycka och det första hon sa var ”jag är så himla glad att se dig igen”. Vill dela allt med denna underbara människa, hon förtjänar allt efter det hon har gått igenom. 🙂

Min bästa kompis heter Anna och är one of a kind! Vi har känt varandra sen gymnasietiden och ett av mina bästa minnen med Anna var kvällen innan vi tid studenten. Jag bodde själv i en liten lägenhet och Anna sov över hos mig. Jag kommer verkligen ihåg alla timmar med tanke på all spänning inför studenten och alla samtal vi hade den natten. Det slutade med att vi somnade alldeles för sent såklart och våran mysiga ”göra sig i ordning tsm i lugn och ro och äta långfrukost” blev inte riktigt som vi tänkt oss! Men vi hann till vår champagnefrukost och vilken magisk dag vi hade!

tjo tjena,
jag hade tänkte berätta om jag och min bff!! Hon och jag är som jing och jang. Vi är oförstörbara. Vi bygger upp drömmar med varann och hjälper varann genom vått och torrt!
Mitt och (Majas) bästa minne kan vara när vi var på rebecca och fiona konsert (våra förebilder)… Och vi höll på att bli nertrampade haha, men jag var med Maja och då spelade det ingen roll hur långt ner vi var bland alla folk och att vi var tvungna att rycka i folks hår för att hålla oss uppe på fötter. För att det ända som spelade roll att vi hade varandra, massa snygga killar runt om oss och Rebecca och Fiona. Det va dagen jag insåg att jag hade den bästa vännen man kan begära. puss och hej

Min bästa vän bor på andra sidan jorden i Australien vi har känt varandra hela livet då vi är även kusiner. Vi har gått igenom allt möjligt från lycka till sorg men vi håller ihop i vått och torrt. Vi har kontakt via Facebook flera gånger i veckan och har lite uppdate på allt möjligt. Vi har även barn med 1 veckas skillnad två fina killar i 1 års åldern som vi delar med oss erfarenheter och minnen. Jag skulle vilja dela detta fina armband med henne på så vis även om vi må bo ifrån varandra så långt så skall hon veta att hon är nära mig med i mitt hjärta. 🙂 <3 <3

En av de bästa ögonblicken med min bästa vän Emelie var den dagen jag frågade om hon ville bli gudförälder till min son. Att det skulle bli så mycket känslor kringen ”en liten fråga” var jag inte beredd på. Hur jag fick förklarat vilken ära hon såg det som och henne JA som var så självklart, med ett löfte att alltid finnas där för mig och mina barn. Att en person som man lärde känna på ”äldre” dagar alltid lyckas skicka det där smset när man behöver det som mest utan att man själv vet om det och alltid finns där. Hon är den personen som visat mig vad riktigt vänskap är <3

Hej! Min bästa vän är min Ida. Hon och jag har håller ihop i våra 20år som vi levt. Vi träffades redan i våra föräldrars ”föräldra-grupp” när vi var så gott som nyfödda. Därefter har vi upplevt en himla massa tillsammans. Jag har svårt att välja en av alla händelser men en gång som vi aldrig kommer glömma är vi hade tjejkväll hemma hos Ida. Vi skulle titta på film och sedan sova över. Vilket resulterade i en konstigt blandad hemmagjord dipp av det som fanns hemma, jag somnade framför filmen (som jag sedan alltid lyckats göra) sedan nästa morgon vaknar vi -hon har lyckats sno täcket under natten och jag har ej lyckats ta tillbaka det och har därför tagit lakanet, haha. Vad för man inte för att slippa frysa? Sedan den ultimata toastfrukosten. Detta var alltså bara en av alla våra roliga och konstiga händelser. Dessutom har vi upplevt alla födelsedagar, studenter, alla ofrivilliga tråkigheter, sjukdomar och andra mysiga dagar tillsammans. Denna fina människa kommer jag aldrig släppa!!

Jag och min bästa kompis Julia befinner oss på olika delar i världen för våra praktiker som socionomer. Jag i Auckland och Julia i Zimbabwe. Även fast vi är på olika kontinenter håller vi ihop. Jag tror att ett av mina starkaste minnen från min tid här i Auckland kommer nog vara när vi, via FaceTime, firar med ett glas champagne för att vi följt våra drömmar och vi är vi! <3

Mitt absoluta bästa moment med min bästa vän är när min älskade tvilling syster mötte upp mig från tåget. Jag fick tillbringa min första dag med henne efter att hon flyttat till en annan stad.
Att äntligen få vara med sin syster igen, att äntligen få känna sig hel igen, det är den absolut bästa känslan! Allt vi gjorde den dagen, lagade mat, seigtseeing av staden, shoppandet, soffhänget och oändligt av prat – det gjorde mig hel, för jag fick äntligen vara med min bästa vän igen. Att ens syster flyttar ifrån en, det gör att en del ifrån sig själv följer med dit hon flyttat, men när man äntligen får vara tillsammans igen blir man hel och man fylls med sån glädje som endast ens syster och bästa vän kan ge. Därför hoppas jag att dessa fina armbanden kan få pryda våra handleder som en påminnelse att vi alltid finns där där varandra, oavsett vart vi bor. För vi är inte bara systrar utan tvillingar som är bästa vänner förlivet <3

Den där helgen som jag och min bästa vän såg fram emot så mycket lyckades jag förstöra… rejält. I mörkret, med nya och vattentäta skor, valde jag att gå igenom vattenpölen istället för runt den. Vattenpölen var betydligt djupare än beräknat och mitt ansikte tog hela smällen. På väg till akuten lugnade hon mig ibland, sa ofta att jag såg ”förfärlig ut” och trots detta kunde vi inte göra annat än att skratta åt situationen. 14 stygn i överläppen senare och med en sprucken panna ler vi fortfarande åt detta. Vi kan på något sätt alltid se det roliga i situationer och vi kan alltid förlåta varandra när planerna krusas. Hon är en sån vän som står vid ens sida i vått och torrt och vi vet aldrig vart vi hamnar härnäst. Förhoppningsvis inte på akuten varje gång, men händer det igen så vet jag att det är henne jag vill ha bredvid min sida.

