28 år och bor i Stockholm. Bloggar om mode, skönhet, girl power, livet och om sin nykterhet. Poddar tillsammans med Vanja i den peppiga och populära podcasten ”Josefin och Vanja”. Hon tror att allt är möjligt och lever efter orden ”Dream big & Work hard”. Kontakt: [email protected]
Glad onsdag och glad poddisdag! Äntligen är podden tillbaka efter uppehåll och märkliga avsnitt. I måndags träffades jag och Vanja på Drömmis för att spela in veckans avsnitt som innehåller skratt, tårar, yoga, meditation, semesterplaner och allt möjligt! Hoppas ni vill lyssna ? Puss och kram från mig och Vanja!
Ni hittar avsnittet i alla poddappar under ”Josefin och Vanja” eller här! Puss
I dag flyttade jag ut till mitt lilla hus jag har hyrt på Dalarö. I en hel vecka ska jag vara här och bara njuta. Jag har längtat efter Dalarö så länge. Mitt hem. Min trygga plats. Och just nu finns det ingen annanstans jag vill vara. Jag packade med mig (onödigt) mycket saker och åkte ut tidigare i dag. Så himla mysigt att vara här!
Under våren letade jag efter flera hus att hyra just den här veckan men allt var uthyrt. Jag och mina vänner hade bestämt att vi alla skulle vara på ön v.30 och jag kan ju alltid bo hos min mamma som bor på Gålö en bit bort men ville så gärna ha ett eget ställe och bo uppe på byn. Och för någon månad sen skickade en kompis en länk till mig från blocket om att detta hus precis lagts upp. Jag klickade på länken och såg detta ställe och det galna är att jag och min pappa bodde i detta lilla hus när jag i åttan. Min pappa var ju lite ”one of a kind”, hade aldrig ett vanligt jobb, inget riktigt hem och levde utanför samhället på många sätt. Och vi har bott i många små hus här på Dalarö och detta hus bodde vi en längre period i. Och när jag såg att det var ledigt v.30 kändes det bara som att det var meningen att det var här jag skulle bo i år så jag bokade det direkt. Så himla fint ju! Och nu ligger jag i denna säng där min pappa sov medan jag klättrade upp på sängloftet över. Saknar honom så mycket just nu. Det finns så mycket jag skulle vilja säga, berätta. Jag kanske får berätta och hoppas att han hör.
Mina bästa vänner Katta och Fredrika kom över och vi lagade den här goda vegangryta. Jag blev helt frälst av maten på yogalägret. Jag mådde så bra och hade inte magknip en ända gång. OCH JAG ÅT INGET SOCKER!! Så på vägen ut i dag storhandlade jag på Ica Maxi och har fyllt skåpen med massa nyttiga och goda grejer. Så härligt!
Efter maten tog vi en promenad ner till bryggan. Ljuvlig kväll!
Rosa himmel och mina bästa kompisar. Precis vad jag behövde i dag.
Jag mår så bra här ute. Känner mig så lugn, trygg. Det är en magisk plats och jag är så glad över att jag ska vara här hela veckan. I morgon ska jag berätta mer om mina upplevelser från yogaveckan. Men nu måste jag sova. Hoppas ni har haft en fin dag och att ni sover gott. Puss J
Jag ÄLSKAR allt just nu. Den här veckan har varit så magisk och gjort så mycket gott för mig. Det var länge sen jag kände mig så här lugn, befriad och lycklig. Det är verkligen helt otroligt vad en vecka kan göra. Att jobba med sig själv, ägna tid för sig själv och ta hand om kropp och själ. Det gör underverk!
När jag kommer hem ska jag dela mig mer av fler bilder från veckan, fler upplevelser och insikter. Det har varit så ljuvligt här så jag har inte velat sitta vid datorn utan har velat uppleva alla stunder jag kan. Men det kommer mera, jag lovar!
Nu är det sista morgonen här i Bretagne och snart dags för sista passet innan vi packar ihop. Jag har några timmar i Paris på vägen hem och såklart ska jag njuta av dem. En kaffe på något mysigt ställe och såklart leta efter second hand Levis jeans. Vi ses på Instagram Stories. Puss J
Som ni vet har det varit ett litet break här på bloggen i ett par dagar. Jag har varit i tystnad de senaste 40 timmarna och haft mobil och dator avstängd. Jag är som ni säkert vet i Frankrike på ett slott och yogar och förutom att yoga och meditera flera timmar om dagen även vi även tysta en hel del. Varje morgon och fram till lunch är vi i tystnad. Och nu har vi varit tysta sen i tisdags kväll.
Och det handlar inte bara om att vara tyst. Att inte prata. Använda ord. Det är mer än så. Det handlar om att vara med sig själv. I varje sekund. Att inte ta upp telefonen så fort det blir tråkigt. Att ringa en kompis när något är jobbigt eller kolla på tre avsnitt av sin favoritserie när en dag känns deppig. Utan under dessa 40 timmar i tystnad får jag möta mig sig själv.
Det här är min andra tystnad jag gör. Och såklart upplevde jag dem olika men ändå inte så stora skillnader. Jag upplevde ungefär samma sak som jag gjorde i vintras när jag var tyst på en strand i Indien.
I tisdags kväll när vi gick in i tystnad hade vi en ceremoni. Vi eldade lappar där vi skriver ned saker vi ville släppa taget om. Och efter det kände jag mig lugn och skön. Det var härligt att vara tyst. Jag satt med min bok i ett allrum här på slottet, läste och skrev. Morgonen därpå vaknade jag dock med huvudvärk och hade en irritation i kroppen. Och den höll i sig. Jag störde mig på folks ljud runt omkring mig. På hur högt någon ställde ner sin kopp på bordet, hur någon hostade eller någons hastiga rörelse. Jag var helt klart på dåligt humör. Det släppte inte efter första yogapasset men efter det andra. Och jag förstod att det såklart inte har något med de andra personerna att göra utan bara med mig själv. Jag ville hitta saker att störa mig på så jag slapp vara med mig själv. Se inåt. För det är ganska jobbigt tycker jag. Ständigt sysselsätter jag mig med saker att göra, och jag ser att jag gjort det en lång tid för att slippa känna.
