Okej, nu ska jag berätta om min helvetes-bajs-kväll jag hade i går, som jag bara ville försvinna från. Jag kom hem ganska sent i gårkväll, rätt trött efter en lång dag och skulle lite snabbt packa ihop min träningsväska med träningskläder och en outfit till i dag. Så som jag gör varje kväll. Som brukar ta typ tio minuter… Men jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Jag började med att ta fram träningskläder och det gick smärtfritt. Men sen öppnade jag garderoben och när jag gör det har jag oftast en ide om vad jag typ vill ha på mig. Jag har någon bild i huvudet. Men i går var det blankt. Jag bläddrade bland galjarna, slänga plagg på sängen, testade, testade igen, testade en annan kombo men inget passade. Jag började gräva längst in i garderoben. Tog fram ett par paljettbyxor och testade med tio olika toppar men allt kändes fel.. Konstigt… Jag testade klänningar, byxor, kjolar men ALLT var obekvämt eller satt fult. Jag hade alltså INGET att ha på mig. Allt satt fel, jag var ful och jag kände att jag måste köpa en ny garderob. Till slut när jag provat allt i EN OCH EN HALV TIMME kom Philip hem och då tappade jag det. Tårarna sprutade. Allt kändes hopplöst. Han frågade snällt vad det var? Har det hänt något? Ska jag göra något?
Och jag svarade bara att det var ”allt”. ”Allt är fel”. Jag började tvivla över min vardag, jag ifrågasatte mitt jobb, min relation, mitt mående, mitt öde, min mening med livet. Och allt jag ville var att somna och att den dagen bara skulle vara över.
Till slut somnade vi i lugn och ro och i morse när jag stod på bandet på gymmet och pratar med min träningskompis slår det mig. ”Men gud, jag ska ju ha mens i dag. Det var ju därför”. Först då förstår jag alltså att jag hade haft PMS kvällen innan. Och att detta händer mig en gång i månaden var tydligen totalt okänt i går kväll när allt kändes bajs. Att göra kopplingen till att det var ca en månad sen jag hade existentiell ångest var tydligen helt omöjlig i går. Och det är ju det som är grejen med PMS. I alla fall för mig. Att när den kommer och tar över hela mig är jag chanslös. Jag kan inte tänka. Det är bara mina känslor som tar över. Och det här är rätt nytt för mig, tror jag. Eller så har det bara blivit värre nu. Men när jag tänker efter så har jag iof alltid haft typ en dag i månaden jag har ”gråtit ut” om allt möjligt. Och det har jag gjort sedan tonåren. Men jag vet inte om det har något med PMS att göra men det jag känner nu är klockrent PMS. Och nu ska jag försöka lära mig att det bara är det och att jag bara får ta mig igenom det och inte lägga så stor vikt vid mina känslor den dagen. Jag kanske bara behöver ligga på soffan den kvällen och äta godis typ… hehe.. Så nu har jag skaffat mig en app som ska hjälpa mig att hålla koll på det här. Så att jag slipper tro att jag helt plötsligt vill byta liv igen. För det är lixom rätt jobbigt och tänka att jag ska byta jobb, land, bo på en strand, sälja allt jag äger och byta liv från en dag till en annan. Så nu ska jag försöka underlätta lite för mig själv och bli lite medveten om att jag blir ett mensmonster en gång i månaden och att det inte är något fel med det. Utan jag bara måste lära mig hur jag ska hantera det.
Vad säger ni om det här? Har ni PMS? Känner ni igen det här? Hur blir ni innan mensen kommer? Puss från mensmonstret!!
Känner helt klart igen mig! Tog mig också många år att fatta vad det handlade om. Sedan jag började förstå det känns de dagarna alltid lättare. Jag vet ju att det bara är hormoner som spökar så jag äter choklad, tycker lite synd om mig själv och sedan är det över
Lustigt det där… Tänk att det är SAMMA visa VARENDA GÅNG. En gång i månaden varje månad… Märkligt att man inte tycks förstå varför man tänker och agerar som man gör? Haha, och just svaret på frågan ”vad är fel? har det hänt något?” och man svarar ”Allt”, är så typiskt. Alla kläder känns katastrofalt fula och man vill vara trycka i sig massa onyttigheter och vira in sig i en fluffig filt.