Första gången jag och min bästa vän Elin träffades.
Med tanke på de femhundrasjuttiofyra kilometerna som skiljer oss åt verkade vår vänskap enbart via Skype och telefon de första månaderna. En knapp vecka innan dagen som skulle bli den då vi äntligen träffades lyckades jag plötsligt få tag på biljetter till The 1975’s slutsålda konsert i Köpenhamn och Elin bokade snabbt ett tåg från Stockholm ner till Skåne. Vi möttes på en kylig station en mörk november eftermiddag, båda nervösa och förväntansfulla, utan att ha haft tid till mental förberedelse inför mötet. Efter en tafatt kram satte vi oss på ytterligare ett tåg, mot Köpenhamn, vägen dit blev inte lika smidig som väntat då tåget plötsligt stannade i Lund och inte kunde köra vidare. Vi sprang av tåget för att hinna med en buss från Lund till Malmö för att sedan sätta oss på nästa tåg över Öresundsbron. Väl i Köpenhamn fortsatte resan då vi även skulle lyckas ta oss till den lilla lokal konserten skulle hållas. Denna lokal låg precis vid entrén till Christiania och området stank av gräs och där stod vi, två personer som aldrig träffats förr. Har man varit på konsert vet man att man blir en annan person då musiken äntligen börjar och tonerna sprider sig genom kroppen. Hur ska man bete sig på en konsert med någon man aldrig träffat förr? Vi betedde oss precis som vi brukar på konserter och dansade och sjöng värst av alla i den lilla lokalen. Ett par timmar senare dog tonerna ut men vi stod kvar och kramade hårt om varandra i flera minuter medan lokalen tömdes på folk, sedan det ögonblicket har vi varit oskiljaktiga och det har aldrig gått en dag utan att vi hört av varandra. Tyvärr har vi fortfarande femhundrasjuttiofyra kilometer mellan oss och att bära med sig henne överallt, var dag, mer än i telefonen hade varit fantastiskt fint.

min bästis Malin och jag har bara känt varandra i ett år. men den bruden är fan mitt livs kärlek.

vi gör allt tillsammans. vi har gråtit. vi har skrattat. vi har stått i köket på en krog 01:30 och hon har torkat blod från mitt ansikte där en glödlampa hade krossats. jag har hållit henne i handen när läkarna skulle rätta till hennes brutna finger. vi har dansat oss svettiga. vi har gråtit tillsammans i min säng när min mamma fick cancerbeskedet. vi väntade med spänning när min systerson skulle födas. vi har shotat mängder tequila. vi har kört kundvagnsrace. åkt rullskridskor. vi har klätt ut oss. oförglömliga dagar då vi bara vräkt i oss pizza. sena nätter med främlingar. hon är Moli och jag är Oli. vi har ägt. vi bangar aldrig för varandra.

att välja en händelse vi har delat tillsammans går inte. allt vi gör blir alltid epic, även om det är sorgligt, kul eller utmattande. dreamteam.

om vi inte pratar i telefon eller ses en dag känns det som om att det har gått flera veckor. jag klarar mig inte utan den här bruden. hon håller mig över ytan. fy fan vilken kärlek jag känner till min Malin.

min älskade Malin fyller snart 23 år, exakt två månader efter min 23 årsdag. den 20:e varje månad gör vi något speciellt och nu i november är den 20:e hennes födelsedag. jag vill så gärna visa min uppskattning till henne med detta armband.

puss!

Min bästa vän Emma är fantastiskt på alla sätt och vis. Hon är en sån tjej man alltid kan räkna med finns där även om hon själv har hundra bollar i luften för att hon är en sån driven och kreativ person!
Vi har känt varandra i nästan ett och ett halvt år vilket kan låta väldigt lite men när de klickar så klickar det, och för oss så klicka det rejält!
Ett minne jag har av oss är inget helt fantastiskt minne där vi va med om något helt sjukt eller så, utan detta är ett ganska vardagligt minne som beskriver oss väldigt bra och vår relation.
Det var när vi var bosatta i Piteå och pluggade som vi båda var rätt less på allt som hade med skola (C-uppsats) och det sociala livet runt omkring. Vi kände båda att de var mycket press som fanns på oss och att pga vår ganska snabbt nyfunna vänskap så blev vi lite baktalade kring de. Det var ganska uppenbart att de var avundsjuka som stod för de. Men så en kväll ringde Emma upp mig och der var inte många ord som utbyttes innan hon stod i min dörröppning och vi lagade en fantastiskt middag och delade på en flaska vin och lyssnade på lite musik och skrattade en massa. Varför behöva smyga med en såhär fantastiskt vänskap tänkte vi, och därefter så var vi fullt ”öppna” med den och det var starten på våran fantastiskt vänskap!

Hej Josefine!

Precis som många andra har jag och min bästa vän valt olika vägar efter studenten ett par år sedan. Hon har rest världen runt på egen hand och jag har startat ett parallellt liv i Paris.
Det faktum att det passerar flera månader varje gång mellan de tillfälle vi träffas har, om möjligt, stärkt våra band.
Jag minns första gången vi satte vår vänskap på prov. Hon hade spenderat vinterhalvåret i Australien och jag i södra Frankrike. Nio månader utan regelbunden kontakt. Det var slutet av maj och jag flög till Landvetter där min fina Viktoria skulle hämta upp mig. Jag höll på att kräkas av nervositet och rädsla för att våra senaste livsupplevelser skulle ha tärt på vår relation.
När jag rullade ut mitt stora bagage fick jag genast syn på henne. Med en lapp med mitt namn stod hon längst fram i folkmassan. I samma stund som vi fick ögonkontakt började vi storgråta. Hejdlösa snyftningar och långa kramar.
Tydligen hade hon varit lika rädd som jag och med risk av att inte känna igen varandra också skrivit en namnskylt.

Detta var för snart fem år sedan. Vi lever fortfarande i olika länder men sammanstrålar några gånger per år på olika platser. Vi har lärt oss att bli bättre på att hålla vardagskontakten men trots telefonsamtal sörjer jag att inte få ha henne vid min sida. Dessa armbanden skulle vara ett sätt för mig att visa hur oerhört viktig hon är i mitt liv men också en påminnelse för oss båda att, trots hundratals mil oss emellan så är vi med varandra.

Hej Josefin!

Precis som många andra har jag och min bästa vän valt olika vägar efter studenten ett par år sedan. Hon har rest världen runt på egen hand och jag har startat ett parallellt liv i Paris.
Det faktum att det passerar flera månader varje gång mellan de tillfälle vi träffas har, om möjligt, stärkt våra band.
Jag minns första gången vi satte vår vänskap på prov. Hon hade spenderat vinterhalvåret i Australien och jag i södra Frankrike. Nio månader utan regelbunden kontakt. Det var slutet av maj och jag flög till Landvetter där min fina Viktoria skulle hämta upp mig. Jag höll på att kräkas av nervositet och rädsla för att våra senaste livsupplevelser skulle ha tärt på vår relation.
När jag rullade ut mitt stora bagage fick jag genast syn på henne. Med en lapp med mitt namn stod hon längst fram i folkmassan. I samma stund som vi fick ögonkontakt började vi storgråta. Hejdlösa snyftningar och långa kramar.
Tydligen hade hon varit lika rädd som jag och med risk av att inte känna igen varandra också skrivit en namnskylt.

Detta var för snart fem år sedan. Vi lever fortfarande i olika länder men sammanstrålar några gånger per år på olika platser. Vi har lärt oss att bli bättre på att hålla vardagskontakten men trots telefonsamtal sörjer jag att inte få ha henne vid min sida. Dessa armbanden skulle vara ett sätt för mig att visa hur oerhört viktig hon är i mitt liv men också en påminnelse för oss båda att, trots hundratals mil oss emellan så är vi med varandra.

Hej!

