Skrivet 2014

I dag är det fyra år, fyra månader och sju dagar sedan jag hade min sista fylla. Fyra år? Det är ju helt galet! Jag som inte kunde tänka mig en helg utan alkohol. Jag som drack flera dagar i veckan, som längtade tills jag kunde ta den där första klunken men aldrig kunde dricka lagom. Jag som alltid fick minnesluckor och gjorde bort mig. 

Allt började i högstadiet. Som många andra började jag och mina vänner utforska alkohol. Och det är klart alla blev lite för fulla ibland, vi visste ju inte hur vi skulle reagera på alkohol. Men av någon anledning hade inte jag samma upplevelse som mina kompisar. De första glasen var som en stor befrielse, äntligen kunde jag andas utan en klump i magen, utan att känna mig ovanlig, jag kunde släppa allt! Men efter några glas började det växa en känsla av panik i mig. Jag ville bara ha mer och mer. Medan mina kompisar smuttade på sina glas ville jag bara hälla i mig. Mitt glas var alltid tomt först. Och om spriten tog slut på festen greps jag av panik medan mina kompisar ryckte på axlarna. Oavsett om jag var på fest på landet där jag växte upp, i stan eller hos någon jag inte kände var jag alltid fullast.

Med alkohol i kroppen blev jag som min onda tvillingsyster. För henne var det aldrig nog. Hon ville bara ha mer. Mer alkohol, mer uppmärksamhet och mer bekräftelse.
När jag vaknade dagen efter tänkte jag alltid ”inte nu igen”. Paniken började pulsera under huden. Men i stället för att tänka ”jag ska aldrig mer dricka” ville jag bara att det skulle bli fest igen så jag kunde bevisa för alla att den här gången ska jag kontrollera mitt drickande. Jag ska kunna komma ihåg en hel kväll, kunna dricka som alla andra och ha kul!

Med åren blev minnesluckorna värre, bekräftelsebehovet större och självkänslan mindre. När jag började gå ut på krogen blev allt mycket värre. Klubbarna hade öppet flera dagar i veckan, barerna var fulla av sprit. Bara jag hade pengar kunde jag dricka hur mycket som helst. Jag lånade, snodde och fick pengar för att ha råd med att gå ut flera dagar i veckan.

Min familj och mina vänner ifrågasatte såklart mig och bad mig att försöka dricka mindre. Jag och mina kompisar gjorde upp regler för mitt drickande. Jag fick bara beställa när de beställde och de hade oftast hand om mitt kontokort. Men när jag väl fått i mig första glaset var det kört. Jag ska ha mer!
Efter att mina vänner ställt mig mot väggen flera gånger angående mitt drickande erkände jag för dem att jag hade alkoholproblem. Jag skyllde på min pappa som var alkoholist, det var hans fel. Jag kunde inte göra något åt det. Jag försklarade att jag önskade att jag kunde dricka normalt men att det inte fick. Men detta var bara ett sätt för mig att kunna fortsätta dricka. 

Det är många gånger min mamma har blivit väckt av ett telefonsamtal mitt i natten där någon ber henne komma och hämta hennes dotter som är för full, blivit utslängd, som bråkar eller är panikslagen.
Alla ställde upp för mig. Min bästa vän har fått ta hand om mig, bädda om mig och täcka upp för mig för många gånger. Och jag var dålig på att säga tack, jag ville bara dricka igen och visa att den gången skulle jag klara av att dricka lagom.

Men det blev aldrig bättre. Jag hade minnesluckor på fem, sex timmar, vaknade upp på sjukhus, i en trappuppgång. Jag hade sex mobilabonnemang igång eftersom jag söp bort mobilen var och varannan helg. Men värst av allt var min självkänsla. Ångesten i min kropp blev bara värre och värre. Jag kände mig som en fejkad person. När jag var nykter, i skolan eller på jobbet var jag en glad och positiv tjej med mycket energi som framstod som rätt självsäker. Men där inne gömde sig ångesten som kom fram direkt när jag började dricka.
Jag trodde alltid att det skulle lösa sig någon dag. Jag visste ju att jag egentligen var en omtänksam, driven och engagerad tjej som hade stora mål i livet men i stället blev allt fel. Mina vänner tröttnade, jag misskötte jobbet och jag svek min familj.

Då kom paniken på riktigt. Vad fan kommer hända med mig?
Första gången jag sökte hjälp var när jag var 18 år. Jag gick till ungdomsmottagningens drog- och alkoholmottagning en gång i veckan. De var alltid lika förvånade över hur jag fick i mig så sjukt mycket alkohol. De försökte med alla knep få mig att dricka mindre. Och när de föreslog att jag skulle vara nykter en månad skrattade jag bara. Jag trodde det var omöjligt.

