”Oj, va många tatueringar du har?”, ”Är du inte rädd för att du kommer ångra dig när du är vuxen?”, ”kommer du kunna stå för det där hela livet?”. Ni som har tatueringar känner nog igen dessa frågor… Är det inte otroligt märkligt att folk tar sig friheten att kommentera hej vilt vad en annan människa har valt att göra med sin kropp när det kommer till tatueringar?!

Såklart har jag fått dessa frågor fler gånger sen jag tatuerade mig för första gången för tio år sen och egentligen bryr jag mig inte så mycket. Jag tatuerar mig för min egen skull ingen annans men jag tycker ändå det är märkligt att det är så vanligt att alla ska ha massa synpunkter på ens tatueringar. Men jag tänkte i alla fall dela med mig om mina tankar på mina tatueringar och om varför jag vill ha ännu fler.

Stjärnan på min handled var min första tatuering. Den gjorde jag samma år jag fyllde 18 år efter att ha ritat den på samma ställe sen jag var 10 år. Jag hade alltså verkligen tänkt över detta innan jag körde. När den var klar kände jag mig otroligt stolt över min nya gaddning och det kändes som jag gick runt med en hel sleeve.. Och det tog inte lång tid innan jag ville göra en till och en till. Under de här tio åren har jag samlat på mig 16 tatueringar och det lär bli fler. Jag fullkomligt älskar mina tatueringar och skulle känna mig helt naken utan dem.

För mig är de en del av mig, av min kropp. Jag reagerar sällan på dem när jag ser mig i spegeln utan det är som en hand, en arm. En del av mig. Jag har full förståelse för de som inte vill tatuera sig, som skulle känna sig utklädda med tatuering men för mig är det precis samma sak fast tvärtom. Jag skulle inte känna mig som mig själv utan dem.

Jag förstår såklart att de inte kommer vara lika snygga sen när jag är gammal och huden inte är lika stram som i dag men vad gör det då? Jag tycker inte det är hela världen, jag tar inte min kropp på så stort allvar. Och jag kommer ju alltid att vara jag, oavsett ålder så jag tror bara jag kommer se dem som härliga minnen från mitt liv.

Mina senaste tatueringar är planeten på armen och pilen genom hjärtat på handleden och jag älskar dem redan. De känns så självklara, som att jag alltid har haft dem. Jag har redan hittat några fler jag vill göra så snart blir det nog dags igen 🙂

Hur tänker ni kring tatueringar? Är ni sånna som känner er nakna utan eller skulle känna er totalt utklädda med?

PUSS J!

Lästips: Mina tatueringar – Var, När och Varför!

Här kommer lite blandade bilder på mina tatueringar: