Redan innan jag åkte började jag få denna insikt men den landade verkligen i mig under resan. Ni som läst min blogg vet att jag har haft ett stökigt förslutet. Ett annat liv där jag mådde dåligt, hade supermycket ångest, drack, fuckade ur, kunde inte ta ansvar och mitt självförtroende pendlade mellan att känna mig bästa i världen eller totalt värdelös. Jag hade INGEN balans och jag skämdes över mig själv. Jag klarade ingenting och ställde alltid till det för mig och alla i min omgivning. Men sen jag blev nykter för sju år sen har jag börjat jobba på att må bättre. Få bättre självkänsla, ta hand om mig själv och bygga upp det liv jag vill leva.
Men det finns en känsla av ”mitt gamla jag” kvar. Den kommer fram i bland om jag har mycket obalans i livet, om jag inte sköter mina rutiner (alltså sover för lite, äter för dåligt mm..) eller när jag är i en ohälsosam relation. Då kommer min skitiga sida fram. Men den kan också komma när jag mår som bäst. Att jag lixom känner att jag har det lite för bra, att jag mår lite för bra eller att allt känns overkligt bra. Då kan jag i blnad känna att jag måste skita till mig lite eftersom jag tror att jag ”egentligen” är en skitig person. Och att jag i bland känner att jag spelar den här nya personen. Men det är ju inte sant. Jag har mått dåligt, haft ett missbruk men tagit ansvar för det, sökt hjälp, fått hjälp och börjat skapa den person jag vill vara, skapa det livet jag vill leva.
Och jag är värd det. Jag behöver inte skita ner mig längre. Det är min andra stora insikt.
Snart har jag varit nykter i sju år. Jag har snart varit nykter lika länge som jag drack och jag tror att det har något med det här att göra. Tidigare har jag haft det svårt att alltid identifiera mig med min ”nya person”. Och tyckt att det i bland känns märkligt att jag kan ta ansvar över mitt liv, att jag styrt upp ett riktigt härligt liv och att jag mår så himla bra. Att det nästan känns fejk. Men det jag förstår nu är att det grundar sig i att jag inte trott att jag har varit värd det. Att min självkänsla har några hål kvar som inte tror att jag får må bra hela vägen, att det är min person att fortfarande må lite dåligt och att jag måste peta in det när det är för bra. Att jag måste ta en cigg då och då eller att jag måste ”fucka up” relationer eftersom jag är känslomässigt stöd pga av min barndom. Det är så jag är.
Vissa saker jag varit med om i livet har såklart satt sina spår och de kommer göra sin påminda resten av mitt liv. Men i dag är jag en person som kan välja mitt liv och inte leva efter mitt förfluta, efter ”vem jag var förut”. Jag är värd att må bra, jag är värd att älska, att älskas, att ta hand om min hälsa, att ha fina relationer, att få göra det jag älskar, att få åka på yogaresa, att få vara lycklig. Jag får vara lycklig utan att jag måste skita ner det. Och det känns så jäkla befriande.
Det är svårt att förmedla den här känslan men för mig är detta en insikt som har befriat mig. Jag känner mig fri på ett sätt som är helt otroligt. Och jag måste jobba på att hålla i den här känslan för den kommer inte bara av sig självt. Den kommer av att jag gör sånt som är bra för mig. Att jag gör det jag mår bra av. Då inser jag att jag är en fin person rakt igenom som får ha det bra och vara lycklig. Och det förtjänar vi alla och därför vill jag att ni också ska göra det som NI mår bra av. Våga följa er egen väg. Våga säga ja och väga säga nej. Det är bara genom att lyssna till sitt eget hjärta som får en på rätt väg i livet.