Jag fick en medicin som heter Campral som påverkar signalämnena i hjärnan och som ska göra att suget efter alkohol dämpas. Men den märkte jag inte ens av.

Hösten 2009 började jag må riktigt dåligt, jag åkte till London för att söka lyckan men det blev bara värre. Jag kom hem och trodde att allt skulle blir bra men det blev det såklart inte. Min kompis hjälpte mig att söka hjälp igen. Jag gick till behandligen en gång och höll mig sen borta från alkoholen i två veckor. Sedan övertygade jag henne och mig själv om att det inte var någon fara, jag hade förändrats och kunde nu dricka normalt. Jag krökade på i ett halvår till. Med längre minnesluckor, större konsekvenser och då började också panikångestattackerna. Jag sökte hjälp igen och igen men gick ut och drack igen och igen. Jag ville inte förstå att jag inte kunde dricka. Jag kunde inte leva med eller utan alkoholen.

Till slut för fyra år, fyra månader och sju dagar sedan förstod jag. Jag kan inte dricka. Jag kommer aldrig kunna lära mig att dricka normalt. Jag fick hjälp av personer som hade samma problem som jag och fick lära mig mycket om alkoholism. Ett av samhälles största problem men som få pratar om. Något få har kunskap om. Det är en sjukdom. Den kan drabba vem som helst oavsett ålder, kön eller klass. Det är en allergi. Du har säker någon kompis som är allergisk mot nötter, du skulle väl inte säga till hen att hen bara kan ta en liten jordnöt? För det är ju livsfarligt. Det är samma sak för mig med alkoholen. Jag kan inte bara ta ett glas och vara nöjd, när jag väl börjar dricka sätter mitt begär igång och jag tappar kontrollen.

Jag kommer alltid ha detta i mig, det är inget som försvinner. Jag måste ta hand om mig och jobba med mig själv för att kunna fortsätta vara nykter. Ta hand om allt det jag drack för att slippa. Det låter kanske deppigt och asjobbigt och jobbigt är det ibland. Klart jag också vill ha en genväg och kröka till om jag är med om något jobbigt men jag det vet jag att jag inte kan. I stället får jag stå kvar och gå igenom det. Vilket bara gör mig starkare.

När jag var 19 år, gick jag ut på krogen fyra dagar i veckan, ”sjukanmälde” mig från jobbet och levde med vardaglig ångest. Jag drömde om att få ha ett ballt jobb att gå till. Jag ville jobba med mode, gå på modevisningar, jobba med tv, komma in i mediebranschen och skriva krönikor.

I dag gör jag allt det där. Jag har mitt drömjobb men det fick jag inte förrän jag varit nykter i fyra år. Under de fyra åren skaffade jag mig en treårig utbildning i Journalistik och multimedia, jag jobbade extra, gav allt och framförallt jobbade med mig själv. Det ledde till att jag i dag sover bra, vaknar utan ångest och går till ett jobb jag har skitkul på. En sak är säker – det hade aldrig hänt om jag inte slutade dricka.
För ett tag sedan gick jag med på att skriva en artikel om detta som jag delade i min blogg. Dagen efter fick jag telefonsamtal, sms, mail och förfrågningar om att prata om detta. Det gav mig kvitto på hur viktigt ämnet är. Och det är precis därför jag skriver om detta. Jag vill visa att en ung tjej också kan ha alkoholproblem och att man kan få hjälp. Du behöver inte vänta tills det är kört!

Tack vare att jag blev nykter när jag var 20 år har jag kunnat lägga min energi på sådant som får mig att må bra. Jag har en bra relation till mina vänner, min familj och mig själv. Det är aldrig för tidigt att söka hjälp, det kan bara bli för sent.

Hit kan du vända dig för att få hjälp:
Alkoholhjälpen.se 
Namdemansgarden.se 
CapioMaria.se
AA.se 

Kolla in när jag gästade Gomorron i SVT i morse!

Det känns så bra och viktigt att dela med mig ännu mer om detta. Att kunna visa att det finns en annan väg, det finns hjälp även fast man är ung och tjej och det går att leva ett väldigt roligt och bra liv utan alkohol!! Det är många av er som hör av er för att ni känner igen er eller har en kompis eller syskon ni är oroliga för. Det är ett stort kvitto på att vi behöver prata mer om detta! Och det är precis därför jag gör det!

