Skrivet 2014
I dag är det fyra år, fyra månader och sju dagar sedan jag hade min sista fylla. Fyra år? Det är ju helt galet! Jag som inte kunde tänka mig en helg utan alkohol. Jag som drack flera dagar i veckan, som längtade tills jag kunde ta den där första klunken men aldrig kunde dricka lagom. Jag som alltid fick minnesluckor och gjorde bort mig.
Allt började i högstadiet. Som många andra började jag och mina vänner utforska alkohol. Och det är klart alla blev lite för fulla ibland, vi visste ju inte hur vi skulle reagera på alkohol. Men av någon anledning hade inte jag samma upplevelse som mina kompisar. De första glasen var som en stor befrielse, äntligen kunde jag andas utan en klump i magen, utan att känna mig ovanlig, jag kunde släppa allt! Men efter några glas började det växa en känsla av panik i mig. Jag ville bara ha mer och mer. Medan mina kompisar smuttade på sina glas ville jag bara hälla i mig. Mitt glas var alltid tomt först. Och om spriten tog slut på festen greps jag av panik medan mina kompisar ryckte på axlarna. Oavsett om jag var på fest på landet där jag växte upp, i stan eller hos någon jag inte kände var jag alltid fullast.
Med alkohol i kroppen blev jag som min onda tvillingsyster. För henne var det aldrig nog. Hon ville bara ha mer. Mer alkohol, mer uppmärksamhet och mer bekräftelse.
När jag vaknade dagen efter tänkte jag alltid ”inte nu igen”. Paniken började pulsera under huden. Men i stället för att tänka ”jag ska aldrig mer dricka” ville jag bara att det skulle bli fest igen så jag kunde bevisa för alla att den här gången ska jag kontrollera mitt drickande. Jag ska kunna komma ihåg en hel kväll, kunna dricka som alla andra och ha kul!
Med åren blev minnesluckorna värre, bekräftelsebehovet större och självkänslan mindre. När jag började gå ut på krogen blev allt mycket värre. Klubbarna hade öppet flera dagar i veckan, barerna var fulla av sprit. Bara jag hade pengar kunde jag dricka hur mycket som helst. Jag lånade, snodde och fick pengar för att ha råd med att gå ut flera dagar i veckan.
Min familj och mina vänner ifrågasatte såklart mig och bad mig att försöka dricka mindre. Jag och mina kompisar gjorde upp regler för mitt drickande. Jag fick bara beställa när de beställde och de hade oftast hand om mitt kontokort. Men när jag väl fått i mig första glaset var det kört. Jag ska ha mer!
Efter att mina vänner ställt mig mot väggen flera gånger angående mitt drickande erkände jag för dem att jag hade alkoholproblem. Jag skyllde på min pappa som var alkoholist, det var hans fel. Jag kunde inte göra något åt det. Jag försklarade att jag önskade att jag kunde dricka normalt men att det inte fick. Men detta var bara ett sätt för mig att kunna fortsätta dricka.
Det är många gånger min mamma har blivit väckt av ett telefonsamtal mitt i natten där någon ber henne komma och hämta hennes dotter som är för full, blivit utslängd, som bråkar eller är panikslagen.
Alla ställde upp för mig. Min bästa vän har fått ta hand om mig, bädda om mig och täcka upp för mig för många gånger. Och jag var dålig på att säga tack, jag ville bara dricka igen och visa att den gången skulle jag klara av att dricka lagom.
Men det blev aldrig bättre. Jag hade minnesluckor på fem, sex timmar, vaknade upp på sjukhus, i en trappuppgång. Jag hade sex mobilabonnemang igång eftersom jag söp bort mobilen var och varannan helg. Men värst av allt var min självkänsla. Ångesten i min kropp blev bara värre och värre. Jag kände mig som en fejkad person. När jag var nykter, i skolan eller på jobbet var jag en glad och positiv tjej med mycket energi som framstod som rätt självsäker. Men där inne gömde sig ångesten som kom fram direkt när jag började dricka.
