Alltså helvete vilken bra dag jag har i dag, min lycka bara bubblar i kroppen. Och det är ju såklart för att jag jobbar igen, hehe.. Men jag gör ju världens roligaste grejer med världens bästa personer så det är ju inte så konstigt att jag känner mig extra happi. Jag började dagen med att spela in veckans poddis (som kommer ut i morgon) tillsammans med min Partner In Crime Nr1 Vanja. Efter det käkade vi lyxlunch på Nytoget 6, efter det åkte jag till mina grymma brudar på Urban Gloss/Happitude-kontoret och även fast det såklart alltid är saker som kör ihop sig när man lanserar något så är peppen enorm. Snart kommer vi dela en rabattkod med er för Urban Gloss så håll utkik!

Denna glada dag har jag på mig min favoritrosett-tofs från Gina tricot, topp från Zara, väska från Leo Wulff och jeans från Levis. Hoppas ni också har en bra tisdag! Puss på er!

Psst, följ mig på Instagram!

Den här veckan har såklart varit förjävlig på så många sätt men den har också gett mig så sjukt mycket. I dag mår jag på något sätt bättre än på länge, energin pumpar i kroppen, jag vet att jag kan göra vad jag vill i hela livet, jag vet att jag klarar av allt. Jag vet att jag får välja hur jag vill leva. Och jag vet att jag inte vill ha ett enkelt, vanligt liv. Det har jag alltid vetat men den stora skillnaden nu jämför med tidigare i livet är att jag vet hur jag ska göra det. Vad som krävs. Att vara här ute på Dalarö, mina rötter, är verkligen supermysigt på alla sätt men det tar mig också tillbaka till där jag började. Till där jag blev tonåring, där jag började dricka, där jag gjorde mina första misstag, där jag började drömma om ett annat liv. Och i dag lever jag det livet jag drömde om. Jag mår för det mesta jävligt bra men såklart drabbar livet mig ändå. Man kan aldrig planera varje minsta detalj i livet. Men jag lever så jävla mycket hellre ett liv där jag våga köra all in, vågar satsa för att vinna i stället för att ta ut förlusten i förskott. Och det kommer jag fortsätta att göra. Även om jag kan vara väldigt optimistisk i bland.. Men i slutända är jag helt övertygad om att jag kommer att vinna så mycket mer än om jag ”safe-ar” mig genom livet.

Åh, så skönt att skriva av sig. Jag har precis gått en långpromenad och pumpat upp dessa känslor inom mig och känner mig stark som en björn, haha. Det är svårt att förklara den känslan jag har just nu men jag älskar att ha den. Och jag älskar att min kompis Emma, som bodde med mig och pappa i den här stugan för 15 år sen, som jag haft mina galnaste tonårsperioder med, att hon kommer ut med hennes världens gulligaste son och att vi ska äta lunch på byn. Så himla underbart! Puss J

 Nu är det snart en vecka sen jag kom hem från min vecka med Yogiakademin i Frankrike och mycket har hänt den här veckan. Hela min vardag har vänts upp och ner och jag har inte haft ro till att sitta ner och skriva om bla allt jag fick uppleva under min resa. Men nu känner jag mig lugnare, tryggare och kan tänka mer klart. Så nu tänkte jag dela med mig om vad den här veckan gav mig, för den gav mig så mycket. Och framför allt gav den mig insikten att jag aldrig kommer vara ”klar”. Alltså klar med att veta vem jag är, vad som gör mig lycklig och hur jag vill leva. Utan att det är en pågående process. Och jag vill fortsätta att vandra den vägen. Jag vill upptäcka nya saker med mig själv. Jag har utvecklats enormt mycket under de senaste åren och många gånger känt att ”nu borde jag väl ändå vara trygg i mig själv och känna mig själv på riktigt” men under den här veckan kände jag verkligen att det finns mycket kvar att utforska. Livet ger mig hela tiden nya utmaningar och chanser att växa och det är upp till mig om jag vill ta dem eller inte. Jag kan välja att ruta in mig i ett tankesätt, välja att leva en viss typ av liv och många gånger hade det varit skönt. Men jag vet att jag vill mer. Jag vill upptäcka mer, både i världen och i mig själv.

Jag har såklart tänkt mycket på vad jag vill göra med mitt liv rent arbetsmässigt. Att jag vill kunna ha ett privatliv och skilja mer på jobb och privat. Men också på vilka inriktningar jag vill ta. Vilka saker jag vill välja bort för att följa mitt hjärta och göra det som känns bra och viktigt. Och jag påminner mig själv om att jag ändå är relativt ny på allt jag gör. Jag har bara hållt på i några år och att jag såklart måste testa innan jag vet vad jag vill göra. Och att det alltid kommer vara så. Jag kan omöjligt nu veta vad jag vill göra resten av mitt liv. Men just nu vill jag göra det som jag känner att jag kan göra bäst, som jag mår bra av och som jag tycker bidrar på olika sätt. Och framför allt att jag måste våga gå min egen väg. Att återigen sluta jämföra mig med andra även fast det är svårt. Våga göra det jag känner är rätt för mig oavsett vad andra tycker eller säger. Jag lever mitt liv och det är upp till mig vad jag vill fylla det med.