Mitt bästa moment med min BFF var när jag överraskade henne på hennes 18-års dag. Hon fyller år i Mars, men jag var borta och gick på Svenska Skolan i Nairobi när hon fyllde år, så då beställde jag en resa till London till oss två som vi skulle göra efter sommaren, när jag kommit hem. Vi jobbade tillsammans hela sommaren och jag la undan allt till resan, men jag sa inte att det var det jag sparade till. Kvällen innan vi skulle åka åkte jag hem till henne och jag och hennes mamma packade en resväska till henne i smyg. När dagen kom sa jag att jag skulle ta henne med på hennes födelsedagspresent, så jag satte på henne en ögonbindel och pappa la hennes resväska i baklucka, sedan körde han oss ut till Arlanda. När vi var nästan framme fick hon ta av sig ögonbindeln och fick öppna ett kuvert med ett gulligt brev och flygbiljetten. Hon fattade inte att jag verkligen hade köpt en resa till London till oss och trodde jag fortfarande skojade när vi klev in på Arlanda. Jag har aldrig sett henne så glad och lycklig och jag själv har aldrig varit så nöjd över en present. Det bästa var att jag lyckats hålla det hemligt under så många månader, det trodde jag aldrig att jag skulle lyckas med. Det bubblade i hela magen när jag fick se hennes reaktion. Resan var också en av de bästa resorna någonsin, en resa som vi aldrig kommer att glömma.

Hej!
Min bästa vän Åsa och jag lärde känna varandra när vi pluggade på Lärarhögskolan. Kommer ihåg att vi rök ihop rejält när vi höll på med ett grupparbete då och båda vi var skitarga på varandra och sedan var vi helt knäckta innan vi blev sams igen. Vår vänskap blir bara starkare med tiden, vilket känns så häftigt att trots att vi båda har två barn, jobb mm så ser vi till att ses mer nu för tiden än någonsin! Vi shoppar, dricker cava, äter, går på föreläsningar, gungar, ja med kidsen, skrattar och pratar allvar! Nu planerar vi en resa till Barcelona, bara vi, till våren! Ska bli så j..la kul! Ett fräsigt armband på våra handleder skulle då sitta som en smäck!
Ha det fint!
Kram Sara

Jag och min bästa väns galna utekväll(ar) på vår favvobar som vi växt upp med. Lyckokänslan bara sprider sig i kroppen direkt vi sätter foten innanför dörren! När feelisen är på topp går vi och önskar vår all time favourite till DJ:n, Bryan Adams – Summer of 69! Känslan att släppa loss på dansgolvet och bara älska stunden med sin bästa vän till VÅR låt, den känslan, den är oslagbar!
Love!

Vi lärde känna varandra för 20 år sedan, jag var 16 år och fick chansen att börja spela i damlaget. Malin är 7 år äldre så just då klickade vi inte. MEN vi vann SM-guld det året, fantastiskt!!! Sen började en vänskapsresa, den tog nog ordentlig fart när Malin fick sitt första barn. Men en situation kommer jag speciellt ihåg. Vi har varit på flera Lundell-konserter ihop och gången vi såg honom på Tyrol spårade det lite. Mycket vin, fantastisk stämning och sura bordsgrannar, Malin viftar en del och lyckades spilla ut ett vinglas på grannen. Inget jättespeciellt men ändå ett minne jag vårdar. Sen har vi haft många härliga kvällar i Pianofabriken!!! Sååå snyggt armband, skulle bli överlycklig!!!!!!!!!!!!

Får en klar bild av min bästa upplevelse med en av mina bästa vänner. Vi åkte till Sardinien ihop efter att ha träffat varandra som vuxna, båda nya på jobbet. Vi föll pladask för varandra och var som nykära. Veckan på Sardinien var sol, bad, underbara middagar och självklart kärleksproblem som diskuterades långt in på nätterna. Har aldrig känt mig så lycklig som när jag hängde upp och ner med henne i en karusell med solklänningen över huvudet efter en kväll med för mycket citronlikör. Vi brydde oss inte om att lite bröst kikade ut här o var för vi hade såååå kul. Hon va toastmaster på mitt bröllop tidigare i år då jag gifte mig med mannen som jag pratade om på nätterna under den där resan. Hon delade det här minnet under sitt tal.

Detta var en kväll jag o min bästa vän skulle på en dubbel-blind-dejt. OBS! Vår första dubbel-blind-dejt!

Vår entré blev att så fort vi kommit innanför dörren tappa flaskan med rödvin vi tagit med oss: KRASCH!! …..glas och vin överallt.

och så fortsatte kvällen i denna anda… BOM BOM KRASCH!!

Tills vi ramla hem på tidiga morgontimmar flabbandes med alldeles för mycket vin i kroppen, kurrande magar och verkande dansfötter.

Ingen av killarna ville träffa någon av oss två igen efter denna kväll, o inte heller har vi vågat oss på någon ytterligare dubbel-blind-dejt efter detta men vafan.. vi har garvat läppen åt den här helvetesmiddagen sååå många gånger! <3

Länge leve bästa kompisar!

jag och min bästis har känt varandra sen vi var tre år, vi är nu 20 år. Har svårt att komma på en enda specifik händelse som sticker ut från något annat men det bästa är ju ändå att kunna sitta i soffan med henne, vilken kväll som helst och dricka te och äta något gott och prsta i timmar. Det är de bästa ögonblicken, att vi alltid finns där för varandra.

Min BFF är min lillasyster. Och vårt härligaste/sorgligaste/knasigaste minne är när jag hälsade på henne på Karolinska sjukhuset efter en lungoperation. Hon har en ovanlig lungsjukdom som gör att hennes lungor kollapsar då och då. Hon låg med dränage in i lungan och hade väldigt ont. Och hon sa till mig att vi inte fick skratta för hon var tvungen att ligga stilla. Men det hjälpte inte, för vi har alltid nära till skrattet. Vi fick världens skrattanfall som inte gick att stoppa! Det bubblade bara ur oss och trots att min syster hade så ont kunde hon inte sluta. Det var underbart mitt i all oro. Sedan kom sjuksköterskorna in med smågodis och vi hade en härlig myskväll framför Top model, nästan som vanligt fast ändå inte <3 Älskar min syster så och skulle älska att dela detta fina armband med henne.

Mitt bästa minne är med min älskade och bästa vän Mia! Vi blev vänner i 12- års åldern och jag var alltid den som hade problem på ett eller annat sätt eftersom jag mådde dåligt medans hon var den blyga. Och idag är hon den som är så framåt och hon har även tackat mig för att jag fanns där trots att hon var inbunden. Men sedan 17-års ålder så har jag haft det kämpigt med bulimi och mycket mer men trots att jag har försökt att trycka undan henne och fly så har hon alltid funnits där. Idag är vi båda 37 och livet känns mycket bättre men det bästa med det hela är att hon är min bästa vän och jag hennes trots alla undanflykter tidigare, och då har det varit många! Även om vi inte skulle kamma hem det här så har jag kammat hem bästa vinsten, min underbara vän <3

Halloj Josefin, vilken rolig tävling!

