Jag får många kommentarer och mejl från er om ”hur man vågar vara sig själv” och ”hur man vågar gå sin egna väg”. Så jag tänkte skriva lite om det här. Hur jag ser på det och varför jag tycker det är så galet viktigt. Jag skulle säga att jag är rätt bra på att vara mig själv men så har det inte varit och i bland kommer jag på mig att jag spelar en roll för att leva upp till någon annans förväntningar eller för att passa in.
Jag tror det är svårt att ”våga” vara sig själv när man är yngre. Förmodligen för att man kanske inte vet ”vem man är”. Det är ju med åren man märker vad man gillar, inte gillar, vad man tycker osv. Så därför tror jag att det blir lättare med tiden att våga kör sin grej fullt ut. Men jag tror även att det finns personer som är äldre som inte riktigt vågar vara sig själva och det här kan ju bero på många olika saker men en sak som jag tror är en stor faktor i det här är samhället krav. Det finns lixom en plan för oss alla innan vi ens vet vad vi vill med livet. Man ska plugga, få jobb inom det man pluggar, skaffa förhållande, förlova sig, gifta sig och skaffa barn. Om du inte följer det här är du lixom inte lika lyckad som de som checkat av alla punkter på listan. Men det håller jag såklart inte med om.
För mig är man ”lyckad” (vad nu det betyder!?) när man följt sin egen väg. När man inte lyssnar på kraven runt omkring sig. När man inte tar åt sig när någon säger ”du hittar säkert någon snart” eller ”men ska du inte stanna kvar på jobbet, det är ju trots allt en fast anställning?”. Att man gör det som gör en lycklig oavsett om det är att inte ha en partner, ha en partner, vara kvar på sitt jobb eller bryta sig loss om man inte trivs. Det är ju helt galet att det finns en och samma checklista för alla människor. Vi är ju olika individer!
Att man ska kallas lite galen eller speciell för att man inte följer stegen på trappan. Jag hör många runt om kring mig som tvivlar på relationer, sitt jobb eller på att bo tex i Sverige. Men som stannar kvar. Varför? Jag tror att man är rädd för förändring och att man känner att man har kryssat av några saker på den där checklistan så då kan man lika gärna fortsätta – för annars är man väl misslyckad?
Men nej! Jag kan inte tillräckligt många gånger säga att alla är värda att välja sin egna väg. Välja det liv som gör en lycklig. Och lycka är olika för alla. För vissa kanske lycka är att jobba med något man brinner för, för andra kanske det är att jobba med något som man kan släppa så fort man lämnat jobbet så man har mer tid för nära och kära, för någon annan är lycka att ha barn och för vissa är det att inte ha barn och kunna ägna sitt liv åt sig själv och det och dem man älskar. Vi måste acceptera att alla vill olika saker. Att vissa kanske inte vill gifta sig, ha ”coolaste jobbet”, inte vill resa, vill flytta runt eller vill bo där man känner sig trygg. Och allt är okej. Så länge man valt det själv för att må så bra som möjligt.
Det jag vill säga är att vi måste skita i alla förväntningar som finns på oss. Vi måste våga byta jobb om det inte var som vi tänkt oss, vi måste våga starta om och testa nya saker. Jag möts ofta av kommentarer om att ”ja, men du är ju lite annorlunda hehe..” Varför måste jag vara annorlunda för att jag vill jobba mycket, inte känner att jag behöver vara i ett förhållande för att känna mig trygg eller vill flytta en gång per år? Om jag inte trivs i min vardag så kommer jag inte stanna kvar. Då kommer jag se till att förändra min vardag så att jag trivs. Och såklart kan det behövas tid och tålamod vissa gånger, allt går inte bara att förändra på en kvart. Men över tid går det. Vi alla är värda att trivas i vår vardag och att ha det jäkligt gött!
Jag är i alla fall trött på att höra att jag borde vara på ett visst ställe i livet bara för att jag är en viss ålder. Vi lever hela livet, vi förändras ständigt och klart som fan vi inte kan stanna på samma ställe då? Livet är ju här och nu. Det är nu jag är skyldig mig själv att se till att jag har det bra. Och så kommer det alltid att vara.
Förstår ni vad jag menar? Vad tycker ni om det här? Känner ni att det finns förväntningar på er som ni inte kan eller vill leva upp till?
