Vilken viktig vecka! Jag har såklart följt den och reflekterat men själv inte känt att jag haft energi att sätta mig ner och skriva om detta efter det jag gått igenom privat den här veckan men nu är jag redo. Jag har ju tyvärr som många andra en rad med egna upplevelser på detta ämne. Och det började tidigt! Redan i sjuan var jag för första gången med om att en snubbe tog sig friheten att göra vad han ville med min kropp – medan jag låg aspackad och deckad i en säng på en fest. Jag själv har inga minnen av detta men fick det återberättat för mig dagen efter när jag vaknade upp hemma hos min kompis. Hon och hennes mamma som fått hämta oss mitt i natten frågade hur jag mådde men jag låtsades som ingenting, för jag skämdes. Det tog inte många månader till innan det hängde IGEN. Och när jag berättat vad som hänt så blev JAG utpekad som horan i skolan. Och JAG fick efter månader av ångest, vidriga hatkommentarer på min Playaheadsida (dåtidens Facebook) och fula ord ropade efter mig i skolan, blivit av med min ”vänner” byta skola. Och såklart berättade jag inte något för mamma, mina systrar eller kompisar som inte gick i den skolan. För JAG skämdes. Jag trodde att det var fel på mig, att jag gjort fel. Och det är klart jag trodde det – alla sa ju det. Och det satte en väldigt dålig grund för min självkänsla och min sexualitet.
Jag trodde inte att jag dög till mer. Inte var värd att älskas på riktigt. Strax därefter träffade jag min första ”kärlek”, jag var kär i honom och han playade mig. Han låg etta på Snyggast.se och jag trodde att han hade min lycka i sin händer. Jag måste ha honom! Han var dessutom äldre än mig, han var 19 och jag var 13. Och jag gick med på alldeles för mycket för att få hans uppmärksamhet och bekräftelse. Jag trodde ju då att jag var ”vuxen”, jag såg upp till mina storasystrar som är fyra och fem år äldre än jag och jag efterliknande dem i klädsel och utseende. Så jag tror att jag uppfattades som äldre än jag var men jag var ju fortfarande ETT BARN. När jag ser tjejer i 13-årsåldern i dag får jag ont i magen. Tänk på ALLT jag gjorde i den åldern.
När jag fick min första pojkvän som var världens finaste person trodde jag inte att jag var värd det. Så på fyllan hånglade jag med killar till höger och vänster för att fylla mitt omätliga bekräftelsebehov. För det var ju den bekräftelsen jag ville ha – att jag var snygg, sexig och att killar ville ha mig. Efter det som hände i sjuan fick jag någon slags besatthet av att killar skulle vilja ha mig. Och på fyllan släppte alla mina regler och gränser och gick över varenda en.
När jag fyllde 18 och fick gå på krogen så blev det till någon slags vardag att bli utsatt för killar som tog sig friheten. Eftersom jag alltid blev väldigt full (i dag är jag nykter sen sju år tillbaka för er som inte känner till det) så var jag ett väldigt enkelt byte. Killar kunde göra lite vad som helst och jag följde med lite vem som helst. Jag ville ju bara att någon skulle vilja ha mig. Och när jag vaknade upp dagen efter var jag med orolig över var jag var och hur långt jag hade hem än vad som hade hänt med mig under min black out. För det spelade väl ingen roll? Det var väl bara ta en dusch när jag kom hem? Och jag fick ju ändå skylla mig själv för jag var ju full. Det trodde jag och det tänkte nog många av mina kompisar. För som tjej och kvinna måste du ju tydligen vara vaken och uppmärksam varje minut för att inte råka att en snubbe ser sin chans att ta för sig medan du knappt vet vad som händer.
Det här är ju såklart helt jävla galet. Hur fan kan det få vara så här? Hur kan detta pågå år efter år. För det gör det ju. Tills nu. När vi tillsammans berättar, delar och stöttar varandra. Det är en sån otroligt viktigt del i förändringen. Att vi visar vad vi går igenom, vad som händer med oss. För tydligen måste vi ju utbilda männen att så här beter man sig inte. Många killar verkar ju tro att det är helt okej att fylletaffsa på firmafesten – nej det är det inte. Vissa verkar ju tycka att det är okej att utnyttja en aspackad tjej i stället för att hjälpa henne – nej det är det inte. Vissa tycker det är okej att dra vidriga skämt om tjejer för egentligen menar de ju inte det – nej aldrig okej. Vissa verkar tycka det är okej att ha sex med en tjej som inte vill – nej det är det inte. Många snubbar verkar inte förstå vad nej betyder. De fortsätter jaga, skicka sms med inbjudande ord för tjejen kanske bara spelar svår? – Nej, nej, nej!
Att SÅ MÅNGA killar och män tror att de kan göra vad de vill med tjejers kroppar är ju helt förjävligt. Och att det börjar i så tidig ålder. Killen som utnyttjade mig första gången var 15 år. Redan då hade han fått lära sig att han kunde gör som han ville med en tjej. Kunde ta för sig. NEJ NEJ NEJ!
Nu är det dags för en förändring på riktigt! Jag vill inte behöva ens tänka att detta ska hända mina eller dina framtida barn. VI MÅSTE SKAPA EN FÖRÄNDRING! Och det är precis vad vi gör. HEJA ALLA SOM DELAR! ALLA SOM VÅGAR! För det är inte lätt. Många övergrepp sker av personer i sin närhet och jag förstår att det inte är lätt att berätta om sin chef, kollega, släkting eller kompis, kompis. Men vi måste! Och vi finns här för varandra. Det tycker jag är ett otroligt stöd som gör att man vågar berätta. Jag har ju berättat min historia många gånger men jag behöver upprepa mig. För detta pågår fortfarande! Överallt! Det är ju bara läsa under #metoo – det finns alla historier! Och det är dags att vi var dem på allvar.
Nu ska jag in till Sergels torg för att visa att jag tar det här på allvar, att jag finns med och stöttar de som berättar och för att visa att nu får det fan vara nog! Och jag hoppas att jag träffar lika många tjejer som killar där. Vi tjejer kan berätta allt vi gått igenom gång på gång men nu är det dags för er snubbar att joina debatten. Ta ställning. Tänka om och bevisa att ni fattar att vi är lika mycket värda.
Jag hoppas vi ses där! Love J!