Mitt bästaste minne med min bästaste bästis är när vi tillsammans skulle åka till Kanarieöarna tillsammans på sportlovet i gymnasiet, det var vår första utlandsresa utan föräldrar. Vi hade planerat allt! Det skulle bli en resa med festligheter på kvällarna och gassande i solen på dagarna. Vi landar på Kanarieöarna sent på eftermiddagen och åker till hotellrummet för att göra oss redo för första partynatten. Väl ute på gatorna märker vi att det ekar tomt, vi ser några enstaka pensionärer som sitter i barerna men that’s it. Fatta besvikelsen! Vi går hem igen till hotellet och hoppas på bättre lycka de resterande dagarna. Väl tillbaka på hotellet är vi tvungna att sätta på oss alla kläder vi har med oss för att det är så isande kallt, kallare än i Sverige! Vore det inte för min fantastiska bästis hade det varit den värsta dagen i mitt liv, besvikelse efter besvikelse. Men vi lyckas vända oturen och sitter på balkongen och skrattar och skålar hela natten lång.

P.S. Kan berätta att det regnade varje dag och vi fick inte en enda bra festkväll.

Puuuuuuss och kram!

Jag och min bästa kompis Caroline har känt varandra sedan tredje klass. Jag flyttade till orten hon bodde i utanför Stockholm, från en liten ort i Västerbotten. Vi har haft OTROLIGT många fina moments tillsammans, men något som har varit mest värdefullt för mig är dagarna tillsammans under högstadiet. Det var hon och jag mot världen, och utan henne hade åttonde och nionde klass varit pest och pina… Vi lät ingenting komma åt oss, för att vi hade varandra. Och tillsammans VAR vi och ÄR vi starka! Hon är världens finaste och varje dag är jag tacksam över att hon finns. <3

Mitt bästa minne med min bästa kompis Johanna, var när vi åkte på hajk tillsammans. Bara 2 dagar efter min student hyrde vi en kanot i Älvsjö och begav oss ut längst Mälaren utan karta eller kompass.

Vårt mål var Sigtuna. Efter flera timmars paddling så skymtade vi Sigtunas kyrktopp i horisonten. Men eftersom vi var hungriga stannade vi till i en vik där vi lagade vår lunch.
MEN, så blev det storm. Jättestora vågar som svepte in i viken. Vi försökte putta ut kanoten men bara för att senare driva tillbaka in i land. Så vi satte oss ner och väntade…väntande och väntade. Och efter 5 timmar inser vi att ”Fan, nej det kommer inte bli bättre”. Vi får slå upp läger här inatt.

Morgonen efter så var det lugnt och vi packade ihop våra saker, men precis när vi kommit ut på vattnet så började det såklart blåsa igen. Det blev super stora vågor och vi drev in i en vik igen. Johanna var skiträdd och dödsseriös och ville bara hem medans jag satt och kunde inte sluta skratta. Det var ett symbolist minne för vår relation. Att vi är så otroligt olika i våra reaktioner, men ändå så himla nära kompisar <3 Idag skrattar vi varje gång vi tänker på det…:')

Hej,

Min allra bästa vän lurade in oss på Berns när det var fashion-week där, och vi hade inte ens fyllt 18 än men spelade så självsäkra att vi kom in ändå. Vi låtsades att vi var sminköser för ett sminkmärke (med våra blygsamma 1,63 skulle ingen gå på att vi var modeller, ha ha) och när folk frågade oss vad vi tyckte om diverse olika kollektioner låtsades vi att vi var väldigt insatta i branschen och gav många bra reflektioner 🙂
Vi ramlade runt på efterfester och kom hem tidigt på morgonen dagen därpå, gick hem och sov över och hade den bästa bakisdagen i hela världen när vi skrattade åt allt tokigt vi hade gjort kvällen innan.
Nu bor vi i olika städer och ses inte så ofta, så att få varsitt bästisarmband skulle vara den finaste presenten att få.

Jag och min bästa kompis har alltid känt varandra, alltid varit bästa vänner med en del dramatiska bråk som vi alltid kommit igenom. Vårt bästa minne är studentdagen, för det var så mycket mer än att bara gå ut skolan. Vi gick på olika gymnasieskolor så när vi träffades för utsparksfesten på kvällen var det kram och skrattfest som gällde. Vi började med att ha världens bästa kväll med dans, skratt, kärlek och så otroligt mycket lycka. När vi sedan drog på efterfest med killen jag gillade och hon wingade till tusen procent trodde jag att det inte kunde bli bättre. Men det kunde det, för vi stod där på asfalten med bara fötter och med sönderdansade skor i ena handen och varandras händer i den andra och kunde inte sluta skratta. För vi mår så bra av varandra och det var livets lycka att inse att jag kommer spendera resten av mitt liv med denna grymma bruden. Sen tog vi en taxi hem till henne och hade smörgåstårte-krig och det var redan ljust ute.

Jag och min bästis lärde känna varandra när vi pluggade på högskolan, vi klickade direkt och hade galen personkemi. Direkt efter examen åkte vi på varsin enkelbiljett till Bangkok och där blev vi kvar i 1,5 år. Att bo ihop med henne där och att upptäcka en ny stad i ett nytt land har skapat tusentals galna och härliga minnen jag aldrig kommer att glömma, och för att inte glömma hur nära man kommer varandra. Idag är hon en syster för mig och vi pratar med varandra flera gånger om dagen. Anna, du är det finaste jag har!

Det första jag tänker på är när jag och min lillasyster skulle fira hennes födelsedag. Vi satte oss på hennes favoritrestaurang i stan och pratade om drömmar och framtiden. Stämningen blev liksom elektrisk och sprudlande – vi insåg att allting är möjligt, bara man tror på och kämpar för det. Inga drömmar är för stora, och inga drömmar är för små. Man ska ta dem på allvar. Jag skulle ge henne armbandet för att hon, min bästa vän och syster, får mig att inse sådant. Hon gör livet bättre.

Jag och min bästa vän Ottilia har känt varandra i sju år och umgicks varevigaste dag både före och efter skolan när vi gick i gymnasiet. Förra sommaren tog vi studenten och Ottilia flyttade ett år till Paris för att jobba som Au Pair. Vi pratade flera timmar i veckan genom skype, tummade om viktiga saker genom en webbkamera och avslutade alla samtal med att säga ”hej, puss, ses”.

I slutet av juli kom hon hem igen och vi var inte ifrån varandra mer än en timme åt gången. Vi åt frukost på taket, delade på min 1.20 säng, umgicks utan att prata med varandra och cyklade ut på landet och skinny-dippade varje kväll i två veckor trotts ösregn. 4 veckor efter hon kom hem satte jag mig på ett flyg till Australien på obestämd tid. Det gjorde slutet av sommaren lite extra fin och speciell med henne.

Hejsan! Jag skulle vilja hylla min allra bästa vän, min lillasyster Karin. Trots att vi kan vara väldigt osams och bråka så finns vi alltid där för varandra. Jag skulle kunna göra allt för min syster och hon skulle göra allt för mig. Vi är väldigt lika men ändå så otroligt olika. Hon är den person som är allra ärligast mot mig men trots det är hon även min största support.

Jag kommer aldrig glömma den dagen som Karin åkte iväg till andra sidan jorden, Nya Zealand, för att bo där i ett år. Gud vad jag grät! Men ännu mer grät jag nog den dagen jag fick träffa henne igen efter 1 år. Tänk vad glad man kan bli av en kram från någon som betyder så otroligt mycket. När vi springer mot varandra och kramas på flygplasten, den känslan kommer jag aldrig glömma.

Numera är det dock jag som reser mycket istället för hon. Jag tävlar i friidrott och är borta på tävlingar och träningsläger mycket under året. Att hylla henne och den finaste relationen jag har genom att ge henne ett armband hade betytt så otroligt mycket eftersom jag inte är hemma lika mycket längre. Även om hon vet hur mycket hon betyder för mig och hur mycket jag älskar henne så skulle det var en otroligt fin symbol över det fina med syskonkärlek.

Tack för en magiskt bra blogg! kram

Jag fick tänka till riktigt ordentligt för att komma på mitt bästa moment med min bff Johanna. Hon är den roligaste, snällaste och mest omtänksamma människa jag nånsin träffat, och jag är glad att just vi hittat varandra.
Hon får mig alltid att skratta, och just den här dagen var inget undantag. Jag var ledsen över någonting som jag i dagsläget inte minns och mitt i samtalet ställer hon sig upp och börjar dansa balett i mitt vardagsrum, det tåls att säga att hon också är den mest osmidigaste och okoordinerade jag känner och det fick mig att ligga dubbelvikt av skratt i flera minuter. Nu har det blivit en grej att alltid dansa ”fulbalett” så fort vi ses och någon är på dåligt humör. Det gör mig glad.

Hej, jag vill gärna hylla min älskade vän Sara. Vi har många minnesvärda upplevelser ihop men en kväll som jag verkligen kommer ihåg var en kväll när vi var runt 15 år. Vi hade ”lånat” lite ”vuxensaft” av mina föräldrar och ersätt det med vatten. Tog det och en påse chips och begav oss ut på kvällen. Skall tilläggas att jag bor på landet, så det är helt öde. Vi tog oss till en hästhage och satt oss på en stege där. Åt chips doppad i vuxensaft och bara snacka massa skit. Skrattade och löste världsliga problem, så som vilken kille som egentligen var snyggast i klassen. Vad den där tjejen i gänget hade gjort och så vidare. Livet var som det skulle vara när man var 15 år och umgicks med sin bästis, underbart och i efterhand väldigt töntigt emellanåt men vad gör det när man hade så roligt och skapade så många underbara minnen. Ett underbart minne tillsammans med en underbar vän <3

Jag och min bästis träffades i USA 1999. Vi har setts ca 1 gång per år sedan dess. Hon är tyska som bor i Holland, jag i lilla Sundsvall.
Mitt bästa ögonblick var när det knackade på dörren 27 feb för två år sedan. Gissa vem som stod på trappan, jo min Tina. Jag hade ingen aning om att hon skulle hälsa på. Min man och syster hade planerat denna fantastiska överraskning med Tina åt mig ❤
Vore härligt att kunna ge henne detta fina armband så vi alltid kan vara lite närmare.

Hejsan Jossan!

Jag vill hylla min älskade vän som är mitt allt!! Min Hanna!
Ett underbart minne jag har med henne var när vi var i Barcelona tillsammans och var ute och åt mat som ett gammalt par! Vi skrattade tills tårarna sprutade och sedan dansade vi igenom hela natten tillsammans,så underbart minne!

Vi var och hälsade på min pojkvän men han fick stanna hemma denna kvällen flr den var avsatt för oss,vi var på dejt!

På min och min mans bröllopsdag sa hon ett enkelt ord som beskriver oss så väl,ordet soulmate! Vi är det och det är en kärlek som kan slå igenom allt! Killar,barn, jobb..allt det klarar vi igenom tillsammans! Hon är min andra halva och jag önskar så att hon skulle få det bekräftat med ett underbart armband!

Jag vore inte den jag är idag utan henne! <3

Den händelse jag minns mest med min bff är det ögonblicket som vår vänskap förvandlades till vad det är idag, det som förändrade allt. Vi gick i samma klass och hade umgåtts som vänner under en längre tid. En dag satt vi och pluggade på ett bibliotek tillsammans, något vi alltid gjorde på tisdagar. Vi drev bort från det vi egentligen skulle göra och började prata. Vi satt i flera timmar och pratade med varandra, om saker man inte kan säga till alla, sånt som vi inte hade talat om förut, riktiga saker. Vi båda har haft svårt att öppna upp oss för andra men där och då klickade det bara, och har gjort det ända sen dess. Hon är den jag alltid kan prata med, om ALLT, och just därför vill jag att hon ska få armbandet av mig. För att även i dem mest ensamma och jobbiga stunder ska hon veta att hon alltid har mig att luta sig mot och prata med, och att hon är den finaste och bästa personen i världen för mig.

Mitt bästa minne var min första ”dejt” med min bästa kompis. Vi hade gått i samma gymnasieklass och aldrig riktigt umgåtts på tu man hand, men den dagen, en regnig novemberdag, tog vi oss till ett café i stan där vi över x antal koppar te pratade i flera timmar. Det var hur mysigt som helst och startskottet på en underbar vänskap! När jag flyttade till Australien och hon till Norge fick jag en Thomas sabo berlock till mitt armband, en liten jordglob, där Australien och Norge inte var längre ifrån varandra än en centimeter. I söndags var det fem år sedan den dagen (japp, vi räknar och firar varje år!) och många fler år ska det bli! 🙂 Kram

Min

Har känt min bästis sen jag var 10 och hon kom till min klass, en blyg britt med mycket dålig svenska. På trevande engelska började jag prata med henne och vi har sedan dess varit bästa vänner. Sommaren innan vi skulle börja gymnasiet berättade hon att hon skulle flytta tillbaka till englad, jag trodde jag skulle dö utan henne. Den sommaren spenderade vi varje dag tillsammans tills hon åkte, och efter det pratade vi i telefon i flera timmar varje vecka (med avbrott en gång i timmen för att ringa upp igen för att inte ruinera hennes moster). Efter något år åkte jag och hälsade på, och att träffas igen efter ett år från varandra var så himla skönt, jag kommer ihåg att jag började gråta av glädje och hon sa, i sitt vanliga maner, ”vi måste flytta oss, vi stoppar trafiken”. Tre nätter och fyra dagar med min bästis var underbart, men vårt bästa minne blev 2013 då vi åkte på Reading festival tillsammans, efter 2 år ifrån varandra. En fantastisk vecka med Lonodon visit, utekvällar och en fantastisk festival längst fram under Biffy Clyro (som vi hade väntat på att se sedan vi var 15 år). Lyckorus. Världens moment, med min världsbästa.

Det är svårt att vara ifrån varandra, men skypesamtal, tunga julklapps och födelsedagaspaket på posten och taggningar på facebook tar oss igenom det. Ibland känns det som om vi är i samma stad igen. Innan hon flyttade gjorde vi armband, svarta i läder med ordet ”laugh”. Det är så sletet och söndrigt att det knappt håller ihop, det hade varit fint att få ett nytt att dela med henne.