Vi måste få en annan syn på alkohol och alkoholism. Var inte rädda för att maila eller kommentera, det behövs!!

Många av er har frågat var min klänning som jag hade på mig i Nyhetsmorgon kommer från. Den är från H&M och jag köpte den för ca en månad sen så det kanske finns kvar några i butik 🙂 Så fin!

Love this dress from H&M. I really like dots right now!

Jag vill börja med att tacka för alla engagerade och fina kommentarer jag har fått för mitt blogginlägg och krönika jag skrev om varför jag slutade dricka alkohol. Den responsen är ett enda stort kvitto på att detta är det otroligt viktigt ämne vi måste prata mer om!

Jag vill också dela med mig av den stora tacksamhet jag känner för mitt liv idag. Ni som har läst om min story vet att jag mådde väldigt dålig för några år sedan. Varje vecka gick ut på att gå ut och festa, hitta sätt att ha råda att gå ut en kväll till och en till. Jag vakande oftast upp med ångest. Ångest för att jag IGEN inte kom ihåg vad jag hade gjort, ångest för att jag vakande upp i fel säng, ångest för att jag ännu en gång misslyckats.

Men jag var faktiskt ofta uppskattad i både skolan och på jobbet. Oavsett om jag misskötte det mesta ville jag så gärna göra ett bra jobb. Men jag tog alltid alla genvägar som fanns, jag kom sent, jobbade bakis eller full. Men jag lyckades ändå på något sätt många gånger uppfattas som en driven tjej med bra självförtroende. Och när jag fick beröm skämdes jag som mest. ”Ni skull bara veta” tänkte jag. Jag förtjänar inte dessa ord.

Men jag ville såklart förtjäna det beröm jag fick. Och jag visste att jag kan vara den där duktiga tjejen egentligen. Som jag skrev i min krönika hade jag en stark känsla av att det en dag skulle lösa sig men jag visste bara inte hur.

Jag drömde om att få jobba med mode, komma in i mediebranschen, jag ville jobba med tv eller på en tidning. Men hur skulle jag nå dit? Jag trodde att jag skulle träffa rätt på folk krogen. De är balla folket som hade balla jobb. Men eftersom jag alltid var den där ”gala partybruden” som ingen tog på allvar, som ställde till med en scen eller blev utslängd var det inte direkt krogen rätt väg min karriär.

Under det sista året jag drack började den här känsla av att allt skulle lösa sig att försvinna. Jag tappade tron på mig själv. Jag förstod att ingen annan skulle fixa mitt liv år mig utan att det bara var upp till mig vilket liv jag ville ha.

Efter många om och men och flera olika försök så hade jag min sista fylla för mer än fyra år sedan. Det var i samband med att jag äntligen kommit in på min högskoleutbildning, Journalistik och Multimedia på Södertörns högskola. Nu hade jag en chans att förändra mig!

Jag fokuserade på skolan och på att jobba med min självkänsla. Vägen var inte spikrak direkt men det gick bättre än jag trodde. Jag kämpade på. Jag kanske inte var bäst i klassen men jag klarade mig fint. Jag  lärde mig att skriva, fota, filma, redigera, till och med att programmera. Jag byggde då en egen hemsida ”Beau.se” en modesajt där jag skrev om mode, shopping, skönhet och intervjuade modebloggare. Det var mitt lilla sidoprojekt till skolan och jag drömde om att någon gång få jobba med detta på riktigt.

Under mitt andra år fick jag ett roligt sommarjobb som stylist för Sofis Modes sommarturné. Äntligen kom jag in på det spåret jag ville. Sommaren efter jobbade jag med dem igen men nu som bloggare och webb-tv programledare. Jag träffade och jobbade med Sofi Fahrman som länge varit en stor förebild för mig. Då kände jag att jag var på rätt bana, det här vill jag göra mer av! Under min sista termin i skolan hade jag praktik på ett livsstilsmagasinet OM,som tyvärr lagts ner. Där fick jag skriva mycket om mode, göra intervjuer och ha hand om deras webb-sida. Jag fick statistiken på sajten att öka och kände att det här är det jag vill jobba med!

Jag tog examen i januari 2013. Jag skaffade då mig ett eget kontor med några kompisar på Söder, startade en egen firma och började frilansa. Jag fick jobb som modereporter och modebloggare för CHIC, jag jobbade som webbredaktör för Nya Rum och Rum Hemma. Till hösten hade jag min egna webb-tv show ”Walkshow” tillsammans med Splay Style där jag intervjuade Sveriges största modebloggare. Jag hade ytterligare några fler uppdrag och slet för att få tiden att räcka till. Jag jobbade dagar, kvällar, nätter och helger.