Jag trodde alltid att det skulle lösa sig någon dag. Jag visste ju att jag egentligen var en omtänksam, driven och engagerad tjej som hade stora mål i livet men i stället blev allt fel. Mina vänner tröttnade, jag misskötte jobbet och jag svek min familj.
Då kom paniken på riktigt. Vad fan kommer hända med mig?
Första gången jag sökte hjälp var när jag var 18 år. Jag gick till ungdomsmottagningens drog- och alkoholmottagning en gång i veckan. De var alltid lika förvånade över hur jag fick i mig så sjukt mycket alkohol. De försökte med alla knep få mig att dricka mindre. Och när de föreslog att jag skulle vara nykter en månad skrattade jag bara. Jag trodde det var omöjligt.
Jag fick en medicin som heter Campral som påverkar signalämnena i hjärnan och som ska göra att suget efter alkohol dämpas. Men den märkte jag inte ens av.
Hösten 2009 började jag må riktigt dåligt, jag åkte till London för att söka lyckan men det blev bara värre. Jag kom hem och trodde att allt skulle blir bra men det blev det såklart inte. Min kompis hjälpte mig att söka hjälp igen. Jag gick till behandligen en gång och höll mig sen borta från alkoholen i två veckor. Sedan övertygade jag henne och mig själv om att det inte var någon fara, jag hade förändrats och kunde nu dricka normalt. Jag krökade på i ett halvår till. Med längre minnesluckor, större konsekvenser och då började också panikångestattackerna. Jag sökte hjälp igen och igen men gick ut och drack igen och igen. Jag ville inte förstå att jag inte kunde dricka. Jag kunde inte leva med eller utan alkoholen.
Till slut för fyra år, fyra månader och sju dagar sedan förstod jag. Jag kan inte dricka. Jag kommer aldrig kunna lära mig att dricka normalt. Jag fick hjälp av personer som hade samma problem som jag och fick lära mig mycket om alkoholism. Ett av samhälles största problem men som få pratar om. Något få har kunskap om. Det är en sjukdom. Den kan drabba vem som helst oavsett ålder, kön eller klass. Det är en allergi. Du har säker någon kompis som är allergisk mot nötter, du skulle väl inte säga till hen att hen bara kan ta en liten jordnöt? För det är ju livsfarligt. Det är samma sak för mig med alkoholen. Jag kan inte bara ta ett glas och vara nöjd, när jag väl börjar dricka sätter mitt begär igång och jag tappar kontrollen.
Jag kommer alltid ha detta i mig, det är inget som försvinner. Jag måste ta hand om mig och jobba med mig själv för att kunna fortsätta vara nykter. Ta hand om allt det jag drack för att slippa. Det låter kanske deppigt och asjobbigt och jobbigt är det ibland. Klart jag också vill ha en genväg och kröka till om jag är med om något jobbigt men jag det vet jag att jag inte kan. I stället får jag stå kvar och gå igenom det. Vilket bara gör mig starkare.
När jag var 19 år, gick jag ut på krogen fyra dagar i veckan, ”sjukanmälde” mig från jobbet och levde med vardaglig ångest. Jag drömde om att få ha ett ballt jobb att gå till. Jag ville jobba med mode, gå på modevisningar, jobba med tv, komma in i mediebranschen och skriva krönikor.
I dag gör jag allt det där. Jag har mitt drömjobb men det fick jag inte förrän jag varit nykter i fyra år. Under de fyra åren skaffade jag mig en treårig utbildning i Journalistik och multimedia, jag jobbade extra, gav allt och framförallt jobbade med mig själv. Det ledde till att jag i dag sover bra, vaknar utan ångest och går till ett jobb jag har skitkul på. En sak är säker – det hade aldrig hänt om jag inte slutade dricka.