Men det är rätt skönt när man väl kan konstatera att ”aha juste, det är mensen ja!” för då känns det lite som att man vaknar upp ur det dramatiska tillståndet (som oftast inträffar kvällen innan), och kan komma tillbaka till normalläge igen.
Lite häftigt ändå att de flesta kvinnor reagerar och tänker lika precis innan menstruation. Haha, för jag känner hur jag verkligen kan relatera till ALLA.
Måste även tacka och bocka för din LÄSKIGT inspirerande blogg. Har tidigare tyckt att just ordet inspiration varit rätt klyschigt och tomt men efter att ha börjat läsa din blogg samt lyssna på din och Vanjas podd så har verkligen ordet inspiration fått en annan innebörd för mig.
Måste säga att din stil framförallt påverkat mig! Känner hur jag fått energi till att spicea upp min klädstil och frisyr. Har velat göra något åt mitt hår en tid och kände direkt när jag läste om ditt klipp och #korthårklubben att det var klockrent. PRECIS vad jag ville göra! Var tvungen att tagga det i min instabild så nu är även jag medlem i klubben!
Återigen, (detta blev långt) men stort tack för att du gett ordet inspiration en ny innebörd för mig och för att du driver en så charmig och positiv blogg. Tack!
.PS.
Fortsätt gärna med härliga videos på dig och Philip eller andra motiv. Himla härligt att kika på!
Varma kramar,
Malin
Hahahaha klockrent! Jag känner igen mig så väl. Det är hemskt. En vecka i månaden vill jag typ gömma mig under en sten. Och jag kan ju säga att det blir värre med åren. Det är galet vad hormoner gör med en..
Det här skulle lätt kunna ha varit ett utdrag ur mitt liv. Något så enkelt som att välja kläder slutar i att man tvivlar på sin hela existens. Haha! Det är ju rätt komiskt i efterhand men när man är mitt uppe i det, uppslukad av känslan av hopplöshet, så är det allt annat än komiskt. Känslorna är så verkliga. Hur kan det drabba en, och chocka en så svårt VARJE gång? Varför lär man sig inte? Varför går ens logik på semester när PMS-hjärnan flyttar in?
Har försökt förklara detta för min sambo men han tycker mest att jag ska ”snap out of it”. Ska visa honom din text och se om han blir klokare. Tack för att du dela med dig!
Det är verkligen samma visa varje månad och man lär sig aldrig! Det är helt galet hur det kan vara så för många av oss tjejer. Tur vi har varandra som förstår <3
På något sätt är det härligt att läsa om detta i en blogg, för då inser man att man inte är ensam om detta och att det är okej att känna såhär och vara ynklig då och då. Livets alla dagar är inte perfekta. Och tack appen menskoll, hjälper mig mycket att förstå varför jag känner mig på olika sätt och jag har koll vad som händer i min kropp.
GRL PWR!!!
Känner verkligen igen mig!! Har PMS nu. Det känns som den har blivit värre med åren tyvärr. Jag blir nedstämd, tror att alla hatar mig, gråtig och börjar alltid tvivla på min relation med min pojkvän (för minsta lilla) Det är såååå jobbigt! Men jag har lärt mig att vara uppmärksam på min p-pillerkarta och se när jag har pms. Känns skönt att få något ”bevis” och se att det är PMS och inte några realistiska tankar.
Du är så grym!! Älskar din och Vanjas podd. Den är en klar favorit under mina pw’s.
Haha ja! Förra månaden hade jag köpt en ny fin vit fluffig matta och när jag bara hade haft den i några dagar så tappade jag en lasagne på den. Allt brast och jag la mig på mattan bredvid min lasagne och grät i en timme:D
Alltså ja, PMS är döden!! Runt ägglossning brukar jag vilja dö ungefär… Tagit mig jättelång tid att känna igen det, har en ibland vanliga dippar men just den här avgrundsdjupa ångesten som kommer då… Hemsk! Jättebra att du skaffat en app, det hjälpte mig att lägga ihop ett plus ett men ibland inser jag ändå inte förrän efteråt… Kram på dig!!