Tex, när min pappa dog sysselsatte jag mig direkt. Jag tog examen strax efter och började jobba på flera projekt samtidigt. Jag ville fylla mina dagar med så mycket saker så jag inte hann tänka eller känna. De senaste åren har jag blivit bättre på detta. Bättre på att se när jag har dessa betenden, bättre på att ta pauser och vara med mig själv. För jag gillar att vara själv. Jag gillar att hänga hemma mig själv. Jag har väldigt kul då. Men det är för att jag möblerar om, målar, fotar, lyssnar på musik eller rensar garderoben. Jag distraherar mig själv från att möta mitt riktiga jag. Men här på slottet i Frankrike fanns det inte så många ställen att fly till. Så jag fick många timmar med mig själv. Efter att irritationen släppt och jag började hitta tillbaka till den magiska, tacksamma känslan jag haft kvällen innan började min dag vände. Jag åt lunch, jag skrev ner insikter jag fått här som jag vill ta med mig hem. Jag tog en lång promenad. Jag yogade och mediterade igen. Jag åt middag själv i trappan på slottet. Jag läste och skrev, läste och skrev. Jag drack te och tittade ut över den vackra trädgården. Och ja la mig med ett stilla huvud.
I dag vaknade jag dock upp med huvudvärk igen och kände lite irritation. Jag bad min ”higher power” om att få släppa den känslan och i stället komma i kontakt med vad det egentligen är. Att få möta mina känslor. Leva i kärlek. Vara en positiv kraft. Och direkt kändes det bättre. Efter morgonyogan ännu bättre. Efter min lilla sovstund ännu bättre och nu mår jag riktigt bra. Jag hade en känslomässig stund på morgonen när jag skulle skriva ett brev till min mamma. Vi fick som morgonuppgift att skriva ett brev till någon där hemma och direkt tänkte jag på mamma. Och så fort jag tänker på min familj under lite känsliga förhållanden så börjar jag gråta. Fy fan va mycket vi varit igenom. Men det var skönt att gråta en skvätt. Det kändes som att jag tappade ännu ett till skal och kom lite närmre mitt sanna jag.
Och det är sånt som kan hända när man är med sig själv. Man kommer närmre sig själv. Jag fick flera insikter under dessa dygn, saker jag inte vill skriva om då de känns privat. Men jag kan säga att ett stort tvivel som under senaste tiden kommit till mig och som jag försökt trycka bort, fick jag klarhet i. Vilket kändes så skönt. Mitt tivel är borta och jag känner mig helt lugn i den grejen. Även flera andra saker har kommit till mig under dessa dagar. Allt ifrån hur jag ser på min framtid, om hur jag vill bo, hur jag vill börja planera mindre och ta livet som det kommer mer och att jag ska börja ta hand om min kropp med den typ av mat som jag mår bra av. Jag ska skriva ännu mer om det i kommande inlägg då jag känner att jag fyllts på så mycket av dessa dagar här på slottet. Att varje dag jobba med sig själv ger verkligen resultat. Och tystnad är verkligen en power. Den kan ge mer än tusen ord.
Jag hoppas ni alla som tycker det här låter intressant provar. Det är värt det. Och jag är inte klar på långa vägar. Jag har mycket kvar att lära och det gör mig nyfiken på mer. Nyfiken på livet! Och den känslan hoppas jag känna mycket av under hela mitt liv och därför kommer jag fortsätta att utforska mig själv. Namaste ?✨???
Om en timme stänger jag av mobilen, datorn och säger mina sista ord för ett par dagar. Vi ska nämligen gå in i kollektiv tystnad och jag känner mig redo men nervös. Jag vet inte riktigt vad som kommer komma upp under denna tystnad, hur jag kommer känna eller vad jag kommer tänka. Men det är ju det som är hela grejen. Att vara bland människor men inte prata. Att få övningar att tänka på men inte prata högt om. Det blir en prövning och en otroligt intressant övning.
Jag gjorde ju detta i Indien i vintras och det var helt magiskt och gav mig massor. Därför har jag höga förväntningar även fast jag inte försöker ha det. Men framförallt ska det bli skönt att få en paus från telefon, dator, sociala medier. Att bara få vara. Därför kommer det vara helt tyst här på bloggen och på Instagram fram till torsdag-fredag. Och tips är att ni kanske också ska ta en paus. Paus från massa intryck, paus från småprat. Jag förstår att detta såklart är svårt att göra hemma i sin vardag men vissa saker kan man ju faktiskt pausa. Och se vad som kommer upp när du inte tar upp telefonen det första du gör när du är uttråkad eller vad du känner när du struntar i att ringa din kompis du alltid pratar med när du har tråkigt.
Det kan vara en nyttig sak att göra. Att inte ta alla genvägar som man brukar ta. Utan i stället sätta sig själv i lite smått obekväma situationer och se vad som händer. Jag har märkt under dessa resor hur bra det är att få tid till att reflektera över sitt liv. Över sina val. Över sitt mående. Att få en paus och bara vara själv med sig själv.
Jag kommer såklart skriva om hur dessa dagar var och vad jag kom till insikt med, om det nu sker. Och om ni också tar någon form av paus får ni gärna berätta vad ni upplevde. Nu ska jag äta lite mat innan det är dags att stänga av och hålla tyst ð Puss på er bästa ni! ?