Kanske en privat sak att skriva, men ja.. När jag fick malignt melanom bodde min bästa vän i USA. Vi har känt varandra hela livet och jag har inte haft så många tjejkompisar annars, så jag har bara tagit för givet att hon har funnits där. Vi pratade aldrig om hur viktiga vi eller någon annan var för oss. Visade inte så mycket uppskattning eller omtänksamhet. Kanske tog vi livet och varandra för givet. När jag berättade om min malignt reagerade hon precis som min familj. Det var på något sätt skönt att hon blev så ledsen och orolig, för jag förstod hur mycket vi betyder för varandra. Vänner kan också vara familj om man låter dem vara det. Den tiden är den värsta i mitt liv, men också den finaste för att jag kom flera nära och kära så mycket närmre. Idag pratar jag och min bästa vän om verkligen allt, vi känner varandra på ett helt annat sätt än tidigare och det är så skönt att jag kunde släppa den fasaden som man gärna håller upp för andra. Om någon läser det här: använd alltid hög SPF, sola med måtta, bränn er aldrig och ta för sjutton aldrig era nära för givet. <3

Mitt eller mina bästa ögonblick med min fantastiska bästa vän Lisa är när vi, varje sommar sen vi var 7, bäddar ner oss i soffan på landet- alltid hos henne, och ser på Bernard och Bianca haha. Det är en tradition, någonting som vi alltid gör en gång per sommar. Vi kan nu exakt alla scener precis utantill och varje gång är fortfarande lika mysig, rolig och fantastisk som den allra första. Vi har gjort detta i över 10 år och jag vill fortsätta tills det att vi dör. Vi har känt varandra sen vi var 5 och känner varandra utan och innantill. När jag sitter där, i soffan i Skåne, kollandes på Disney är jag lyckligast i världen.

glömmer aldrig när jag satt där lite vilsen och orolig i min nya roll som mamma med en bebis i famnen BVC. Mammagruppsträffen hade jag inte så höga tankar om men så klev hon in, lite sen och stressad och jag såg – vi hade samma jeans och samma smycken – och jag bara visste det här är en tjej med stil! Och som vi har skrattat och gråtit tillsammans sen dess hade aldrig klarat mig igenom allt utan henne!

Att vinna denna tävling hade betytt oerhört mycket för mig, med tanke på den livskris min älskade kompis faktiskt går igenom just nu. Du kämpar som ett djur med din hemska sjukdom och du ska veta att du är den starkaste jag känner. Man behöver ingen mantel för att vara superhjälte, du har inre krafter.

Ett av mitt bästa minnen med dig vännen, var när vi var runt 5. Du var min allra första vän och jag hade känt dig sedan du föddes. Vi var ute och plockade maskrosblad åt kaninerna när jag plötsligt utbrister ”du vet att man kan äta dom här va? Det är sådana man har i sallad”, och räcker dig en hel näven maskrosblad. Förskräckt nickar du och tar emot mina blad. Du smaskar i dig precis som jag berättat och skiner upp i ett leende ”Det var ju gott”.

Du ska veta att du är precis lika fin utan något armband men med det här skulle jag vilja ge dig som ett plåster på alla dina djupa sår. Jag älskar dig världens bästa vän och jag är 100 % säker på att du kommer ta dig igenom det här. Du är så mycket mer än ett av sjukdomens stackars offer. Jag kan inte förlora dig, du är mitt allt

Gud, så kul!
Min besta vän er den fantastiska Maren! Vi har hatt många minner i hop! Men det som jag ser på som roligast var när Maren fick en inbjudan till en brunsj på den amerikanska recidensen i Oslo. Hon frågade mig om jeg ville gå. Och när vi drog dit mötte vi Elles redaktör, skaperen av Tom’s osv. När vi gikk där i från kunde vi inte sluta skratta, vi forstod inte vad vi hade gjort där.. Vi var bare två bloggere, som var 16 år då.. När jag ser tilbaka på det, forstår jag fortfarande inte vad vi gjorde där, men det var kul.. Något man aldrig får uppleva igjen!
Så ledsen för min svenska, har bott i Norge i en lengre tid..

Blev så himla glad när jag såg den här tävlingen och den kom mer än lämpligt. När ordet bff kommer upp tänker jag på världens vackraste tjej, min allra första kompis. Hon har gett mig så mycket lycka här i livet.

Ett av våra tusen minnen som jag starkt kan minnas är ifrån när vi var runt fem. Vi var utomhus och lekte och skulle plocka maskrosblad till kaninerna. ”Dom här kan man äta, det är sådana man har i sallad”, säger jag tufft och ger min kompis Fanny en näve blad. ”okej”, säger hon och smaskar i sig. Så där sitter två små barn mumsandes på maskrosblad?!

Att få vinna detta armband hade betytt oerhört mycket nu när min bästa kompis är inne i en väldigt tuff tid. Du kämpar på som ett djur med din sjudom och detta hade kunnat hjälpt mig som ett plåster på alla dina sår. Om du läser detta vill jag att du ska veta att du är den starkaste personen jag känner och att jag älskar dig mer än nått annat. Det är du som är anledningen till att jag orkar mig igenom livet. Världens bästa Fanny

När jag var 6 år träffade jag min bästa vän.
Man kan inte direkt säga att det var vänskap vid första ögonkastet, om man säger så. Men det var någonting. Någonting man inte riktigt kunde sätta fingret på. Som man kanske fortfarande inte riktigt kan sätta fingret på. Att välja ut ett moment som det bästa efter 13 år är i princip omöjligt, men att välja ut ett moment där båda visste att det här, det är någonting man bara stöter på en gång i livet, det är lätt. En grå och mulen helg skulle klass 1d på Stenhagenskolan ut och tälta. När regnet började ösa ner förflyttades övernattningen in till stugorna, för allihopa utom oss två, såklart. Där satt vi halva natten, under regn och mörker, i ett slitet litet tält. Att sitta och frysa mitt ute i ingenstans kan kännas som ett mardrömsscenario  för de flesta 6-åringar. Men inte när man ser på personen bredvid och vet med varenda fiber i kroppen att den här personen kommer följa mig genom hela livet, på gott och ont, genom vått och torrt. Vänskapen som började gro den natten var början på något som överskrider både tid och rum.

Mitt favoritminne är ifrån när jag och min bästaste vän (kanske 10-11 år gamla) åkte rosa pulka från deras hustak.
Vi ramlade (såklart) och jag slog huvudet i en sten. När vi kom in så gick hon och handla piggelin & alvedon till mig, bästa medicinen mot lätt hjärnskakning

Min bästa vän är min syster, min storasyster. Jag är 22 och hon 25 och vi har haft våra svackor men alltid haft varandrandra så nära tillhands, trots att hon bott i Australien och Frankrike.
Mitt minne med Johanna var när vi tillsammans tog oss över fjället i vår första halvmara uppe i Åre tillsammans!!
Energi och glädje jag får varje gång jag tänker på de!
En tjej jag är otroligt stolt över att få kalla storasyster!

Min bästa vän satt bredvid mig när jag var på botten, höll min hand när jag låg i sjukhussängen och tittade bort för att låta tårarna rinna i smyg. Hon hälsade på mig när jag var inlagd, när jag inte fick lämna sjukhusets tunga dörrar eller ens gå några meter. Vårt bästa minne var dock inte detta (som tur är), utan jag skulle snarare säga att det var när vi klickade. Vi var ute på en kompis landställe och hon la en kommentar som fick mig att börja skratta som aldrig förr. Efter det kunde vi inte slita oss, vi hängde konstant en hel sommar, smsade när vi inte var med varandra och ringde så fort som något kändes jobbigt. Än idag är hon en av mina bästavänner och har funnits där i vått som torrt, därför skulle det här armbandet vara en fin symbol för vår vänskap. En vänskap jag hoppas aldrig kommer ta slut.
Kram!