För ett tag sedan gick jag med på att skriva en artikel om detta som jag delade i min blogg. Dagen efter fick jag telefonsamtal, sms, mail och förfrågningar om att prata om detta. Det gav mig kvitto på hur viktigt ämnet är. Och det är precis därför jag skriver om detta. Jag vill visa att en ung tjej också kan ha alkoholproblem och att man kan få hjälp. Du behöver inte vänta tills det är kört!
Tack vare att jag blev nykter när jag var 20 år har jag kunnat lägga min energi på sådant som får mig att må bra. Jag har en bra relation till mina vänner, min familj och mig själv. Det är aldrig för tidigt att söka hjälp, det kan bara bli för sent.
Hit kan du vända dig för att få hjälp:
Alkoholhjälpen.se
Namdemansgarden.se
CapioMaria.se
AA.se
Fantastiskt inlägg. Ville bara dela med mig av att jag inte dricker längre heller! Så härligt.
Längesen du skrev inlägget nu visserligen ;). Men tack för att du delade med dig så öppenhjärtligt av din historia!
Problemet för mig när jag var tonåring var att media ständigt överdrev ungas alkoholvanor och knappast visade en rättvis och sann bild. Undersökningar gjorda nyligen har nämligen visat att en stor del (större än man kan tro!) av Sveriges ungdomar och vuxna inte dricker alkohol!! Tänk om jag vetat det som förvirrad högstadietjej som desperat ville vara som alla andra till varje pris! Istället fick media mig och mina kompisar att tro att vi var de enda som ännu inte druckit oss fulla, och att droger var nånting som typ alla höll på med jämt(!).
Jag tror att media är ansvariga för väldigt mycket när de inte skriver hur det är, utan bara om de som har en stor konsumtion! Varför skrevs det aldrig om vad de som inte drack gjorde på helgerna, till exempel? Blir så arg på media! De får människor att tro att de är ensamma och onormala!
[…] Läs mitt blogginlägg om varför jag slutade dricka […]
[…] Läs mitt blogginlägg om varför jag slutade dricka alkohol här!! […]
Hej! Såg inslaget på godmorgon TV4 20/7. Jag är en orolig mamma med en son som har liknande problem att inte kunna sluta dricka. Jag undrar vilken hjälp du fick och hur behandlingen såg ut?? Var vände du dig till?? Tacksam svar/ orolig mamma
Hej Liselotte, maila mig så tar vi det vidare där 🙂 [email protected]
Stor kram!
[…] The Swedish blogger Josefin Dahlberg wrote a really good post about this problem too. READ IT HERE […]
Hej! Härligt att du fick hjälp och att det gick bra för dig. Jag önskar dock att samma vackra saga ibland kunde appliceras på andra former av missbruk också men är någon beroende av t.ex marijuana, amfetamin, kokain osv, finns tyvärr en enorm tröskel till det hjälpsamma samhället eftersom dessa personer främst ska jagas och buras in. Hade du exempelvis varit hög på röka under dom där åren istället för full på alkohol skulle det troligtvis fått helt andra konsekvenser, vilka på tusen vis skulle satt enorma käppar i framtidshjulet, och jag tycker det är tragiskt att politiker och fyrkantiga svenskar överlag inte inser att dagens politik på ämnet är rakt av vansinnig. Jag menar förvisso inte att vi borde legalisera allt men har i ärlighetens namn sneglat lite mot Portugal och tror verkligen på deras systembyte och valda väg. Tanken på hjälp och vård prioriterat framför blåslampa och handklovar känns dock lika avlägsen som vacker, i likhet med tanken på allmän förståelse framför hat, fördommar och hela samhällets avståndstagande. Här i Sverige är det ju nämligen den benhårda krigslinjen och absolut nolltolerans som fortfarande gäller och missbrukare som t.ex får återfall ska såklart skjutas, eller åtminstone nekas vidare hjälp och genast kastas ut på gatan, år 2014. Beklämmande, tragiskt och dessutom helkorkat. Tack för ordet, eller ursäkta mitt långa inlägg, völj själv 😉 //R