Och en stor del av det är att jag känner mig redo för att resa mer. Tidigare har jag inte känt något behov av att se hela världen. Det har snarare skrämt mig lite och gjort mig stressad men det jag inte insett är att jag inte varit redo. Det har funnits andra saker som jag behövt göra innan. Men att jag nu känner mig redo. Jag vill se mer av världen. För det händer något med mig själv när jag reser. Jag träffar människor som testar olika vägar och lever liv som jag inte träffar på hemma på gatan i stan. Och att träffa olika typer av människor är verkligen något jag känner berikar mitt liv och ger mig nya synsätt på livet.

Jag vill fortsätta utvecklas, bli starkare, lyckligare och friare. Jag vet att jag är på väg, att jag kommit långt men det har vaknat en hunger i mig på mer. Samtidigt som jag kommit till insikt med att låta saker ta sin tid. Jag måste inte uppleva ALLT nu. Mitt liv är förhoppningsvis väldigt långt och jag har många år på mig att resa runt i världen. Men det känns skönt att komma till insikt att jag kan och är redo för det om jag vill.

Det här är min tredje yogaresa och den här resan gav mig verkligen styrka. Jag vet att jag är stark. Att jag klarar mig själv och att jag kan välja vilket liv jag vill veta. Jag har haft vissa bilder av ”hur jag tror att jag vill veta och om hur jag ska reagera i olika situationer” men livet visar mig att jag inte vet allt. Att jag fortfarande utvecklas och alltid kommer att göra. Men livet har också visat mig att jag kan lita på mig magkänsla, den som jag jobbat så många år med att bygga upp. Hårt arbete lönar sig verkligen både vad gäller arbetslivet men också med en själv. Och det finns inga genvägar om man vill lära känna sig själv på riktigt och kunna känna riktig lycka. Det tror jag i alla fall. Man måste våga för att vinna. Och man vet inte alltid vad priset är och det är det som gör det läskigt att våga satsa men det är bara genom att våga som man kan vinna.

Det här blev ett väldigt djupt inlägg känner jag och alla kanske inte riktigt förstår allt jag menar. Jag har minst sagt haft ett par känslosamma veckor på flera olika plan och det är svårt att förklara allt i ord. Men såklart har de gjort mig starkare och ännu närmre mig själv. Och min uppmaning till er som känner att ni har mer att utforska är i alla fall att våga testa nya vägar – även om det känns läskigt. Våga vara sanna mot er själva.

Som ni vet har det varit ett litet break här på bloggen i ett par dagar. Jag har varit i tystnad de senaste 40 timmarna och haft mobil och dator avstängd. Jag är som ni säkert vet i Frankrike på ett slott och yogar och förutom att yoga och meditera flera timmar om dagen även vi även tysta en hel del. Varje morgon och fram till lunch är vi i tystnad. Och nu har vi varit tysta sen i tisdags kväll.

Och det handlar inte bara om att vara tyst. Att inte prata. Använda ord. Det är mer än så. Det handlar om att vara med sig själv. I varje sekund. Att inte ta upp telefonen så fort det blir tråkigt. Att ringa en kompis när något är jobbigt eller kolla på tre avsnitt av sin favoritserie när en dag känns deppig. Utan under dessa 40 timmar i tystnad får jag möta mig sig själv.

Det här är min andra tystnad jag gör. Och såklart upplevde jag dem olika men ändå inte så stora skillnader. Jag upplevde ungefär samma sak som jag gjorde i vintras när jag var tyst på en strand i Indien.

I tisdags kväll när vi gick in i tystnad hade vi en ceremoni. Vi eldade lappar där vi skriver ned saker vi ville släppa taget om. Och efter det kände jag mig lugn och skön. Det var härligt att vara tyst. Jag satt med min bok i ett allrum här på slottet, läste och skrev. Morgonen därpå vaknade jag dock med huvudvärk och hade en irritation i kroppen. Och den höll i sig. Jag störde mig på folks ljud runt omkring mig. På hur högt någon ställde ner sin kopp på bordet, hur någon hostade eller någons hastiga rörelse. Jag var helt klart på dåligt humör. Det släppte inte efter första yogapasset men efter det andra. Och jag förstod att det såklart inte har något med de andra personerna att göra utan bara med mig själv. Jag ville hitta saker att störa mig på så jag slapp vara med mig själv. Se inåt. För det är ganska jobbigt tycker jag. Ständigt sysselsätter jag mig med saker att göra, och jag ser att jag gjort det en lång tid för att slippa känna.