Jag hade ett sånt jäkla flow!! Jag visste ju att jag hade det i mig! Men tidigare hade jag i stället för att ge mig själv chansen att utforska det, dränkt det med alkohol. Jag hade aldrig fått dessa jobb eller klarat av dessa jobb om jag hade fortsatt att dricka. Förr tycke jag jämt att jag var den mest olycksdrabbade människan i värden. Varför hände allt dåligt just mig? Idag är det tvärtom, jag undrar hur just jag kan ha sånt flow. Positivt tänkande och tacksamhet vet jag är en del av svaret. Nu kunde jag lägga all min energi, min drivkraft på mig själv och det jag tyckte var kul. Och jag tycker det är kul att jobba! Jag en tjej med mycket energi, mycket idéer och kreativitet.

I början av december fick jag en förfrågan om att komma på intervju för en tjänst som Chefredaktör för Modette.se. Under intervjun berättade de att de ville hitta någon som kunde genomföra en nylansering av sajten som funnits i flera år. Jag visste att jag var rätt person för jobbet! En månad senare jobbade jag min första dag. Under våren har jag och min underbara, roliga och duktiga kollega Joanna Fingal jobbat med en helt nylansering av sajten; ny design, nytt redaktionellt innehåll och flera nya bloggare. Och jag älskar det!

Det roligaste av allt är att detta är precis vad jag drömde om för några år sedan. I dag går jag till jobbet med ett leende på läpparna, jag har aldrig den där söndagsångesten över att en ny jobbvecka väntar. Jag tycker att tiden går för snabbt på jobbet och jag kommer hela tiden på nya idéer. I love it!

Jag slutade dricka för över fyra år sedan. Under den tiden har jag skaffat mig en högskoleutbildning, slitit, skaffat mig massor av erfarenhet, fått mitt drömjobb och köpt lägenhet. Det hade aldrig (!) hänt om jag inte gav upp alkoholen. Den hindrade mig från att vara mig själv. Från att göra det jag var bra på. Den skapade bara massa negativ energi, ångest och tog i från mig mitt driv.

Som sagt trodde jag att mitt liv bara skulle lösa sig av sig självt någon dag men det gjorde det inte! Inget kommer bara att hända om man inte tar tag i det själv. Du bestämmer över ditt liv. Du bestämmer över hur du vill leva ditt liv!

Självklart är livet mycket mycket mer än bara jobb. Men för mig att detta ett enkelt sätt att dela med mig av min förändring. Och jag är för att vi ska jobba med något vi tycker är kul, något vi mår bra av. Jobbet är en alldeles för stor del av vårt liv för att vantrivas någonstans.

Med detta inlägg vill jag bevisa hur mitt beslut att slutade dricka alkohol har förändrat mitt liv. Och sprida pepp om hur roligt det är att jobba med något man tycker om. Oavsett vad det är!! Och tacka igen för alla varma kommentarer, de känns!

Läs mitt blogginlägg om varför jag slutade dricka alkohol här!

(Sorry to all my readers who dont understand Swedish, if u want u can translate this post here!!)

Den här månaden gör jag comeback i CHIC (För er som inte vet jobbade jag som modereporter för Chic under förra året) Men den här gången är jag med i CHIC Magasin av en helt annan anledning. Jag berättar nämligen om något jag inte delat med mig av tidigare. Att jag inte dricker alkohol – alls!

Många er tänker nog ”har hon aldrig provat att dricka alkohol?” Och jo det har jag, det har jag verkligen! Men jag tillhör dem som inte kan kontrollera alkohol. Ända sen jag började att dricka i högstadiet har jag reagerat annorlunda på alkohol än vad mina kompisar gjorde. Jag blev alltid fullast, gjorde alltid bort mig, flörtade med fel killar, gjorde saker jag Aldrig skulle gjort nykter. Ja, listan kan göras lång! Och det blev bara värre och värre med tiden.

Men för fyra år sedan drack jag för sista gången. Det kanske låter lätt att bara sluta sådär Men det var det inte!

Läs mer om min story i nya numret av CHIC.  Jag tänkte även skriva en länge text om det här här på bloggen inom en snar framtid. För mig är att vara nykter det viktigaste i mitt liv. Allt bra jag har i livet idag har jag fått under de åren sen jag slutade dricka.

#lovelife