Härligt att du fick hjälp och att det gick bra för dig. Jag önskar dock att samma vackra saga ibland kunde appliceras på andra former av missbruk också men är någon beroende av t.ex marijuana, amfetamin, kokain osv, finns tyvärr en enorm tröskel till det hjälpsamma samhället eftersom dessa personer främst ska jagas och buras in. Hade du exempelvis varit hög på röka under dom där åren istället för full på alkohol skulle det troligtvis fått helt andra konsekvenser, vilka på tusen vis skulle satt enorma käppar i framtidshjulet, och jag tycker det är tragiskt att politiker och fyrkantiga svenskar överlag inte inser att dagens politik på ämnet är rakt av vansinnig. Jag menar förvisso inte att vi borde legalisera allt men har i ärlighetens namn sneglat lite mot Portugal och tror verkligen på deras systembyte och valda väg. Tanken på hjälp och vård prioriterat framför blåslampa och handklovar känns dock lika avlägsen som vacker, i likhet med tanken på allmän förståelse framför hat, fördommar och hela samhällets avståndstagande. Här i Sverige är det ju nämligen den benhårda krigslinjen och absolut nolltolerans som fortfarande gäller och missbrukare som t.ex får återfall ska såklart skjutas, eller åtminstone nekas vidare hjälp och genast kastas ut på gatan, år 2014. Beklämmande, tragiskt och dessutom helkorkat. Tack för ordet, eller ursäkta mitt långa inlägg, same same but different 😉 //R
Tack Josefin! Jag behövde läsa detta inlägg, det berörde mig och jag är glad för din skull.
Tack för din kommentar!! Hoppas allt är väl med dig! Kram
You are so strong Josefin!
Thank u Mathilde!!
[…] Läs mitt blogginlägg om varför jag slutade dricka alkohol här! […]
[…] Läs mitt blogginlägg om varför jag slutade dricka alkohol här! […]
Fantastiskt skrivet Josefin. Kloka tankar från dig. Jag är uppväxt i en familj där det eskalerade och fick tragiska konsekvenser. Jag dricker själv men dricker ”normalt” lever med en man som inte riktigt har kontroll alla gånger och det provocerar mig oerhört. Och när man tackar nej till ett glas nån gång så går en person igång och undrar varför man inte vill ha. Varför är det provocerande, tror en person man umgås med att man blir tråkig om man inte dricker. Kan man inte bara acceptera ett nej tack. Eller om man tackar nej till påfyllning, jaha var det inte gott? Och samma person bjuder och man säger att jag ska hämta barn sen.. Jaha va skoj med ironi i rösten. Jag väljer mina barn alla gånger framför alkohol.
Tack för din kommentar Linda!
Jag förstår precis vad du menar! Det är sån hets kring alkohol och den måste bort!
Stor kram till dig!
Väldigt bra skrivet och informerande, Josefin!
Det behövs mer diskussion om alkoholens plats i samhället. I dag ses alkohol som ett måste vid så gott som alla sociala sammanträden.
Att det av många inte ses som ett val utan en självklarhet är beklagligt och skapar bara fler problem bland dem som har anlag för det. Det finns som sagt arvsanlag för alkoholberoende och jag är en av dem ca. 10% av befolkningen som har det. Jag känner även igen det beteendet du beskrev i ditt inlägg eftersom jag själv betett mig på det viset.
Förövrigt är jag lika gammal som dig och har, som du, inte heller druckit på flera år. Visst, det är svårt ibland och man vill bara vara som de andra och ta en öl på krogen, men jag vet att det inte går, för om jag går ner den vägen så är det kört.
Mitt val att avstå från alkoholen har tillåtit mig att komma in på och klara av min drömutbildning, vilket jag inte hade varit kapabel att göra innan.
Ditt inlägg om detta är väldigt modigt och viktigt för att nyansera debatten kring vår relation till alkohol, så att varje tjej eller kille kan känna sig bekväma i att göra sitt val angående alkoholen och inte behöva skämmas för att dricka eller inte dricka. För det är väl frågan?