Tex, när min pappa dog sysselsatte jag mig direkt. Jag tog examen strax efter och började jobba på flera projekt samtidigt. Jag ville fylla mina dagar med så mycket saker så jag inte hann tänka eller känna. De senaste åren har jag blivit bättre på detta. Bättre på att se när jag har dessa betenden, bättre på att ta pauser och vara med mig själv. För jag gillar att vara själv. Jag gillar att hänga hemma mig själv. Jag har väldigt kul då. Men det är för att jag möblerar om, målar, fotar, lyssnar på musik eller rensar garderoben. Jag distraherar mig själv från att möta mitt riktiga jag. Men här på slottet i Frankrike fanns det inte så många ställen att fly till. Så jag fick många timmar med mig själv. Efter att irritationen släppt och jag började hitta tillbaka till den magiska, tacksamma känslan jag haft kvällen innan började min dag vände. Jag åt lunch, jag skrev ner insikter jag fått här som jag vill ta med mig hem. Jag tog en lång promenad. Jag yogade och mediterade igen. Jag åt middag själv i trappan på slottet. Jag läste och skrev, läste och skrev. Jag drack te och tittade ut över den vackra trädgården. Och ja la mig med ett stilla huvud.

I dag vaknade jag dock upp med huvudvärk igen och kände lite irritation. Jag bad min ”higher power” om att få släppa den känslan och i stället komma i kontakt med vad det egentligen är. Att få möta mina känslor. Leva i kärlek. Vara en positiv kraft. Och direkt kändes det bättre. Efter morgonyogan ännu bättre. Efter min lilla sovstund ännu bättre och nu mår jag riktigt bra. Jag hade en känslomässig stund på morgonen när jag skulle skriva ett brev till min mamma. Vi fick som morgonuppgift att skriva ett brev till någon där hemma och direkt tänkte jag på mamma. Och så fort jag tänker på min familj under lite känsliga förhållanden så börjar jag gråta. Fy fan va mycket vi varit igenom. Men det var skönt att gråta en skvätt. Det kändes som att jag tappade ännu ett till skal och kom lite närmre mitt sanna jag.

Och det är sånt som kan hända när man är med sig själv. Man kommer närmre sig själv. Jag fick flera insikter under dessa dygn, saker jag inte vill skriva om då de känns privat. Men jag kan säga att ett stort tvivel som under senaste tiden kommit till mig och som jag försökt trycka bort, fick jag klarhet i. Vilket kändes så skönt. Mitt tivel är borta och jag känner mig helt lugn i den grejen. Även flera andra saker har kommit till mig under dessa dagar. Allt ifrån hur jag ser på min framtid, om hur jag vill bo, hur jag vill börja planera mindre och ta livet som det kommer mer och att jag ska börja ta hand om min kropp med den typ av mat som jag mår bra av. Jag ska skriva ännu mer om det i kommande inlägg då jag känner att jag fyllts på så mycket av dessa dagar här på slottet. Att varje dag jobba med sig själv ger verkligen resultat. Och tystnad är verkligen en power. Den kan ge mer än tusen ord.

Jag hoppas ni alla som tycker det här låter intressant provar. Det är värt det. Och jag är inte klar på långa vägar. Jag har mycket kvar att lära och det gör mig nyfiken på mer. Nyfiken på livet! Och den känslan hoppas jag känna mycket av under hela mitt liv och därför kommer jag fortsätta att utforska mig själv. Namaste ?✨???

Om en timme stänger jag av mobilen, datorn och säger mina sista ord för ett par dagar. Vi ska nämligen gå in i kollektiv tystnad och jag känner mig redo men nervös. Jag vet inte riktigt vad som kommer komma upp under denna tystnad, hur jag kommer känna eller vad jag kommer tänka. Men det är ju det som är hela grejen. Att vara bland människor men inte prata. Att få övningar att tänka på men inte prata högt om. Det blir en prövning och en otroligt intressant övning.

Jag gjorde ju detta i Indien i vintras och det var helt magiskt och gav mig massor. Därför har jag höga förväntningar även fast jag inte försöker ha det. Men framförallt ska det bli skönt att få en paus från telefon, dator, sociala medier. Att bara få vara. Därför kommer det vara helt tyst här på bloggen och på Instagram fram till torsdag-fredag. Och tips är att ni kanske också ska ta en paus. Paus från massa intryck, paus från småprat. Jag förstår att detta såklart är svårt att göra hemma i sin vardag men vissa saker kan man ju faktiskt pausa. Och se vad som kommer upp när du inte tar upp telefonen det första du gör när du är uttråkad eller vad du känner när du struntar i att ringa din kompis du alltid pratar med när du har tråkigt.

Det kan vara en nyttig sak att göra. Att inte ta alla genvägar som man brukar ta. Utan i stället sätta sig själv i lite smått obekväma situationer och se vad som händer. Jag har märkt under dessa resor hur bra det är att få tid till att reflektera över sitt liv. Över sina val. Över sitt mående. Att få en paus och bara vara själv med sig själv.

Jag kommer såklart skriva om hur dessa dagar var och vad jag kom till insikt med, om det nu sker. Och om ni också tar någon form av paus får ni gärna berätta vad ni upplevde. Nu ska jag äta lite mat innan det är dags att stänga av och hålla tyst 🙂 Puss på er bästa ni! ?