Haha jag är likadan, beter mig jätte omoget och är lättirriterad och tänker ”varför beter jag mig så konstigt” och sen blir jag alltid så lättad dagen efter då mensen kommer! För några veckor sedan var jag lätt heart broken över att ha lämnat landet och mannen i mitt liv så en kväll när jag är piss ledsen skriver jag ”I’m trying to play it cool but I’m already missing you” och sen vaknar jag upp och då har han sagt att han saknar mig tillbaka så då freakar jag ur och skriver ”förlåt jag fick min mens idag så jag var bara lite överdramatisk igår… Ehhhhh” haha
hhahahahaha <3
Jossan! Äter du p-piller med sockerpiller sista dagarna på kartan, som gör att du för mens? Om det är så, då ska jag berätta något revolutionärt för dig. När jag var på gynekologmottagningen på Akademiska i Uppsala för ett är sedan fick jag lära mig att man behöver inte äta sockerpiller! Man behöver inte ”blöda ut”. För när man äter p-piller så växer inte slemhinnan i livmodern på sig, så ”mensen” man får när man äter sockerpillren är ingen riktig mens. Det är blod som kommer från ytliga blodkärl.
Så man kan alltså äta ”karta på karta” och det som är så bra med det är att på så sätt slipper man också PMS. Eftersom att PMS uppstår när hormonerna svajar, men det gör dom ju inte om man inte mixtrar med hormonerna. Hur bra!?
KRAM! <3
Vad är det man behöver ”blöda ut”? När man äter p-piller så har man ingen ägglossning = ingen hinna växer på sig i livmodern = man behöver inte blöda ut.
Jag känner igen det absolut! Haha att man vill byta hela sitt liv, allt är fel..Har blivit värre för mig med de senaste året kanske, men det är bra som du själv skriver att hålla koll så man inte lägger för stor vikt vid sina känslor just den/de dagarna även om det också kan vara svårt! Skönt att veta att vi är fler med samma tankar! Föresten du är verkligen inspererande! Super fin blogg hamna här för första gången idag, Kommer garanterat kika in ofta
Haha! Så jäkla konstigt att man kan få värsta existensiella krisen dagen/dagarna innan mens. Tur att man har nån spärr över huvudtaget, annars skulle jag kunna både säga upp mig från jobbet, bestämma mig för att flytta och annat tok de dagarna.
hahaha jaaa!!!
Jag blir exakt likadan! Vill säga upp mig göra slut, flytta och tycker allt är skit. Kommer alltid som en chock dagen efter att det var pms hehe. Jag blir så sur när jag tänker på när man gick i skolan och de berättade om mens och om hur äggen vandrar och allt vad det är, men kunde ingen klämt ur sig något om pms? Tog seriöst säkert tio år av mens innan man klurade ut sambanden. För mig gjorde mina p-piller att det blev sämre också. Så bra att du skriver om det tycker jag!! Kram 🙂
Känner så igen mig.. Brukar ske några dagar innan mens- blir nedstämd och ångestfylld, känner mig ful och ”fel”(samlar på mig extra mycket vätska så kläder sitter ät och ansiktet lite uppsvullet.. Så kläder sitter knas och sånt) man går lixom runt och mår dåligt över sitt yttre samtidigt som man mår dåligt i det inre då jag lätt får en del existensiella funderingar och tankar , hackar lättare på mig själv och kan brista ut i gråt hur lätt som helst.. Så ja jag känner en hel del igen mig och det bästa man kan göra då är att typ klä sig skönt, hitta någon timme under dagen då man bara kan koppla av och bort med alla måsten , äta något man diggar( tex godis) , köpa härliga blommor och lyssna på peppiga ärliga poddar(som din och Vanjas) och omge sig med människor som förstår och inte dömmer<3 men ja pms är sinnes jobbigt och ja gråt ut ska man få göra ibland , det är helt okej, kan vara skönt att få släppa loss känslorna ibland lite hämningslöst, lixom rensa ut lite:) kram till dig Josefin ! Ha en fin kväll och en bra vecka, vips så är pms monstret borta igen <3
Har inte haft riktigt märkbar PMS sen jag började med preventivmedel (thank god!!!!).
Men kommer ihåg innan jag började äta p-piller och bara haft mens några gånger, tror jag var 15 eller något.
Vi var påväg hem från landet och skulle stanna för att äta lite lunch, och mitt från ingenstans blev jag extremt sugen på en köttbullemacka. Dessa cravings jag fick alltså. Så vi stannade på ett café! Hade de köttbullemackor? Nope. Hur förbannad, ledsen och irriterad blev jag då? Jo, la en jacka över huvudet och grät nästan hela vägen hem, och det var ingen kort tur… 😉
Hahaha detta fick mig att skratta rakt ut på metron! Hade lika gärna kunnat vara jag i vuxen ålder 😉