Tack för din kommentar Carl!!
Och tack för att di berättar din story! Det finns en sån hets kring alkohol, många som vet att de inte kan kontrollera sitt drickade men inte vågar göra något åt det för att de är rädda hur de ska uppfattas. Så precis, det är superviktigt att börja prata om det så att vi kan börja jobba bort denna hets. Ingen ska behöva dricka bara för alla ”alla andra gör det”. Time for change!!
Du knäcker så jävla hårt Josssan!
Härliga Josefin snyggt skrivet. Har funderat på hur du haft det. Ha det bäst!
Tack för det här inlägget. Så värdefullt för mig och många andra att läsa i en ”bloggvärld” var alkoholen ofta romantiseras. Känner igen mig mycket i det du skriver och jag önskar att jag kunde vara lika stark och avstå alkohol. Jag dricker mer sällan nu än när jag var yngre och när tillfällen som midsommar kommer funderade jag på att köpa alkoholfritt, men började vela när jag tänkte på hur alla skulle vara jobbiga, ställa frågor och tjata. Fast man får väl acceptera att alla inte förstår och bestämma sig för sin egen skull.
Jag säger istället alltid att jag ska ta det lugnt men när jag väl börjar känna alkoholen i kroppen får jag sådan ångest att det ska ta slut eller avta att jag måste fylla på med mera. Rymde ofta från mina kompisar på krogen när jag var yngre för att ta ett par shots i smyg. Sen är det ju alltid jag som varit fullast och jag som gör något riktigt dumt som jag själv inte kommer ihåg men alla andra påminner en om dagen efter. Ångest.
Hur gör du i ofta alkoholrelaterade sammanhang? Avstår du en AW med kollegorna eller följer du med och dricker alkoholfritt? Ju upptagnare folk blir med familj och jobb upplever jag att det är sällan man umgås på fritiden i andra sammanhang nämligen… Tjejkompisar vill liksom alltid ses över ett glas och vill ju då inte ta ett glad vin medan jag dricker cola. Hur gör du!?
Update: Hade världens trevligaste midsommarafton igår – nykter! Hur skönt som helst att vakna upp utan ångest och slippa vara bakis. Hade nog inte hänt utan ditt inlägg, så tack tack och tack för att du delade med dig 🙂 KRAM!!
Josefin, så himla bra inlägg! Dricker inte heller mycket eller ofta längre för att jag helt enkelt inte trivs med alkoholen i kroppen. Trött på hetsen kring alkohol och att man inte skulle kunna ha roligt utan den. Du är så fin och en otrolig inspiration och förebild för många tjejer! Sedan vill jag också säga att du borde satsa mer på tv/rörlig bild! Har sett klippen du gör för modette med olika kända bloggare och du går DIREKT genom skärmen och suger tag i en,
Vilken jäkla karisma du har! Så säker på dina manus att jag blir helt fast. Du kan sälja sand i öknen med den där talförmågan!
Du är så bra! /flames flickvän Anna
Tusen tack Anna!! Gud va härlig du är, det värmer verkligen!
Ja, vi måste få bort hetsen kring alkohol! Det är helt sjukt att det finns en sån bild av alkohol som det gör bland unga i dag. Så viktigt att prata om det här och bryta bilden!
Och ang rörligt, jag älskar det och det kommer mer i höst :))
Stor kram till dig Anna!!
Sjukt bra skrivet och verkligen inspirerande för många, inte bara för dem som har problem utan också för dem som känner att det går att dricka men ändå som inte vill!! Lite så är det för mig, jag är 17 år(alltså inte tillåtet med du vet hur det är när man är tonåring) och jag känner att drickande inte lockar mig, men samtidigt så är jag ”rädd” för att sluta för att jag inte orkar med alla kommentarer. Varför dricker du inte? Är det fel att jag dricker då menar du? Har du problem med drickandet? osv.
