Alla som följer mig på Snapchat såg jag att jag var ute i går. Vi var ute till typ fyra, dansade, skrattade och hade kul. För ja, jag kan ha kul när jag är ute ÄVEN fast jag är nykter. Jag får väldigt mycket frågor om det här. ”Hur orkar du vara ute när alla andra är fulla?”, ”Kan du verkligen ha kul på riktigt?” eller ”Är det inte jobbigt när alla andra är fulla?”. Och ja, jag kan ha kul och jag har faktiskt mycket roligare nu när jag är ute än vad jag hade när jag var ute och drack. Men den stora skillnaden mellan nu och då är att jag lyssnar på min kropp och gör det jag mår bäst av. Om jag är trött och inte riktigt på humör då går jag hem när jag känner att jag är klar. Jag står inte och pinar ut tiden fast jag känner att min kropp vill hem och sova. Och är jag på strålande humör kan jag dansa till fem. Jag känner ett lyckorus i kroppen, dansar, skrattar och verkligen umgås med min vänner. Och de flesta jag känner dricker inte så mycket att de blir galet fulla och jobbiga så jag regerar sällan på att jag tycker folk omkring mig är sjukt störiga. Däremot blev jag chockad när jag började gå ut nykter de första gångerna. ”Herregud – folk kan ju prata klockan fem på morgonen, de kan stå upp och till och med bete sig”. Jag trodde ju att fler var som jag – blev aspackade, utslängda, röjde runt och var för mycket. Men så är det inte och det är många som jag inte ens märker att de är speciellt fulla. Så jag tycker inte alls det är jobbigt. Men såklart, skulle jag hamna mitt i ett fylleslag där det är shotsrace på shotsrace – Ja, då kanske jag inte skulle känna mig superbekväm men då är det ju inte svårare än att bara åka hem. Och vakna upp pigg och glad dagen efter.
Men förr var jag ju ute oavsett vad. Det spelade inte någon roll om jag var sjukt trött eller hade feber. Och jag var ute tills klubben stängde eller tills jag blev utslängd. Jag lyssnade aldrig på min kropp, jag lyssnade bara på mitt begär som sa ”mer sprit!”. Och nja det var sällan speciellt kul. Såklart var det roligt till en början, på förfesten, första timmen på klubben men kvällarna blev sällan som jag tänkt mig. Jag struntade i mina vänner, försvann, drack sprit med vem som helst, blev utslängd, smög in, blev utslängd igen… Kvällarna slutade oftast med att jag blev osams med mina vänner, mitt ragg, bartenders, dörrvakter – ja egentligen alla jag hade omkring mig när jag drack. Och trots det fick mina vänner ta hand om mig, fast jag en stund innan sagt något taskigt eller dragit utan att säga något. Så fanns de där, följde mig hem, satte mig i en taxi och förlät mig dagen efter. Och det är jag så tacksam över i dag. De förstod att jag inte mådde bra, att det var alkoholen och inte jag.
För så var det ju, när jag drack blev jag en annan person. Och det är många som blir så och det är inget man själv väljer. Man väljer inte att få minnesluckor, bli en sämre version av sig själv och vara dum mot personer i sin omgivning och mot sig själv. Men det är många som tror det. Men vad jag har lärt mig om alkohol är att vissa tål det och andra inte. När en person som inte tål alkohol börjar dricka finns det inget stopp. Visst det är en själv som tar glaset mot munnen och ”väljer” att dricka – Men det är ens begär som tvingar dig. Du är chanslös när du väl kört igång. ”Men varför dricka över huvud taget då?” – Jo, det är få som tror att man kan leva nykter. Att välja bort alkoholen är konstigt i vårt samhälle och man ses om en ”outsider”. Därför är det så många människor som tror att de måste dricka och gör allt för att försöka lösa ekvationen om hur de ska kunna klara av att dricka ”normalt”. Plus att om du är en person som har problem med alkohol är det ju för att det är den känsla alkoholen ger dig du vill ha, fast du sällan mår bra av den. Och du försöker få till den känslan så ofta du kan. Det blir ju som ett beroende även fast du kan ha alkoholproblem även om du dricker en gång i halvrået eller en gång per år. Det behöver inte bero på hur ofta du dricker – det beror på vad som händer med dig när du får alkohol i kroppen. Men det är få som vet det, förstår det och tror på det. Men vissa personer kan inte känna gränsen om vad som är lagom och när det blir för mycket. Och samma personer (precis som jag kände) har en sån stark relation till alkoholen så man tror att allt annat är lösningen på problemet – än att sluta dricka.
Därför är det viktigt för mig att dela med mig av min story kring alkoholen. Och att visa att man kan leva nyktert och att man kan ha jävligt kul! I går var vi ute på två klubbar här i Paris och jag dansade minst lika mycket som alla andra, om inte mer. Och hade sån jävla feeling! Och det bästa av allt jag vaknar upp i dag och mår precis som vanligt. Och är så himla glad och tacksam över att jag lever mitt liv nyktert. Och jag uppmanar alla som känner igen sig i det här att ta det på allvar, att våga prata om det, söka hjälp – för det liv som finns utan alkoholen (för oss med det här problemet) är fantastiskt. Det är så mycket bättre än du kan tänka dig. Puss J!