Puss J!
[…] Lästips! ”Det här med att gå sin egen väg” […]
Så sant verkligen:) Man ska gå sin egen väg och inte göra det som förväntas av en och som inte gör en lycklig. Det byggs upp så mycket förväntningar, som du skriver, bara för att man är i en viss ålder så förväntas man göra det ena och det andra, men att inte lyssna på det och istället våga gå sin egen väg är ju så viktigt för att bli lycklig och en annan viktig och bra sak är ju att följa sin magkänsla:)
Väldigt bra skrivet Jossan!
Såå himla snygg outfit! Älskar ditt linne!
Åhhh bästa jag läst på länge! Exakt detta försöker jag förklara för människor som har åsikter om hur jag borde vara och hur jag ska leva MITT liv!
Du är en grym förebild Josefin! 🙂
Ja!!! Sky is the limit 🙂
Vart kommer ditt linne ifrån?
Weekday fast ett år sen 🙁
Hej! Vilken modell är det på Levis jeansen? 🙂
501 – som jag köpt second hand 🙂
Håller med om allt du skriver! Jag är 32 år, har bott i fem länder och är inte ens lite klar med att upptäcka världen. Vill flytta till en massa fler städer (fast ja, det kommer nog att bli jobbigt att lämna London som jag älskar så mycket), lära mig fler språk förutom de fyra jag redan kan, vill ha fler upplevelser. Det som däremot inte lockar alls är köpa hus och skaffa barn – det har jag aldrig längtat efter. Jag har full respekt för de som lever så, men själv vill jag leva ett friare och, ja, mer ”ansvarslöst”, kreativt liv. Jag och min man får ofta kommentarer om det – ”när är det er tur att skaffa barn?”, ”har ni börjat titta på hus än?”, bara för att vi är gifta. Folk tar för givet att alla ska vilja samma saker, men som du säger är vi ju olika individer.
Håller med om allt du skriver! Jag är 32 år, har bott i fem länder och är inte ens lite klar med att upptäcka världen. Vill flytta till en massa fler städer (fast ja, det kommer nog att bli jobbigt att lämna London som jag älskar så mycket), lära mig fler språk förutom de fyra jag redan kan, vill ha fler upplevelser. Det som däremot inte lockar alls är köpa hus och skaffa barn – det har jag aldrig längtat efter. Jag har full respekt för de som lever så, mina kompisars familjer är jättefina och jag älskar mina systerdöttrar! Men själv vill jag leva ett friare och, ja, mer ”ansvarslöst”, kreativt liv. Jag och min man får ofta kommentarer om det – ”när är det er tur att skaffa barn?”, ”har ni börjat titta på hus än?”, bara för att vi är gifta. Folk tar för givet att alla ska vilja samma saker, men som du säger är vi ju olika individer.
himla bra! Jag har svårt att veta ”vem jag är” men av att bara göra saker jag själv mår bra av så listar jag väl snart ut det..
Förresten, vet du vad som hände med livepoddtävlingen?
Hej!
Mycket skönt att läsa din blogg. Jag kan bara instämma med allt vad du skriver. Jag har lämnat mitt trygga jobb för ett år sedan och startat eget, samtidigt har jag 2 små barn (1 och 3). Inte kanske det lättaste kombination, men jag får så mycket energi av att ta mitt liv i egen händer och följa min dröm. Det här är vad gör mig lycklig! Och jag håller helt mig att det är individuellt och det är det som är det vackra med att vara människa/kvinna. Alla har olika drömmer. Det handlar om att våga följa sin hjärta!
Vilka bra tankar <3 Jag har nog alltid varit ganska trygg i mig själv och vågat göra det jag velat även fast det sällan har varit inom normen för vad man ska göra. Jag tycker att det blir enklare med åren och ser idag mitt mod och min tillit till mig själv som det viktigaste jag har. Men tar tid att lära sig att faktiskt lyssna och följa den inre rösten man har. Den tror jag alla har- det handlar mest om att lära sig att höra den!
Så otroligt bra inlägg! Precis vad jag behövde läsa, tack så mycket
Ååh vad peppad jag blir på att göra de förändringar jag vill för att en bättre vardag! Och förresten var kommer ditt fina linne ifrån?