Men med din text så vet jag att man behöver inte dricka för att ha kul och det är inte nödvändigtvis att dricka bara för att andra gör det, utan om jag vill ta ett glas så gör jag det för att jag vill och inte för att jag känner pressen från de andra 🙂 Så TACK för din text och massa kramar till dig för att du är så grym! Hoppas du du en bra midsommar
Exakt Jenny!! Det är så fel att många känner tvungen att dricka alkohol och att det finns en bild av att det inte går att ha kul utan alkohol. Klart man kan! Jag har mycket roligare utan alkohol!! Kör din grej, det vinner alla gånger! Stor kram och tack för din kommenta!
Tack Josefin. Så sjukt viktigt att upplysa och sluta romantisera. Starkt av dig att dela din historia. Jag är säker på att sen kommer att förändra många unga tjejers liv till det bättre.
Tack Elin!!
Hej Josefin! Tack för ett sjukt viktigt inlägg!!!!!! Jag känner igen mig själv i mycket utav det du skriver… Dock försöker jag att inte gå ut varje helg, men dom gångerna jag gör det är det alltid med tanken ”idag ska jag sluta dricka när jag är lagom full” men jag lyckas aldrig! Alltså det GÅR INTE att vara lagom full!!!!! Jag vaknar alltid upp dagen efter med stora minnesluckor och en ångest som lätt går över i panikångestattack om jag inte håller tankarna i styr och sysselsätter mig. Ibland sitter ångesten kvar i kroppen i 2-3 dagar efteråt… Är detta också alkolism? Eller vad är problemet??? Jag känner inte ett sug efter alkohol varje helg, och dricker inte för att dämpa min ångest utan det är ångesten efteråt som jag inte klarar av!!!
Oj nu blev det en väldigt lång kommentar men det kändes så skönt att skriva av sig när du tog upp ämnet! Tack för en superfin blogg och ett jätteviktigt inlägg! <3
Hej Frida, tack för din ärlighet!! Jag känner med dig. Jag gick inte heller runt med ett alkoholsug varje dag och det är inte det det handlar om. Det är vad som händer när du väl får i dig alkohol. Oavsett om du dricker varje dag, en gång varannan måndag eller en gång på år. Hur reagerar du när du får alkohol i kroppen? Kan du hantera det? Kan du sluta när du är ”lagom” full eller blir det oftast för mycket? Om du vill kan vi höras mer på mailen så kan jag berätta mer om hur jag gjorde för att få hjälp. Stor kram – [email protected]
Hej! Jag kommenterar tyvärr sällan dina inlägg (även fast jag följt din blogg väldigt länge) men nu kände jag att jag var tvungen att skriva något. Det är så himla bra skrivet och jag blir glad för din skull när jag läser detta och samtidigt vill jag ge massa cred till dig för att du är öppen med detta och vågar berätta din historia! Du är grym och du verkar vara en otroligt härlig, jordnära tjej. Massa kramar
Hej Sara, tack för att du skriver! Ja, det är så viktigt att vi vågar prata om detta. Kul att du följer mig, du kommer få läsa mer om detta framöver också 🙂 Kram på dig!
Verkligen strongt av dig att berätta detta Josefin! Och vad stark du är!
Kram på dig, och glad midsommar!
Tack Kajsa!! Glad midsommar 🙂
Det här var nog, utan konkurrens, ett av de viktigaste blogginläggen som skrivits. Du borde ut och föreläsa i ämnet:) All heder till dig för att du tar upp detta trots att det är så tungt, och stort lycka till med allt i framtiden! /Tanja
Tack för din kommentar Tanja!! Ja, det är så viktigt och jag kommer garanterat att skriva mer och prata mer om detta!
Kram på dig!