Mitt bästa moment är med min bästa kompis Emelie. Det var 2011 och hon skulle på sin studentbal. Jag skulle sminka henne och fixa hennes hår. Timmar innan balen var vi hemma hos Emelie. Vi skrattade, pratade, drack bubbel och fixade henne till balens queen. När hon satte på sig balklänningen och var färdigfixad insåg jag vilken vacker kompis jag har. Så fin och underbar att umgås med, finns ingen annan!

Jeg kan ikke nevne et spesifikt øyeblikk, men det er alle de gangene jeg innser at min BFF Marte og jeg er meant to be. Alle øyeblikkene jeg ikke trenger å si hva jeg tenker, fordi hun vet. Alle gangene jeg ringer fordi jeg har det jobbigt, og hun vet. Alle gangene vi ler så vi gråter, uten at noe har sagt noe. Vi vet. Og det å vite at vi alltid vil ha hverandre er det beste med oss og vårt vennskap <3

Mitt bästa moment med min bästis är varje år den 26 december då vi har vår ”bästisdag”. Vi börjar på mellandagsrean när den öppnar, shoppar så länge vi orkar, äter god lunch och sedan går vi alltid och ser någon töntig film på bio. Nu bor hon i en annan stad och tycker hon förtjänar att ha ett jättefint armband som påminnele om att jag alltid finns där för henne som hon finns där för mig.

Å, vilken fin tävling, så härligt att läsa alla bidrag. Och smyckena är så fina. Jag tänker också på min syster! Hon är världens bästa. Hon peppar mig så mycket när jag behöver det, vi hänger med varandra nu när jag är föräldraledig och stöttar mig när det känns jobbigt! Därför vore det så roligt att vinna och visa hur mycket jag uppskattar henne.

Vi har så otroligt många moments som du kan tänka dig 🙂 bland annat har vi rest mycket ihop. Ett sånt härligt minne är när vi var i Costa Brava i Spanien och råkade på ett rejält regnväder. Vi satt och drack Mojitos (min första tror jag) på ett litet ställe vid en gränd när det började regna. Snart såg vi verkligen saker flyta förbi, det var som en fors. Möblerna från uteserveringarna till exempel. Vi skrattade gott och funderade hur vi ska ta oss tillbaka till hotellet. Folk som gick förbi hade vatten upp till knäna! Men vi pratade på och tillslut kunde vi komma hem.

Kram!

Jag har självklart många roliga minnen med min bästa vän Susan men det finns ett minne som vi alltid skrattar åt när det är halt ute. Vi var i Kina och vandrade i bergen en dag då det småduggade ute. Vi hade precis tagit oss upp till ett vackert liten vattenfall och var påväg ner jag inte ens hinner avsluta meningen; akta det är halt här och hör en duns. Susan sitter på backen med sina vita shorts som nu är gröna av blöta alger och vi börjar gapskratta båda två. Självklart har vi efter detta ramlat omkull några vintrar och då tar vi alltid upp detta minne och får oss ett gott skratt.

Jag och min bästa vän Jennifer firar snart 14 år av vänskap. Idag bor vi inte längre i samma städer och ses alltså betydligt mer sällan än innan, men hon är ändå min absolut närmsta vän. Trots alla dessa galna år fyllda av glädje, tårar och galenskaper så är mitt bästa minna första dagen vi träffade varandra.

Jag var 6 år gammal och kom tillbaka till skolan efter jullovet. När jag klev in i klassrummet så stod en liten, blond, okänd tjej där, och hon hade på sig en likadan tröja som mig. Redan då visste jag att det här var en tjej för mig. Vi hann hänga i ungefär en timme innan hon ställde den stora frågan ”vill du bli bästis med mig?”. Aldrig tidigare hade jag varit så glad och stolt, och självklart sa jag ja. Sedan dess har det varit vi och jag är så tacksam över att jag haft henne bredvid mig genom livet.

Vilken tävling!

Mitt bästa moment med min bästa vän hände faktiskt på skype!
Hon var ute och reste runt i asien och jag fick då reda på att jag var gravid! Hjälp! Vart är min bästa vän att berätta den roliga nyheten för? Jo, på andra sidan jorden..

Hon lyckades komma åt wifi och vi skypade, helt plötsligt så sa jag att jag ville visa en bild (Från ultraljudet) och hennes min var OSLAGBAR!

Hon har alltid funnits där, innan och efter jag fick barn. Hon har även titeln gudmor! Jag skulle så hemskt gärns vilja ge henne det här armbandet som ett tack för att hon är så underbar, precis som hon är!

Hej härliga, fina du!
Jag kommer aldrig, aldrig glömma en kväll för några år sedan när jag, min barndomskompis och min syster (som förövrigt är mina bäst vänner) sov över i min systers rum och just den natten var det stjärnfallsregn. Helt magiskt! Att se stjärnfall efter stjärnfall med de finaste människorna på jorden. Det är för mig det starkaste minnet!

Tack för den bästa bloggen förresten, du är en stor inspirationskälla! <3

Åh vilken fantastisk tävling!

Mitt och min bästis Sofias bästa moment ihop är definitivt dagen då vi packade våra väskor och åkte över till Kastrup flygplats i Köpenhamn. Det var förra hösten då vi var så otroligt trötta på vår gråa vardag och bara ville iväg, var spelade ingen roll så länge vi var tillsammans.

Tillslut hamnade vi på ett flyg till Edinburgh och trots mycket kaos hade vi så jäkla kul de två veckorna vi var där!

Sofia finns där för mig i vått och tort och jag skulle så gärna vilja ge det här till henne. Det hade betytt väldigt mycket.

Tack Jossan för att du inspirerar mig dagligen. You rock girl!

Kramar Elsa

En av mina bästa kompisar är min syster. Ett av våra bästa minnen är när hon berättade för mig aty hon var gravid. Blev så glad och chockad att jag inte ens kunde gråta vilket hade varit en normal reaktion av mig i den situationen. Skulle gärna vinna armband till oss!

Hej fina Josefin! Nu ska du få höra om det absolut mest fantastiska ögonblicket jag upplevt med min bästa kompis, Wilma!

Vi stod ensamma under den stora, asgamla eken utanför skolans huvudbyggnad och såg hur de glada, blivande studenterna stod och halvdansade med ben och armar sprättandes åt alla håll och kanter.
Det var ett hav av vita hattar, blonda, lockiga våglängder och solbrända ben framför oss – och gissa om vi var avundsjuka?
En av de mest populära tjejerna i skolan kom fram till oss, såg ner på våra hattlösa huvuden med ett stort hånleende och sade ”Gulliga, gulliga ni… Det är snart er tur!”
Wilma gick iväg med bestämda steg mot entrén och minuter senare kom hon tillbaka med TVÅ VITA HELT PERFEKTA STUDENTMÖSSOR.
Tydligen var det dubletter. Eller så hade någon blivit sjuk? Glömt att hämta ut sin mössa? Vi vet inte. Men vi drog på oss dessa och smög oss in i klungan av studenter som var påväg till Josefinas för att fira mösspåtagningen.
Hela dagen, hela kvällen och hela natten bestod av S-T-U-D-E-N-T-K-A-O-S!!!!!
Helt klart den bästa natten i bådas våra liv.
Nu i sommar är det vår tur – och då skulle vi mer än gärna vilja ställa oss framför den perfekta, populära student-bruttan och säga ”Gulliga, gulliga du… Nu är det vår tur! Igen!”

