Hej på er bästa ni, hur mår ni? Jag mår bra! Jag somnade väldigt sent och gick upp väldigt sent, typ halvtio, inte likt mig. Men de sista kvällarna har jag varit uppe sent och jobbat. Jag har velat ha en fri kväll, käka middag med Christian, kolla på en film, åka motorcykel.. Men eftersom jag har så mycket att göra kan jag inte bara ta en fri kväll och sen låta jobbet vänta till dagen efter för då hamnar jag efter. Så jag har nu två kvällar i rad haft underbara sommarkvällar med Christian och sen jobbat sen innan vi lägger oss väldigt sent. Och det fick mig att tänka på det här med morgon/kvälls-människor.
Jag har alltid varit en kvällsmänniska. Jag får alltid ny energi runt elva och har svårt att somna innan ett. Men när jag fick mit första riktiga heltidsjobb på Modette för tre och ett halvt år sen så tvingade jag mig själv att bli en morgonmänniska. Jag började gå upp och träna INNAN jobbet. Det har ALDRIG hänt tidigare. Jag brukade såsa i sängen till nio varje dag och dog av tanken på att ha en föreläsning som började kl åtta på morgonen. Men efter ett tag på Modette kom jag in i det och blev mer eller mindre en ”morgonmänniska” men problemet var att jag fortfarande var en ”kvällsmänniska” också och detta resulterade i att jag sov typ 4-5 timmar på natt. Alltså inte hållbart. Och detta händer fortfarande då och då. Att jag får ny energi på kvällen för något projekt, mejlen eller bloggen. Och vips är klockan tolv eller ett och jag vet att klockan ringer 6.30… Och då blir jag stressad över att jag vet att jag kommer sova så lite så min sömn blir ännu sämre.
Eftersom jag nu ska göra en hel del förändringar i livet, ta det mer lugnt, sova bättre, äta bättre har jag nu sista veckan struntat i att gå upp så där tidigt och i stället sovit ut. Som i natt somnade vääääldigt sent, typ tre och sov till nio. Och det är ju iof lite väl sent tycker jag. Men ändå är det konstigt att jag på något sätt känner mig ”dålig” för att jag sovit till nio. Jag känner mig direkt lat och ”oseriös”. För jag tycker att det finns en bild av att ”morgonmänniskor” är duktiga människor och ”kvällsmänniskor” är lite mer slarviga personer. Och när jag började på Modette och ville bli ”Miss perfect” så ville jag såklart vara en morgonmänniska som alltid var först på jobbet och som dessutom hade tränat innan… Men nu när jag är egenföretagare kan jag ju i stället lyssna på mig kropp och känna efter när jag funkar som bäst. Jag har ju också valt att vara egen för att det passar min personlighet att vara mer fri och kunna anpassa mina dagar själv. Men jag tror att jag är kvar lite i anställdskänslan fortfarande och att det kanske är först nu som jag förstår att jag faktiskt kan bestämma själv vilka tider jag vill jobba. Det kanske är mer optimalt för mig att börja arbetsdagen runt tio på dagen, jobba på till eftermiddag, ta en paus för middag och häng och sen jobba ett par timmar på kvällen. Lägga mig lite senare och gå upp lite senare. Det kanske inte är något fel på det ändå?
För ett tag sen såg jag Dr Mona (som jag för övrigt älskar) på Nyhetsmorgon och hon pratade just om detta. Att man kanske tror att detta bara beror på rutiner. Och såklart kan man som mycket annat påverka detta genom rutiner mm men man är (enligt henne) i grund och botten antingen en kvällsmänniska eller en morgonmänniska. Och att man kan må ännu bättre om man kan anpassa sin vardag efter det. Och det fick mig att tänka på det här med att jag kanske inte måste tvinga upp mig superdupertidigt och sen ha ångest över att jag inte kan somna innan ett i alla fall.. Utan jag kanske kan sluta dagen en, två timmar senare och börja dagen en, två timmar senare. Och inget behöver vara bättre eller sämre än det andra.
Dr Mona tog även upp exempel på typiska morgon/kvällsmänniskor där flera kreativa själar, entreprenörer mm ofta var kvällsmänniskor och den gruppen kände jag ju mycket mer igen mig i än morgongruppen.
Så min slutsats är att jag ska sluta känna mig ”dålig” för att jag går och lägger mig eller går upp en timme senare. Att jag ska lyssna på att jag har energi och flow på kvällen och ta vara på det (inte varje kväll såklart) men i bland och att jag ska ge mig själv lite mer sömn genom att gå upp ett par timmar senare. Även om jag tycker det är galet skönt att börja dagen ganska tidigt och med morgonträning eller morgonpromenad. Men det kan jag ju göra ändå men jag måste ju inte ööööööverdriva och göra det kl sex på morgonen.
Så himla skönt tycker att komma fram till det här tycker jag. Även om det kanske inte verkar som värsta grejen så är det ändå ett ”problem” jag har typ varje dag. Att jag sover för lite och får lite ångest för det varje gång jag lägger mig för jag blir stressad över att jag bara kommer få fem timmar i sömn.
Så i stället för att sträva efter att vara någon jag inte är ska jag med gott samvete lägga mig lite senare och gå upp runt åtta i stället för sex, halvsju! Så himla skönt!
Hur tänker ni kring det här? Är det någon som känner igen sig i detta?? Puss J!