Känner igen det därmed att leva med vardaglig ångest som du skriver. Hade också ett ohälsosamt förhållande till alkohol när jag var 18-25 oh känner mig nästan befriad nu när jag är 30+ med barn och nästan aldrig är i närheten av alkohol. Det är nog vanligare än man tror med problematiska förhållanden till alkohol men när man är ung ”ska” man ju festa och härja så det är lätt att dölja det.
Bra jobbat av dig och vad skönt det är att slippa ångesten:-)
Tack för din kommentar!! Och va skönt att du tagit dig ur det! Ja precis och man är jättekonstig om man som ung tjej inte dricker. Jag får jätteofta många frågor varför jag inte dricker eller att folk tittar på mig som att jag är hur konstig som helst när jag tackar nej till ett glas champagne. Så får det inte vara!! Det måste ske en förändring!! Och jag ska göra det jag 🙂
Stor kram till dig!
Riktigt bra skrivet Josefine! <3
Min pappa har varit alkoholist, dock hade jag en fin omgivning som lyckades gömma det för mig och min lillasyster. Idag har min pappa varit nykterist i 12 år och han är världens finaste människa. Jag har aldrig varit ett fan av alkohol och det tar mig flera timmar att få i ett glas rosé på den där mysiga uteserveringen, för många är det konstigt och jag betraktas som världens tråkigaste människa. Men jag är alltid den som skrattar mest, är uppe längst och har roligast. Plus att jag kan gå upp tidigast och njuta av morgondagen utan huvudvärk, livet utan alkohol är fantastiskt!
Många kramar till dig! <3 Du har en så himla fin blogg!
Tack för din ärlighet! Och va skönt med din pappa 🙂 Ne, vissa tror att man måste ha alkohol i kroppen för att ha roligt men för tex mig är inte alkohol kul det är bara ångest. Jag skrattat alltid också högt, dansar och har hur kul som helst. Jag mår så bra i mig själv idag så jag behöver inte alkohol för att kunna slappna av. Och gud va härligt att höra att du är likadan. U go!!
Glad midsommar och kram på dig!
Tusen tack för att du berättar!
Tack!
Gud vad stark du är! helt fantastiskt duktig! 🙂 stor kram!
Tack!! Stor kram till dig 🙂
Du är så stark! Vad bra att du skrev om det här!
Ja, det känns så viktigt!! Tack!
Bra inlägg Jossan!!! Keep it up.
Tack Parre :))
du är en sjuk stor inspirationskälla för mig: mogen, klok och vacker människa! tror verkligen att din historia hjälper andra som kämpar med liknande problem. Hoppas att du har en riktigt bra sommar 🙂
Tusen tack Ida! Hoppas du också får en härlig sommar 🙂
Hej Josefin,
jag har kollat in på din blogg ett flertal gånger och tycker om den, absolut. Och även om jag förstår att man i din position kanske inte bloggar öppet om privatlivet bara sådär, så kändes det så fint att få läsa din känslomässiga berättelse om detta med alkoholen.
Jättebra skrivet!
Det är viktigt, tror jag, att detta når ut till ungdomar. Jag tror att många, dessvärre, har en förvrängd bild kring alkoholism; att det endast drabbar vuxna som varit i en svår situation, som typ en skiljsmässa. Eller en människa som har hamnat snett. Men som du skriver, så kan det hända vem som helst som konsumerar alkohol.
Hur har dina vänner och bekanta varit såhär i efterhand? Har du fått kontakt med några av dem du förlorade under den där perioden, eller har det handlat mycket om att du hittat andra vänner och vänkretsar? Jag är en sådan person som inte har vidare stor lust att gå ut och festa, jag har nog aldrig varit sådan. Däremot så kan jag absolut gilla hemmafester. Men hur gör du när andra går ut? Hänger du på och dricker alkoholfritt, eller håller du dig borta från sådana situationerna? Jag kan få kommentarer kring att jag – mycket under studentlivet – är lite ”tråkig” för att jag inte hänger med ut och sådär (trots att jag dricker alkohol, tycker bara inte att det är jättekul och så finns det väl lite andra anledningar också). Hur är det för dig?