Puss

Åh vilka fina armband! Skulle va så kul att vinna till min bästa Felicia och mig.
Felicia – också kallad Flajsa (fast hon hatar det) som jag har en podcast med är min bästa vän. (Känns så mysigt att säga det även om vi är 23… Haha).

Här är mitt ”bästa minne” med oss – egentligen inte alls bästa just där och då, men bästa i efterhand.

Vi gick i ettan på gymnasiet och vi hade dragit till Tanto på kvällen för att möta upp massa andra kompisar där för att hänga runt och dricka… Som en gjorde innan 18 års ålder.

Hon var där med sin dåvarande tjej och jag hade fått dit min största och första kärlek.

Tyvärr var den kärleken inte så härlig då han hade en tjej och det var en väldigt känslomässigt rörig historia för mig. Men hade i alla fall lyckats få dit honom.
För mig kändes det speciellt med denna kväll av någon anledning. Som om det skulle hända något avgörande, som om ”this night was it”.

Vi flörtade genom hela kvällen och jag kände hur jag höll på att dö av spänning.
Men efter att jag och Flajsa kom tillbaka till gruppen efter att ha varit och kissat i någon buske, hade han försvunnit.
Jag ringde honom och han sa att han hade dragit, varför minns jag inte.
Efter att vi lagt på blev jag jätteledsen och besviken på att han bara drog sådär när den här kvällen var en ”big deal” för mig. Jag började såklart gråta – och Flajsa som antagligen var ganska slut själv efter alla vändor med ”jag älskar honom!” ”jag hatar honom!” från mig, tog av sig sina klackskor (vem har klackskor i Tanto ens?) och sprang iväg.

”Vart ska duuuu?” Skrek jag efter henne.
”Nu får han fan bestämma sig! Det är inte okej att han gör såhär mot dig längre!” Skrek hon tillbaka medan hon sprang med bara fötter till tunnelbanan för att säga en sanningens ord.

Historien slutar såklart inte där. Men har två saker att säga:
1. Detta är inte första gången Flajsa har sprungit efter en kille för att säga åt honom på skarpen för mig.
2. Det finns ingen som har stått upp så mycket för mig någonsin som hon har gjort! Är henne evigt tacksam för alla timmar hon har lyssnat på mitt babbel och försvarat mig i tillfällen där jag inte kunnat göra det själv.

Blir typ helt rörd när jag tänker på det….
Nej måste ringa henne nu och säga att jag älskar henne. Tack å hej! Puss.

Vilken rolig tävling och vad kul det vore att överraska min bästis med detta fina armband! Mitt bästa minne med min bästis Evelina är när vi båda precis blivit dumpade och bestämde oss för att ta tåget upp till Stockholm, där unnade vi oss och köpte precis vad vi kände för. Vi hade världens härligaste helg tillsammans! Och då fick jag det verkligen klart för mig att killar kommer och går, men ens bästavänner består<3

Mitt bästa moment med min allra bästa vän i världen är faktiskt tre tillfällen som blir sammanfogade till en upplevelse.
Nämligen dessa:
1. Hur hon fick mig trygg nog att boka en resa till Spanien med henne, trots att jag lider av extrem flygfobi. Ingen som har lyckats med det på senare år.
2. Hur hon höll min hand konstant i fyra och en halv timme på själva flygresan, hon släppte inte ens när hon sov.
3. Den fantastiska vecka vi fick i Spanien ihop tack vare henne.

Minnen för livet som inte hade varit möjliga om det inte var för att hon var just den hon är!

Mitt bästa moment med min bästa vän var när vi var på Malta och skulle byta om från blöta badkläder till torra kläder lite snabbt på stranden i brist på omklädningsrum. Vi snubblar, drar, försöker täcka varandra med handdukarna och när vi nästan är helt ombytta kommer en kille fram, harklar sig och pekar mot en dörr lite längre bort där det mycket riktigt visar sig vara omklädningsrum. Vi nickar och ler, låtsas redan veta om att det finns. Det slutar med att vi skyndar gapskrattandes därifrån. Ett mycket bra minne som alltid får mig att dra lite på smilbanden.

Jag brukar säga att ett av mina bästa val i livet var när jag flyttade till Uppsala för att börja plugga. Det beror främst på att jag i min nya klass träffade en tjej som skulle komma att bli min allra bästa vän. Tillsammans har vi varit med om de sjukaste och roligaste dagarna, kvällarna och nätterna i mitt liv. Vår alldeles särskilda äventyr gick dock av stapeln i augusti 2013. Vi hade en fri termin i vårt program men istället för att göra kloka framtidsval och skaffa oss en praktikplats som många av våra klasskamrater valde vi att carpa och tog vårt pick och pack och flyttade till Paris. Utan att veta vad som väntade, utan att kunna språket (vi lärde oss dock fort ”två glas rött tack”). I en liten lägenhet i Montmartre, där vi duschade med skopa i köket och gick på toaletten i en garderob, flyttade vi in och vi kände oss verkligen on top of the world. Och där uppe stannade vi de nästkommande fem månaderna. Jag kan inte ens välja ut det bästa minnet därifrån för allt är bara en sammanhängande dimma av kul. Det bästa halvåret i mitt liv. Tillsammans lärde vi känna nya människor, nya drycker, nya smaker, skaffade oss tatueringar, klänningar och rutiner som mitt arbetande jag nu ser tillbaka på med avund. Aldrig har jag haft så roligt på ett dansgolv som med dig. Aldrig har jag haft så mysigt på en bakissöndag som med dig. Aldrig har jag haft så intressanta samtal på ett fik som tillsammans med dig.

En brukar prata om Paris som kärlekens stad och det är sant. Här blev vi kära i många killar. Men allra kärast blev vi i varandra.

Just nu går vi båda genom en tuff period i livet. Jag skulle aldrig ha klarat mig utan hennes stöd. Att få ge henne detta fina armband och att dela det skulle vara en värdefull symbol för oss. En påminnelse om att så länge vi har varandra klarar vi allt.

Min allra bästa vän är också min tvillingsyster. Det finns ingenting jag inte kan berätta för henne. Även om vi är osams titt som tätt så räcker det att vi bara snabbt tittar på varandra och börjar skratta, sen är problemet borta och vi är sams.
Mitt bästa ögonblick med henne är när jag sov över hos henne, vi pratar om allting och helt plötsligt märker vi att natten är över och morgonen kommer. Tänk att det kan bli så, att prata och aldrig vill sluta. Hon är världens bästa syster och jag vill hylla henne och visa hur mycket jag uppskattar och älskar henne.