Jag har gjort många saker som fått mig att känna mig otroligt dömd av andra. Och det har i sin tur gett mig en klump i magen och har fått mig att ifrågasätta mina egna beslut. Det kan handla om jobb, stil, relationer, hobbys, träning, yoga, ja om vad som helst egentligen. För det finns ju jurys överallt som tycker och tänker om vad andra människor gör med sina liv. Och det gör vi säkert alla på olika sätt. Dömmer alltså. Jag dömmer också. Men jag försöker ta mitt ansvar och inte säga det högt eller berätta för någon annan vad den personen ska göra och inte göra om den inte bett mig om råd. Men många gånger har jag lyssnat på vad andra säger och i stället för att följa min egen magkänsla som klart och tydligt vet vad som är rätt för mig följt det jag fått höra. Och det har aldrig slutat bra. Att leva sitt liv genom andras dömande tankar är såklart inte ”the way to go”. Men är det så lätt? Det är ju inte det. Tycker jag. Eller har tyckt i alla fall. För det är inte roligt att fortsätta på den banan när man vet att några runtomkring än tycker det är töntigt, dumt, fult, fel. Men där måste vi våga göra det ändå! Oavsett hur jobbigt det känns för vi måste få ta våra egna beslut. Det handlar ju om ens eget liv.
Jag har pratat mycket om det i podden men tar det som ett exempel här också så att ni förstår vad jag menar. När jag skulle börja blogga så var det ju väldigt många omkring mig som tyckte det var världens töntigaste grej att göra och det berättade de gärna för mig gång på gång. Jag fick höra att det var självupptaget, ute, pinsamt och folk gjorde ofta narr av mig. Men i stället för att inte följa det som jag trodde på fortsatte jag att ta mina outfitbilder och skriva mina inlägg som bara några personer läste. För jag visste att det var det här jag skulle göra. Att det här är min grej! Och jag är såklart superglad över att jag struntade i vad alla sa och fortsatte för annars hade jag ju aldrig varit där jag är i dag. Det tycker jag är ett lysande exempel på varför man MÅSTE våga gå sin egen väg.
Jag kan fortfarande känna mig påverkad av vad andra personer tycker och säger. Många människor har ju otroligt många synpunkter på det man gör. Jag får pikar hit och dit om saker jag gör, inte gör och i bland är det svårt att låta dem passera utan att bli berörd. De hugger lixom tag i den där klumpen i magen och jag börjar ifrågasätta mig själv. Men som tur är vet jag att jag bara behöver rikta mitt fokus inåt, andas lite och sen känna vad som egentligen är viktigt. Min egen magkänsla eller vad någon annan människa tycker jag ska göra med mitt liv? Och såklart vinner min magkänsla. Och nu förtiden vinner den nästan alltid även om det i bland känns lite svårt och jobbigt. För jag tror inte att någon människa är helt immun mot dömande kommentarer. Och om det tar på en och det är svårt att släppa får ni ta till knepet som Claudia tipsade om i vår podd som hon alltid tar till när hon gör något som känns läskigt ”Vad är det värsta som kan hända?”. Och det är ju verkligen så himla sant. Vad fan är det värsta som kan hända i fall andra tycker jag är töntig eller pinsam? Ja inte så mycket egentligen. Jag har under åren insett att man inte kan vara älskad av alla och det är ju helt okej. Jag måste få vara den jag är, få dansa runt, vara stökig, äta godis, jobba med det jag vill, skriva de texter jag vill, leva på det sätt jag vill och de som inte gillar det måste inte vara en del av det. Det viktigaste är att jag gör det JAG mår bra av. Om alla gör det så tror jag också att det blir färre och färre som dömer andra.
Det jag vill säga med det här inlägget är både att man ska tänka efter en, två gånger innan man dömmer någon annan. Varför gör man det? Är det egentligen något i en själv som man dömmer? För oftast är det ju så. Jag tror att många av de som dömde mig med blogggrejen egentligen tyckte det var lite störigt att jag visste vad jag vill göra och att jag dessutom gjorde. Att de personerna egentligen höll tillbaka att göra det de ville för att de inte vågade, oavsett om det var att blogga eller något helt annat. Så i stället för att döma andra som alltid är det lättaste att göra, ta en stund och tänkt efter om det egentligen är något i dig själv som skaver och se om du i stället kan se med ”the eye of love”. Det är en fin och viktig övning som jag försöker komma ihåg.
Men jag vill såklart också påminna er om att våga gå er egen väg och inte låta någon annan ta dina beslut. Det är ditt liv, du har ett liv och det är upp till dig vad du ska göra med det. Glöm inte det ? Love J!