Tack återigen för att du skrivit detta, starkt gjort!
Kram
Hej igen, jag såg inte hela din kommentar först.
Min familj och mina nära vänner är världens bästa och har stöttat mig som bara den. De är ju nästan gladast av alla att jag slutat dricka eftersom de var de som alltid fick ta hand om mig tidigare. Jag har kvar en hel del vänner medan vissa fallit bort.
Jag går ut en del, jag kanske inte klubbar till kl fem så ofta men jag hänger gärna med min vänner på middagar, barhäng och såklart lite dans då och då också. Jag brukar dricka en cola, red bull eller en god alkoholfri drink 🙂 Jag är bekväm men att vara nykter och är säker på min sak, jag kan inte dricka alkohol. Det är inget alternativ! Den stora skillnaden nu jämfört med då är att jag lyssnar på min kropp. Nu går stannar jag hemma om jag är trött, jag går hem om jag inte tycker det är kul eller om jag känner mig trött. Förut var jag alltid ute tills jag blev utslängd eller tills klubbarna stängde!
Det viktigaste är att lyssna till sig själv! Vad vill jag? Inte hänga med bara för att andra tjatar på den, det blir ju sällan kul. Då är det väl härligare att göra något mysigt hemma 🙂
Tack för din kommentar!
Glad midsommar! Kram!
Hej! Och hjälp vad bra skrivet! och vad skrämmande, känns som att det är mig du skrivit om? Har tänkt för många gånger och verkligen ”varit påväg” att färsöka bli helt nykter. Men i helvete. Det går inte!! Kan gå bra en månad men sen är jag där igen, och då såklart när jag hållt mig så länge så är man ju sådär extra sugen, och ja.. du kan ju gissa hur de kvällarna ser ut/slutar. Och ångesten dan/dagarna efter!! Kan vara dåligt upp till 5 dagar efter och tappar helt livsgnistan och är helt säker på ”aldrig mer”. Önska såå myckwt att jag bara kunde ”dricka normalt” och ställa ifrån mig glaset, och tro mig – jag försöker och tänker på det men innanjag hunnit ropa hej så har jag ”glömt bort” mitt lilla löfte till andra och mig själv! Och då börjar helvetet, min onda tvillingsjäl som sakta men säkert smyger sig fram och beter sig väldigt opassande! Men en dag, nån dag, hoppas jag veeerkligen att jag kan bli lika stark som sig. Massa peppande kärlek till dig ♥ DU ÄR GRYM!
Hej Nadine och tack för din kommentar!
Det gör ont i mig att höra det här. Jag hoppas att jag kan visa att det går att bli nykter, det går att ha ett bra och roligt liv utan alkohol. Du kommer må mycket bättre även om det är asjobbigt i bland och känns helt omöjligt så kommer det bara bli bättre och bättre för varje dag du är nykter. Det kan jag lova!! Jag har dig med i tanken och hoppas verkligen att du kan blir fri 🙂
Stor kram till dig!
Riktigt vettigt skrivit. Alkohol klassas som något väldigt självklart i dagens samhälle och man glömmer lätt bort att det faktiskt kan vara en riktig kamp för många människor.
Keep it up!
Precis! Det anses som jättekonstigt att en ung tjej inte dricker alkohol i dagen samhälle och det måste vi ändra på!! Vi måste börja prata om det stora problemen som faktiskt finns kring alkohol!
Kram till dig!
You are so brave that you write this! Wow! Amazing gal you are!
Thank u so much!!
Herregud vad stark, modig, klok och fantastisk du är!!!!
HEJA DIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Stor kram
Tusen tack Josefin!!
Jäklar vad bra skrivet Josefine, berörande och bra visa ord! Starkt av dig, du ska ha cred för att du står emot än idag och gjort det i 4 år, stora applåder till dig!
Tack Alicia!!
Creds, virkelig! Er sikker på at du har et mye bedre liv nå.